Jag överlevde tandläkarbesöket före jul och det häftiga uppvaknandet igår morse (regn, åska, jordbävning) så här är jag igen, ute ur min julbubbla. Det är dags för den högtid under året som rymmer de mest motstridiga känslor – sorgligt att säga ajö och spännande med nytt. Som att skiljas från något gammalt och invant – 2021. Som att få ett alldeles vitt ark färdigt att fyllas med nya upplevelser och erfarenheter – 2022.

Det är nu i mellandagarna som uppdukat för tankar både bakåt och framåt. Tid att summera, reflektera och lära innan man vänder ryggen åt detta året och går in i det nya. Här är några tankar.

År 2021 har givetvis präglats av pandemin, men jag tycker att den präglats ännu mer av vaccinering och, för min del, besvikelse över en mänsklighet som jag annars tror mycket på. Året lämnar ett sårigt minne av när åsikter upphöjts till ”fakta”, när människor inte ställde upp för varandra för att få slut på eländet och västvärlden inte förstod att vaccinet måste spridas över hela klotet. Det är nog så att vi i väst lever så tryggt att vi inte förstår allvarlig kris, inte är beredda att dela med oss och tror att vi är osårbara i vår trygghet.
Här i Grekland har Omikron rusat som i alla andra länder. Regeringens plan var att vi skulle få jul och nyår i relativt lugn, men två dagar efter det beskedet kom nya besked. Regler även dessa helger och nya ska meddelas efter nyår.
Året har varit fullt av händelser som jag bara kan skaka på huvudet åt. Nu i sluttampen har en borgmästare i norra Grekland mordhotats av militanta antivaxxare, en kvinna utgett sig för att vara läkare på ett sjukhus i Thessaloniki och i minst två fall lyckats lura till sig pengar genom att påstå att hon kan sälja ”covid-behandling” och ordna intensivvårdsplatser, en vaccinskeptiker försökte bli smittad för att den vägen sedan kunna få ett covidpass/antikroppsintyg men det enda han lyckades med var att smitta sin mor som dog. Som en del av utredningen av hans fall utreds om ”överträdelse av sjukdomsförebyggande åtgärder ledde till allvarlig kroppsskada och död för hans mor”. Vaccination av barn har inletts, drop in-vaccination har erbjudits i en del städer (stor uppslutning – glädjande!) och mitt län ligger bäst till på Kreta när det gäller antal smittade och antal vaccinerade. Så det finns saker att glädjas över! Och det finns läkare och forskare som försiktigt uttalat att Omikron kan vara virusets egen dödsstöt. Kanske början på slutet vilket är glädjande, men vi har slösat bort mycket tid i onödan.
Jag hoppas att 2022 för med sig att viruset lugnar ner sig så någon form av vanlig tillvaro kan infinna sig samt att vi vaknar upp innan vi totalt rasat ner i okunskapens djupa grop. Jag hoppas också att inga fler ska lida och avlida samt att anhöriga får behålla sina nära och kära.

Jul firas som bekant inte över hela världen. Och det finns alltför många människor som inte får någon ”frid och ro”. När jag satt här och mådde gott i min julbubbla nåddes jag av information om att julveckan var den dödligaste veckan i Egeiska havet på ett par år. Många drunknade och av de som kom fram pushades flera tillbaka av Grekland. ”Business as usual”. Så oändligt sorgligt.
Jag hoppas att under nya året tar EU itu med sin obefintliga flyktingpolitik samt tar Grekland och några andra länder i örat.

För mig har vandringsåret varit märkligt, men bättre än 2021 på så sätt att jag kunnat vandra mer och något jämnare fördelat över året. Det är bara reserestriktioner som satt käppar i hjulet då och då under första halvåret. Lösspringande hundar var ett växande problem i början av året, men har lugnat ner sig plus att jag numera är utrustad med ”hundskrämma”. Några nya vandringar har det blivit och nya områden har jag börjat utforska.
Ett område för kort vandring är på väg att försvinna pga exploatering. Där ska en anläggning med hotell, semesterlägenheter, pooler och gästhamn byggas. En mycket fin oas blir ett minne blott.
På kundfronten ungefär som förra året, dvs inte ens en handfull. Ingen har efterfrågat stadspromenad, men vandringar och bilturer. Jag låter alla tre tjänsterna stå kvar i utbudet.
Jag hoppas att nya året bjuder på fler nya vandringar, inga lösspringande hundar alls och fler kunder.

Min vandringsresa till Cotswolds i England blev inte av i år heller utan är flyttad till maj 2022. Endast Omikron vet om den blir av eller inte. Man måste få planera och drömma, man kan inte bara sluta leva.
I somras sjönk antalet smittfall både här på Kreta och i Skåne så i augusti vågade jag mig ut på resa. Väldigt roligt att träffa familj och vänner och härligt att få tre vandringsdagar! Tyvärr ökade smittfallen både på Kreta och i Skåne under tiden, men jag hann hem till Ierapetra i tid.
I oktober var jag iväg en vecka i Chania och Rethymno – en resa som var tänkt i oktober 2020. Alltid underbart att utforska Kreta och efter alla år (kom till Kreta första gången 1986) har jag massor kvar som jag vill se och uppleva. I Rethymno träffade jag vänner och vi sågs senast i början av december 2019 så vi träffades två kvällar denna gången! Man måste ju ”ta igen” det som skjutits upp.
Jag hoppas att nya året ger möjligheter att genomföra alla resor och idéer som nu ligger på hög, de flesta gäller platser på Kreta. Efter alla lockdowns och regler vill nog många UT och jag är en av dem!

Två saker slog mig nu i mellandagarna. Det ena är att jag den 27 december 2019 reste till Sverige för min mors begravning. Jag är så tacksam och glad över att hon slapp uppleva pandemin. Hon bodde på ett äldreboende, var krasslig med svår diabetes och astma så hon hade kvalat in med råge i ”riskgrupp”.
Det andra är att jag nu bott här i 7 år 8 mån. Redan! Jag har ingen tanke på att flytta utan trivs. Tillvaron här har både positiva och negativa inslag som överallt annars, men jag kan inte slita mig från den här vackra ön. Du undrar kanske varför jag pratar om flytt? Det är nämligen så här att i mitt liv har jag som längst bott på en adress i 9 år 6 mån. Ierapetra kommer på andra plats och kan nog ta över förstaplatsen.
Jag hoppas få vara frisk på det nya året. Och att detsamma gäller för familj och vänner. Jag hoppas att vi alla kan få lugn och ro – i alla fall under andra halvåret. Kanske, kanske. Vi kan bara hålla tummarna. Hårt.

Inga stora, spännande planer inför 2022? Nej, faktiskt inte. Jag önskar bara att pandemin tar slut. Först då orkar och kan jag smida några framtidsplaner. År 2022 börjar med Omikron och det kommer vi att klara av – vi har ju klarat av nästan två år med Corona! Och jag önskar givetvis att vaccineringar sätter fart världen över, framför allt där vaccinet behövs som mest. De som redan har det svårt och lever under hårda förhållanden behöver inte viruset som lök på laxen.
Bloggen har inte innehållit så mycket från vandringar under 2021 utan annat har tagit plats. Det tänker jag ändra på under 2022!
Mitt fotograferande…ja, vad ska jag göra med det? Det känns som om jag vill ta det vidare, men i vilken riktning? Tål att funderas över!

Till sist – jag har varit ute och vandrat två dagar. Måndag-tisdag bjöd på perfekt vandringsväder. Prognosen för nyår ser inte fullt så bra ut, men det blir nytt år i alla fall. Tiden går ju oavsett vad.

Jag önskar ett Gott Slut och ett Gott Nytt År!