I lördags firades ochi-dagen och jag hade mina egna funderingar som vanligt. Jag har bloggat tidigare om omöjligheten att svenska skolbarn skulle marschera och vara likadant klädda och andra fenomen. I år fastnade jag vid de som kommer först i paraden: frivilligorganisationer och samhällsfunktioner. Det är Röda Korset, samariter som följs av brandkåren, hamnpolisen, polisen. Framför allt fastnade jag vid de som far ut och hjälper till vid olyckor eller när någon fastnat någonstans. Skulle det få obetänksamma vandrare, klättrare med flera att tänka en gång till om de kunde se de som ideellt ställer upp? Det känns tryggt och gott att de finns om utifall att…

Jag har i eftermiddag suttit på café och läst igenom mitt bokutkast för sista gången. Snart får jag passa mig så jag inte redigerar bort alltihop. ”Det bidde ingenting” vore sorgligt. Vi har ett rejält molntäcke och riktigt kallt. När jag passerade en turistshop som fortfarande har öppet kändes solklänningarna som viftade i vinden väldigt malplacerade. Något regn får vi säkert inte och nu har vi nästan gett upp hoppet.

På tal om shop så tog jag ett djupt andetag i förmiddags, la ner pengar och lapp och gav mig ut på en av mina mest hatade aktiviteter: shoppa. Det blev som vanligt så att det mesta var kvar på lappen när jag kom hem så det var bara att sätta den på kylskåpsdörren igen.
Skor – jag måste ha ett par skor, men vill inte ha högklackat, en massa blingbling eller sneakers. Svårt, för att inte säga hopplöst. I en butik hittade jag något acceptabelt och då fanns det givetvis inte i min storlek, men kanske han skulle veta på måndag om han eventuellt får in fler. Tack och ajö.
Bläckpatroner till skrivaren – tyvärr, men vi får in imorgon eller på torsdag! Vi ringer dig!
Tvålpump – plötsligen ser jag inga någonstans och ingen har hört talas om så’na. Får napp till slut i en butik, en förfärlig färg så det får bli en nödövergång tills jag hittar nå’t bättre.
Knäckebröd – jodå, det fanns i nya super market. Och de hade en annan liten förpackning som heter ”Scandinavian Bran Crispbread”. Jag har aldrig sett det så nu har jag fått en identitetskris – är jag skandinav eller inte? Ser nu att det uppe i ena hörnet står ”Slimming” och det lovar gott för min blyga midja.
Jag fick i alla fall bytt batteri i min klocka som jag inte använt på 3,5 år och tid hos frissan i nästa vecka. Och tänk, när jag kom hem upptäckte jag att någon smugit in i min hand en kasse med ett par långbyxor. Hur gick det till? De stod inte på lappen!

När jag i morse förde över foton från kameran och laddade upp på min flickr-sida kom jag på att jag kanske ska presentera ”söndagslunchgänget” i ord och bild. Vi är en  lös samling utlänningar som då och då inmundigar låååånga söndagsluncher tillsammans. På fotona nedan från förra söndagen finns Kreta, England, Sverige och Tyskland representerade. Fyra av oss bor här permanent medan de andra är flyttfåglar med olika häckningsperioder så ibland är vi ett stort gäng, ibland bara några stycken.
PS. John i blå skjorta längst till höger på högra fotot (oj, så krångligt det blev!) har målat en fantastiskt fin väggmålning på tavernan som du kan beundra på min flickr-sida!

Nu, 10 min i fem, börjar det bli lite skumt inomhus. Dags att tända läslampan!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!