Etikettarkiv: kampanj

Oktober igen

Besöket från Sverige och jag njuter i fulla drag av solstolsslappande, marknadsbesök, massor av go’ mat och snack, snack.

Jag vet inte hur du fungerar, men jag gillar att se saker och ting ur så många perspektiv som möjligt. Det är då jag upplever att jag ser olika samband och förklaringar vilket gör att jag förstår bättre och lär mig något. Det är helt enkelt berikande. Dessutom är ju verkligheten mer komplicerad än vi vill tro, det ligger mycket i uttrycket ”allt har två sidor”. Så finns det dom som sitter på ”sanningar” eller som vet vad som är rätt och gärna predikar det. Ännu värre blir det när de uttrycker sig som om de företräder alla och gärna med ett litet ”vi”, t ex ”vi kvinnor”, ”vi arbetare”, ”vi svenskar när vi alla vet att det finns inga homogena grupper. Som tur är.

Nu är vi i oktober och jag vill gärna skicka dig till ett äldre inlägg här på min blogg för att ge mitt perspektiv på månadens aktiviteter: Been there – done that!

 

Been there – done that!

1 oktober 2013
Så är det den tiden på året igen. Och jag känner att jag bara måste berätta hur det är för mig och kanske är jag inte ensam.

Allra först vill jag göra klart att jag har inget emot insamlingar och kampanjer. Inte heller något emot engagemang – tvärtom så beundrar jag det och tror att det är en förutsättning för vår överlevnad och ett tecken på att vi lever om vi bryr oss. Men det är inte alltid som man kan, vill eller orkar engagera sig och det kan finnas skäl för det.

Nu kommer det: jag gillar inte oktober pga rosa bandet. Det känns nästan som att svära i kyrkan. Hur kan jag låta bli att känna och bry mig om alla drabbade kvinnor? undrar du kanske. Då blir mitt svar att vem säger att jag inte bryr mig om dom bara för att jag inte är klädd i rosa band och glöder för kampanjen?

Been there – done that!
För några år sedan var det min tur och en tung, jobbig resa började. Jag klarade av det tack vare människor runt omkring mig, en förstående arbetsplats, vår otroliga sjukvård och människorna som jobbar där. När jag gick på årskontroller berättade sköterskan att många tycker illa om att bli kallade 1 g/år för ”de vill inte bli påminda”. Jag tyckte bara att det var skönt, kändes tryggt. Som ett tack eller vad man nu vill kalla det så deltog jag i 2 olika forskningsundersökningar – kändes självklart att försöka bidra.

Efter 3 år fördes jag ut i den vanliga kontrollapparaten, jag hade bearbetat alla tankar och känslor, stängt dörren eftersom det var avslutat, bestämt mig för att omfamna livet och gå vidare. Det finns så mycket därute som jag inte vill missa – full fart! 11 månader om året får jag leva så, men 1 månad om året påminns jag dagligen när jag slår på tv:n, öppnar en tidning, lyssnar på radio, går förbi ett skyltfönster. Jag måste hålla emot, det är för mycket som rivs upp annars och ingen kan begära att jag ska ”gå igenom” det om och om igen. Idag kom jag på att ifjol var det inte så jobbigt vilket antagligen berodde på att jag var på Kreta 3 veckor i oktober.

Vad jag vill ha sagt är egentligen bara att vi hanterar saker på olika sätt beroende på hur vi är och vad vi upplevt. Jag pratar gärna om min bröstcancer, delar med mig av mina erfarenheter och stöttar den som behöver stöd. Men ofrivillig mangling dagligen i 31 dagar i sträck? Kom igen, låt mig dra mig undan! Och du som känner som jag – det är helt ok, vi är lediga!
Been there – done that!