Glädje blir liten bland mörka, tunga moln

Jag har idag bokat biljett till Pompeji, flygtransfer och annat inför min resa till Italien. Högsommarhettan är på väg bort så sakteliga, det går att vandra igen. Här är trevliga svenskar i sta’n som jag träffat och träffar. Så jag borde vara väldigt glad och uppåt. Men det finns för många mörka moln runt om. Det är svårt att få glädje att tränga ända in.

Nyheten att Elizabeth ll har avlidit har väl ingen kunnat undgå. Jag har tittat en del på engelsk TV och det är slående med ceremonier och historiska ritualer, men också hennes betydelse för britterna. Oavsett om de är rojalister eller republikaner. En intervjuad uttryckte det så bra, fint och enkelt: ”She was our Granny.”. 70 år bär respekt med sig. 70 år för en människa som inte ens föddes till kronprinsessa. Det är nog svårt, kanske omöjligt, för länder som inte haft en ”head of state” med så lång tjänstetid och stabilitet att förstå hennes betydelse. Hur som helst, hon går till historien som den i Europa med längst tid på tronen så det vi ser nu är en bit nutidshistoria och intressant att följa bara av det skälet.
Är jag då nere för att Bettan (som hon kallas i vår familj) avlidit? Nej, givetvis inte utan det som är ledsamt är reaktionerna på nätet från greker. Det finns så mycket fientlighet och hårda kommentarer att jag tappar andan. Tillmälen, lättnad att hon är död och andra grova uttalanden. Man behöver inte tycka om drottningen, men man kan visa respekt gentemot britternas förlust och sorg. Anledningen till kommentarerna är en händelse på 50-talet på Cypern. Det råder oklarhet om vad drottningen kunde ha gjort och gjorde, befälsordningen osv. Jag har inte grävt i det mer än att jag läst några artiklar på nätet, här är en från en cypriotisk tidning.
Bettan var en plikttrogen människa med stor integritet – det beundrar jag. Att hon se’n dessutom hade humor och värme gör det inte sämre. Hon fick ju inte uttrycka några åsikter, men det går ju att göra på andra sätt:

Premiärminister Mitsotakis är i Paris (kanske han hunnit hem igen) för att träffa president Macron. Den senaste tiden har det varit en hel del resor och även besök från andra länder. Dispyten mellan Turkiet och Grekland växer. Den blir giftigare och hotfullare dag för dag. Båda länderna har val nästa år så ledare och ministrar måste visa musklerna. USA har uttalat att de har förbindelser med båda länderna och några dagar efter det uttalandet sa en amerikansk politiker att USA mest lutar åt Grekland. Stoltenberg i NATO har uppmanat de båda länderna att samtala med varandra, men det blir svårt. Erdogan har ju sagt att så länge han lever vill han inte träffa Mitsotakis. Mitsotakis har sagt att han är öppen för samtal, men det betyder inte att han kommer att vika en tum, bara att han är beredd att träffas. Båda länderna har komplicerade relationer med Ryssland. Och de har ingått avtal med olika länder i östra Medelhavet. Det är en riktig och farlig soppa som mest liknar ett spad-och-hinkbråk i en sandlåda. Fast med betydligt farligare vapen.

Avlyssningsskandalen har nästan tonat bort. Som jag skrev i senaste Nyhetsbulletin är pressfriheten i Grekland under all kritik. Ungefär en vecka efter diskussionen i parlamentet (där oppositionen krävde regeringens avgång och nyval) hölls ett möte som ett steg i undersökningen av vad som egentligen hände. Mötet hölls inför lyckta dörrar och ingen svarade på frågor efteråt. Bl a var fd och fd fd cheferna för säkerhetstjänsten där för att svara på frågor. Mitsotakis kanslisekreterare (hans systerson som han sparkade) behövde inte närvara. Partiledaren (en av de avlyssnade) för PASOK-Kinali kräver fortfarande att få veta varför han avlyssnades. Det är locket på och nättidningar som jag läser publicerar artiklar om hur bra turistsäsongen är, vilken framgång Grekland gör med investeringar, hur generös regeringen kommer att vara i höst pga energipriserna, att Grekland har sämst fast internet i EU osv. Finns det inga anständiga journaliser i det här landet? Eller är det bara jag som inte hittar deras artiklar på nätet??
Locket på, lögner, tystnad…jag skulle vilja använda ett något modifierat Hamlet-uttryck: something is rotten in the state of Greece.

Bild: H. Makris, ekathimerini.com

Och det är inte slut där. Jag följer aegeanboatreport som dokumenterar och rapporterar om de immigranter som de får kontakt med. Push-backs fortsätter. När aegeanboatreport nyligen var i kontakt med grekiska kustbevakningen om en båt i svårigheter så nekade de till att känna till båten trots att kustbevakningens båt finns på samma bild som den försvunna båten. EU tittar bara på. Vad som hänt med Ylva Johanssons krav på Grekland vet jag inte, det rann kanske ut i sanden. Ungefär som de flesta immigranternas framtider gör när de når Grekland.
Nättidningar rapporterar då och då om immigranter som kustbevakningen räddat, men aldrig om alla de andra.
Tänk att samma land som bjuder in turister till sol och bad, upplevelser och god mat med ena handen föser bort andra människor med den andra handen. Samtidigt. Det är skillnad på folk och folk. En monumental skillnad.

Valet i Sverige. Ingen munter tillställning. Jag fokuserar inte så mycket på vilket ”block” som ”vann” utan är förkrossad över rasisternas tillväxt. År 2010 var ett ödesval för Sverige då de bjöds in i riksdagen. På 12 år har de växt till Sveriges näst största parti. Var femte (5:e) röstberättigad svensk la sin röst på rasistpartiet. Partierna närmast dem på höger-vänster skalan har anammat deras sätt att populistiskt simplifiera och gärna göra det i korta utspel utan fakta eller förklaring. Retoriken är skrämmande. Det handlar inte längre om att oja sig över vart Sverige är på väg utan konstatera att det slagit in på en väg som många av oss inte vill färdas för allt smör i Småland.
Ett ljus i mörkret är den här artikeln. Det finns anständiga och kloka människor kvar som höjer sin röst.
Sverige spelar inte längre någon större roll internationellt så jag utgår ifrån att ingen av mina grekiska vänner kommer att fråga mig om det svenska valet. Jag hoppas att de inte gör det. Jag kan inte förklara något jag inte förstår. Bara skämmas.

Det här fladdrade förbi på nätet idag:
”Fairy tales are more than true: not because they tell us that dragons exist, but because they tell us that dragons can be beaten.” (NEIL GAIMAN)
Låt oss hoppas att det sker snabbt både i Grekland och Sverige innan det gått åt skogen. Vi kan då inte säga ”Jag hade ingen aning!”.

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!

Koppla av, upplev och njut av sydöstra Kreta!
Vandringssäsong september-juni. Stadspromenad och biltur året om.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Finns också på facebook
Välkommen!

4 tankar på “Glädje blir liten bland mörka, tunga moln

  1. Thalassa

    Väldigt bra inlägg inklusive flera länkar. Jag håller helt med dig om drottning E, trots att jag inte skulle lägga min röst på monarki om statsskicket kom upp till omröstning här …
    Men det spelar ingen roll, hon var en beundransvärd kvinna, och britterna sörjer henne djupt. Ett par av mina engelska vänner säger att de själva blev förvånade över sina starka reaktioner. ”We feel lost without our lovely queen!”.
    Ha det så bra!

    Gillad av 1 person

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s