Givetvis vill jag ut och se mig om, men vart ska jag köra? I mars var jag i Eleutherna och Arkadi, i september i Eleutherna så jag ville på andra hållet. Men var? Kände mig villrådig och oinspirerad så jag tog hjälp av Rethymno Guide. Gick in på deras ”Cycling Tours” och valde en som såg bra ut. Kontrollerade på Google Maps i satellit-läge att den gick att köra med bil. Visserligen var jag i Roustika och källorna vid Argiroupolis för fem år se’n, men det skadar inte att återupptäcka!
Och det skulle visa sig att jag också fick en överraskning.

Jag disponerar de fyra dagarna här i bloggen på så sätt att det blir ett blogginlägg för varje dag med besökta platser, matställen osv.
Jag har bloggat tidigare om vistelser i Rethymno – titta i menyn under ”Rethymno”.

Efter en stadig frukost hos Stella på Stella’s Kitchen gav Panda och jag oss iväg. Vi utgick alltså från cykelrundan, men vår runda blev så här (strunta i Googles tidsangivelse – det gör jag):

Jag stannade och gick in i kyrkan Agios Fanourios på väg till byn Agios Konstantinos och inne i byn gick jag in i deras kyrka Agios Konstantinos. När man besöker kyrkor ska man inte glömma att se sig omkring! Det finns inte bara ikoner och ikonostas att beundra utan t ex vackra klocktorn och golv.

I Roustika strosade jag runt och tittade på all den vackra venetianska påverkan. Här är två-våningshus vanliga och många vackra valv. Det behöver restaureras och renoveras och se så fint det kan bli:

Många renoveringar är gjorda med fingertoppskänsla, dvs man har följt husens ursprungliga färg och form. Tyvärr ser jag då och då i byar renoveringar och byggen som inte alls smälter in. Jag förstår att man vill sätta sin egen prägel på ett hus, men det kan man väl göra inomhus.

På torget jobbade två killar med att sätta ihop långbord och stolar så nå’t var på gång. Jag tittade in på tavernan som givetvis hade vackra valv.

Annars lugnt och stilla, riktigt rofyllt att ta sig runt i de små gränderna.

Jag fortsatte och kom till byn Mountros som jag inte kände igen. Härifrån visade cykelkartan att jag skulle tillbaka till Roustika för att köra till Argiroupolis, men jag såg att en väg fortsatte på andra sidan byn upp i bergen. Så jag avvek för en egen, ny sväng!

Nu kom jag verkligen upp i bergen och efter en stund öppnades landskapet vid en utsiktspunkt. Och nu fick jag en märklig känsla…och en överraskning…har jag inte varit här förut…? När jag kom hem till hotellet letade jag i bloggen och jodå, jag hade varit där förut. Då tog jag ett foto på nästan samma plats som denna gång! Det till vänster är från februari 2019 och det till höger är alltså från förra veckan.

Lite skillnad, eller hur? Man ser tydligt att landskapet och naturen ändras under året, att de följer årstiderna. Det är en av de saker jag tycker om med att vandra – det är aldrig likadant.

Jag fortsatte och det blev riktigt prunkande med grönt, passerade även genom en liten lövdunge. Höstfärger, dvs gult, tror jag inte blir vanligt i år, men det är härligt att se att lövträden klarat sig så bra detta nederbördsfattiga år med den hetaste sommaren.

Jag hade tänkt gå omkring och titta på byn Argiroupolis, men det var så mycket folk så jag fortsatte ner till källorna. Byn får vänta till en annan gång.
Vid källorna var det hyrbilar, turistbussar och vitt och rött ”tåg” från Rethymno så mycket folk där också. Jag minns att det var mer vatten och vattenfall i februari 2019 och det stämmer nog. Synd att så mycket leds i täckta kanaler, hade varit läckert att se ”fritt fall och rinn”.

Dags för sista planerade stoppet på turen: Episkopi som betyder biskopssäte. Där hade jag lite svårt för att hitta gamla delen, men medan jag letade kom jag till deras stora kyrka, Profeten Ilias, som verkligen signalerade ”biskopssäte”.

Här fanns också venetiansk påverkan och fint renoverade hus. Precis som i Roustika finns hus att ta tillvara. Det är ju historiska och kulturella arv att förvalta. Se så fint det kan bli – till vänster en balkong i Roustika och till höger en balkong i Episkopi:

Då var det dags att styra upp mot National Road och Rethymno! En fin tur med mycket vackert att njuta av både i landskapet och byarna. Och vilka vyer! Nästa gång blir det besök i byn Argiroupolis och ett antal byar som jag, förhoppningsvis, inte varit i tidigare!

Gott om folk i sta’n på eftermiddagen, inte så mycket folk ute på kvällen. Efter ett tips om en smarrig drink hamnade jag på ett matställe i gamla Venetianska hamnen. Jag har inte ätit där se’n 1994 då där låg tavernor som ”skyltade” med dagens fångst så dit gick man för att äta fisk. Det fanns en koppling mellan hamnen, fiskebåtarna och maten. När jag kom tillbaka efter cirka 20 år var den kopplingen borta. Det har blivit som vilken restauranggata som helst. Jag har kastat ett öga på menyer när jag passerat och det är något dyrare än i övriga sta’n (på jämförbara matställen). Så visst är det något av ”turistfälla”. Ingen grekisk gäst denna kväll, bara olika språk som dansade omkring.
Jag hade funderingar på att njuta min drink och äta nå’n annanstans, men stannade kvar. Det ångrade jag. Den nonchalans jag möttes av i starten borde ha fått varningssignaler att ljuda högt. För att göra en lång historia kort: det är sällan jag känner mig ovälkommen och får dålig service pga av att jag är ensamgäst, men på Achinos fick jag alltihop. Innan du nu tänker att det kanske var så att jag hade tråkig attityd eller uppförde mig illa vill jag berätta att jag börjar alla möten vänligt och med ett leende. Och jag väntade tålmodigt på att bli anvisad ett bord.
Drinken var mycket god och Achinos är också en cocktail bar så gå dit och prova Green Thorns, men ät nå’n annanstans. I alla fall om du är ensam.

Tidig sängfösare på Café Bar My Place. Tänkte folkglo på vimlet på strandpromenaden, men som sagt var det ganska tomt på folk på kvällen. Jag var en av två gäster på My Place.

Fler foton på min flickr-sida!

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!