”Högt upp i det blå” var kanske att ta i, men idag har det varit vandringsdag. Från högtliggande Thripti ner till kusten via byn Agios Ioannis ungefär halvvägs. Jag hade sällskap av Ylva, en glad 70-årig pensionär (det du!) under första halvan. Ylva skadade sina muskler vid ena höften i våras (det är inte hälsosamt att gå på gym!) och det tog tid att bli bra. Idag fick hon ett riktigt kvitto på att höftmusklerna och hon är tillbaka igen. Vi hade engagerat maken (Ylvas, alltså) Jan-Erik som chaufför. Jag var lite nervös för denna sträckan har jag bara gått på andra hållet och inte så många gånger. Då är det skönt när den andra säger: ”Går vi vilse så är vi i alla fall två!”.

Det var kallt så högt upp och solen står så lågt så vi fick ingen hjälp av den heller. När vi kom upp på platån mötte solvärmen oss, vi tog en fika och njöt av utsikten över Mirabello-bukten. Getter, får, korpar, fjärilar, några gubbar och fågelkvitter. Annars tyst och nästan helt stilla. Plötsligen hörde vi ett svagt liksom surrande ljud som var entonigt och ihållande. Det var Ylva som kom på att det antagligen var ljud från olivplockning. De använder generatorer som driver ”krattorna” som används för att slå ner oliverna.

Ylva hade andra engagemang på eftermiddagen så i Agios Ioannis mötte chauffören. Jag fortsatte ner mot kusten. Ville prova en liten idé och den blev riktigt bra. Nu har jag en kort vandring till på lager för den som inte är så vandringsvan eller när det är för varmt för längre sträckor.

Perfekt vandringsväder, bara lite svettigt vid middagstid (eller kanske lunchtid för en del). Inga foton idag. Och jag som aldrig håller koll på klockan kom till busshållplatsen cirka 15 min innan bussen kom (sedan var det ett uppehåll i turlistan på 2 timmar). En härlig dag då det kändes som om Kreta gjorde sitt bästa för att säga välkommen tillbaka, du tänker väl inte stanna i Sverige!?

Några nyheter

Inatt vaknade jag av något och strax kände jag att sängen skakade. Det är ett tag sedan vi kände av jordbävning. De pågår ju i stort sett kontinuerligt i Medelhavet, men sällan de känns. Denna var bara 4 på Richtersskalan och kort, men den var på bara 2 km djup och några km utanför Ierapetras kust. Lite längre ut och lite djupare och vi hade inte märkt av den.

Obama är ute på sin sista utrikesresa som president och den inledde han i Aten. Jag vet inte hur mycket uppmärksamhet resan fått i media i Sverige. Det har varit demonstrationer i Aten mot hans besök, om jag förstått det rätt gällde det främst protest mot NATO. Presskonferensen första dagen var väldigt bra och dag 2 höll han ett tal om demokrati, globalisering, jämlikhet och ojämlikhet, nödvändigheten att lyssna på folk och att jobba tillsammans för framtiden mm. Ett väldigt bra och intressant tal så här har du videon (textat på engelska):

I min lilla värld går arbetet med vår nya gågata vidare (jag har bloggat om den tidigare). Det är utlovat att det ska vara klart till julhandeln som inte börjar så tidigt eller är så stor som i Sverige så de hinner nog. Vi får hoppas att de lägger rätt plattor. När förra gågatan gjordes blev det en riktigt lång följetong för det var fel nyans på plattorna…

Boktips

Min fasa och lycka är att få fatt i en så’n där bok som inte går att släppa. Man vet så väl att nu måste man gå och fixa det ena eller det andra, men varje kapitel slutar på ett sätt som gör det omöjligt. Bara ett kapitel till så jag får svar på vad som händer. Och se’n bara ett kapitel till….ja, jag tror att du förstår vad jag menar. Där spänningen är mer på det psykiska planet med helt vanliga människor. En thriller.
Och jag tycker om böcker som slutar så totalt oväntat att de är spännande och engagerande intill sista punkten. Det sägs ibland att böcker inte ska lämna obesvarade frågor på slutet utan att det liksom ska sys ihop. Varför det? Här kunde jag få fortsätta och spinna på olika scenarier så bokupplevelsen blev längre än den faktiska boken. Vilken bok det är? Det är ”På andra sidan väggen” av Shari Lapena. Läs den!

Så på måndag bär det av till Sverige. Jag vet inte hur det blir med internetuppkoppling och tid så bloggen blir ryckig. Kanske inläggen också blir kortare, kanske mer som reflektioner. Vi får se! Men häng kvar i alla fall för när vi närmar oss tredje advent är jag tillbaka hemma i Ierapetra!

Ha en skön helg!

Den här texten har legat här så länge så jag är övertygad om att du inte längre läser den eller kanske inte ens ser den! Du ska alltså komma och vandra på Kreta med mig! Och glöm inte att tipsa ALLA du känner!! Vandringssäsongen pågår fram till mitten av juni.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS.  Berätta att du läser bloggen när du bokar så får du 15 % rabatt!