Jag vet att jag tidigare skrivit att ”hat” är ett starkt ord som jag använder med urskiljning. Nu är det urskiljning. Många tycker att det verkar så skönt och bra att leva ensam, oftast lever de inte själva ensamma. Kanske ett utslag av att ”gräset är grönare på andra sidan staketet”.

Visst, det har sina fördelar. Aldrig nå’t tjat, planering och beslut utgår bara från vad jag vill och känner för, frihet att ordna livet och allt praktiskt (som var skåpet ska stå…) helt efter eget huvud osv.

Men det har också sina nackdelar som att dra lasset helt själv, mer sårbar vid förändringar (inte lätt att leva ensam på a-kassa…), ingen att bolla idéer med, ingen avlastning varken mentalt eller praktiskt osv.

Det ligger mycket i ett av mina favorituttryck: ”Delad glädje är dubbel glädje, delad sorg är halv sorg”. När jag var ung höll jag till viss del med om att ”Ensam är stark”, men livet har lärt mig att starkast är vi tillsammans. Så det så.

Ett tillfälle när jag verkligen hatar att vara ensam är när något oväntat inträffar som sätter igång oro, rädsla, känsla av utsatthet, förtvivlan och litta annat. Som t ex kl 23:35 på kvällen när det råder lugn och ro, kroppen är lagd i sköna sängen och kapitlet i boken är snart slut. AC:n har kört klart avfuktning och står på värme. Då får AC:n ett ryck och pyser ut ett moln av….ja, vaddå? Lukten är konstig och det liknar rök! Herre Gud, det brinner väl inte?! Snabbt tryck på ”off”, upp ur sängen och upp med jalusin (undrar hur många som vaknade och svor…), tända spottarna på balkongen (nu vaknade resten av grannskapet) och kolla anläggningen. Ingen rök, inga flammor, men vad är det som händer???

Tillbaka i sängen efter en stund. Slå på AC:n igen finns inte, jag vågar helt enkelt inte. Ligger hopkrupen under täcket och lovar mig själv att aldrig, aldrig, aldrig ha AC på när jag sover. Givetvis får jag knappt en blund i ögonen under natten eftersom det blir råkallt som faen i sovrummet. Men det är bara att bita ihop, jag tänker inte starta nå’n brand. Önskar att det fanns nå’n här som sa ungefär ”för helsike, Löfquist, somna om, det är ingen fara, det garanterar jag”. Jag känner mig väldigt liten. Och ensammen.

I förmiddags la jag en lapp till hyresvärden där jag bad honom kolla AC:n. När jag kom hem från grekiskan hade han varit här, provat båda anläggningarna och skrivit en lapp att det är ok. Nu måste jag bestämma mig för om jag litar på honom. Han bor inte i detta huset, men det gör jag. Han löper ingen risk att bli innebränd, men visst kan man väl utgå ifrån att han vill ha kvar fastigheten? Jag tror att jag ska provköra lite försiktigt ikväll. Med en spann vatten vid sidan om soffan, kängor på fötterna och plånbok, pass mm packat i ryggsäcken vid dörren.