Juldagarna över, helgkänslan är kvar t o m trettonhelgen eller teofania som det heter här. Idag har jag varit hos frissan för man vill ju gärna göra både en snygg sorti och en dito entré nu vid årsskiftet. Dessutom ska jag på fest och man ska tänka på sina medmänniskor så nu har de något vackert att vila ögonen på (håret, alltså).

Hoppas att du haft sköna dagar och glider vidare på helgkänsla! Jag ska inte trötta ut dig med en redogörelse för mina juldagar, men några glimtar kommer här.

Julafton
Började med frukost ute och önska god jul till frukostfiket. När det är helg här nere går barnen omkring och sjunger och ”spelar” (inom citationstecken för allvarligt talat: kan man annat än slå på en triangel?) triangel. De förväntar sig en peng som visad uppskattning. Jag får två associationer när de dyker upp: Kurt Olsson och ”sjunga maj”.
Så blev det en liten promenix då jag fortsatte mitt god jul:ande. Hem till min lilla bubbla med bokläsning, ringa Sverige, filmer (har upptäckt sfanytime.se!), julbord (fick ihop ett som var så bra och fullt med läckerheter så jag orkade nästan ingen varmrätt: fisk med senapssås!) och klapputdelning. Den senare blev lite konstig men ganska typisk för en utlandsboende singel. Nästan alla julklappar under granen slogs in i julpapper av mig som la dom under min gran för att dela ut dom till mig på julafton.
Det är svårt med julstämning här nere. Dels vädret för vi fick så klart de hittills varmaste dagarna i december men tyvärr ingen snö på bergstopparna. Dels därför att ingen annan bryr sig den 24 december. På kvällen när det blivit mörkt är det lätt att tänka bort vädret och alla andra så då vällde julstämningen in!

Juldagen
Detta är min absoluta slappedag och så också i år. Sov länge, maten var klar, boken ännu inte utläst och det fanns filmer kvar att hyra. Och julspecialen i Downton Abbey på engelsk tv – en riktig högtidsstund!

Annandagen
Nu gav jag mig ut på en liten stadsrunda och det var lugnt och fridfullt. Här rusar nämligen inte folk ut på rea på helgdag utan då är affärerna stängda. En mardröm så klart för många svenskar, jag som gillar helgfrid bara njöt.
På eftermiddagen träffades ”golden girls” och åt middag. Vi är ett gäng från Holland, Tyskland, Österrike och Sverige (jag) som träffas då och då, t ex för att äta frukost. Givetvis var vi tvungna att ses i juldagarna för att önska varandra god fortsättning (bara svenskan som kunde göra det för det existerar tydligen inte på de andra språken) och gott nytt år.

Söndag
Dags för utflykt! Nu har jag varit i de tre områden (Sfakia, Roumeli och Mylopotamos) och byn (Kritsa) som osmanerna aldrig lyckades erövra. Vi besökte byn Anogia i Mylopotamos. En ”berömd” by med speciell historia, karlakarlar, många musiker och sångare, lite laglöst och ”halvkriminellt”. Enligt en del så är byn numera väldigt turistisk och vi hade inte vandrat runt länge förrän en tant försökte sälja scarvsar och rakí genom ett öppet fönster. Trist.
Vi var på ett gammalt kafenion med traditionell inredning, inte många som har den kvar. Det äldsta bevarade lär finnas i Iraklio, de slapp t o m installera toalett när den lagen kom för man ville bevara originalutseendet. Du kan hitta den på marknadsgatan en bit upp på vänster hand (om du kommer från Lejontorget).
Tillbaka till Anogia! Jag blev faktiskt lite besviken. Byn är väldigt stor så någon byatmosfär fanns inte. Egentligen mer ett ”samhälle” än by. Gamla hus trängs med väldigt modern bebyggelse. Lite sliten kändes den. Den ligger lite underligt. De flesta bergsbyar klättrar på bergssluttning eller ligger vid foten av ett berg. Denna byn ligger liksom i en håla eller en dal.
Vi hade oturen att hamna på en turisttaverna så några specialiteter från byn fick vi inte, på menyn var det bara vanliga grekiska rätter som man kan äta var som helst.
Behållningen var den underbart vackra vägen upp till byn! Vi började klättra från Iraklio och kom först upp till en platå. Grönt, grönt, grönt över allt och vart man vände sig fanns det får. Olivskörden i full gång. Plötsligen tätnade landskapet och det blev väldigt brant. Det kändes nästan som att åka på ena sidan av en ravin. Och fler får! Och får! Jag fick en tanke om att jag inte skulle vilja åka här under högsäsong med mycket turisttrafik, men det lär mestadels vara grekiska turister som tar sig upp till byn och de är väl vana vid att köra ganska smal, kurvig bergsväg.
På hemvägen en sväng inom Iraklio och en kopp kaffe.

Idag är det lite tillbaka till verkligheten. Morgonrunda i morse, nu får det vara slutslappat några dagar (och det behöver skakas bort lite julgodis…). Resten av julmaten slinker ner ikväll.
Nu ska jag fundera över två underliga ting. Hur man kan lyckas köpa två ”äggaklockor” som inte ringer. Varför man tackar sin lyckliga stjärna över att skjortklänningen i skyltfönstret var för liten och för dyr och sedan går man och köper en blus i ett material som ska strykas när man inte stryker. Vad är det för fel på mig?

Förresten så kanske jag och firman försvinner imorgon. Jag ska uppdatera till Windows 10 och folk verkar vara väldigt skiftande upplevelser av det. Kanske jag inte får igång datorn igen. Och finns man inte digitalt så finns man väl inte alls, eller hur?

Ta’t lugnt i dessa mellandagar – vi har helger kvar!