Nya året hälsades med stort fyrverkeri 18:30 på stora torget, 19:30 ett annat fyrverkeri och vid midnatt flera fyrverkeri från de som fattat galoppen. Till de tidiga fyrverkeriernas försvar ska sägas att det i alla fall var mörkt. Det är inte ovanligt med raketer vid bröllop och andra festligheter. I dagsljus. Man kan ju säga att det ger dålig valuta för pengarna när det vackraste inte syns.

Nyårsdagen strålade solen och det var några friskusar som badade. Jag hade tittat på väderprognosen några dagar framåt och det såg ostadigt ut med skurrisk och tidvis hård vind. Låga temperaturer. Meteorologerna kallade väderomslaget ”skandinavisk kyla”. Fredag 2 januari såg kall men bra ut med solchanser. Det var min öppning på ungefär en vecka. Här skulle det premiärvandras!

Vaknade kl 7, lyfte undan täcket och svängde benen över sängkanten. NÄ! Så fruktansvärt kallt i rummet. Jag vill inte, kan jag inte få krypa ner igen, sätta på elfilten och ha det gott? Som vanligt har jag en röst på vardera axeln och den andra sa: bit ihop, du vet ju hur ljuvlig da’n blir! Sagt och gjort. Jag bet ihop. Hårt!

Kom iväg, parkerade vid kyrka, steg ur bilen. På med jacka och vantar. Ja, vantar. Kretas inland en bit upp i bergen är vintertid lååångt ifrån ”sol-och-bad”-ön. Och nu satte jag lite fart i början för att få upp värmen! Följ med!

Efter att ha vandrat uppåt förbi stor hage med getter går vägen mellan olivlundar. Mötte nå’n pickup vars förare troligen varit uppe och utfodrat djuren. Annars tyst och stilla. Några olivlundar färdigplockade. Ingen ute och plockade igår.

Så kom jag upp till kapellet som visade sig ligga vid en platå som var större än jag trodde. Vackra vyer runt om! Jag samlar inte på toppar utan på platåer, men tappade räkningen vid 10-11 stycken. Har ju egentligen ingen betydelse.

Och där en annan ravin! Plus att jag vet att en bit bort finns en tredje ravin. Det är nämligen så att östra delen av Kreta har flest raviner.
Platån var fint indelad i åkrar och betesmarker. Stilla och fridfullt. Ingen aktivitet. Här blev det fika och jag satt länge vid kapellets läsida och njöt i solen.

Samma väg tillbaka till ”huvudleden”. Vände mig om, en sista blick och ett tyst tack för den här stunden. Vantar och jacka av, nu hade vinden lagt sig.

Området har gott om getter och får och på en kulle gick en samlad trupp och betade i solskenet.

Kom in i lilla, lilla byn som faktiskt har street art!

Kort fika vid källa, passerade ytterligare en by där apelsinträd dignade med och av frukt och se’n ut på en platå. Här odlas det ganska mycket vin, men nu vilar vinstockarna.

På den här vandringen finns en extra sträcka som går att hoppa över, men nu kunde jag inte sluta vandra. Jag tog den också! Den går förbi en klosterruin där det finns ett fint kapell. Där var dock några lokalinvånare både utanför och inne i ruinen så jag stannade inte.

Vi har inte fått så mycket regn som vi önskar och behöver, men från min balkong ser jag när det regnar i Dikti- respektive Thripti-massiven. Där har det kommit mer regn än i sta’n. Och det blev väldigt tydligt där jag vandrade! På vägarna fanns inga vattenpölar utan det var mindre sjöar. Och marken var inte torr och hård utan fuktig och på sina ställen väldigt lerig. Jättebra! Regnvattnet kan fylla på källorna och på vägen nerför sluttningarna kan marken suga till sig. Perfekt!

Korpar var i full fart med att skrattande leka i luften när de jagade varandra och gjorde olika konster. Några enstaka rovfåglar och en hel del småfåglar.
Jag vet att anemoner börjat titta fram på ön och detta område brukar inte ha anemoner, men jag kunde inte låta bli att hålla utkik. Kammade noll.

Landskapet och, framför allt, bergen är aldrig så vackra som nu vid denna tid på året! Hög, klar luft utan soldis och luftfuktighet gör att varenda skreva, utsprång, klippblock blir knivskarpt tydliga. Något blänkte till högt, högt upp på en klippa på en bergskam – jodå, där stod en vit get och blickade ut över nejden! Måste ha en vidunderlig utsikt. Tror jag vill bli get i nästa liv.

Panda väntade troget på parkeringen och efter nästan fem timmar var jag nöjd. Dags att styra kosan hemåt! När jag närmade mig Ierapetra fick jag syn på Dikti-massivet. Det hade varit så kallt under natten att nederbörden blivit snö på topparna!

Tänk, snö på topparna och apelsiner längre ner! Det är en förunderlig och generös ö som bjuder på så mycket och så stora variationer.

Då är år 2026 igångsparkat med vandring. Hoppas året bjuder på många vandringstillfällen! Både med och utan kunder.
Idag sliter vinden i palmen som jag ser från hemmet, men vinden har vänt. Hoppas vi kan få in lite varmare luft så husen inte blir så nerkylda.

God fortsättning på nya året!

PS. Några fler foton på min flickr-sida!