I torsdags startade vandringssäsongen! Underbart ljuvligt att få damma av kroppen och knoppen, komma ut och njuta. Livet börjar igen efter denna vidriga sommar – den varmaste någonsin i Grekland. Ett rekord som de flesta av oss gärna hade varit utan.

Premiären bjöd på extra glädje eftersom jag gjorde den tillsammans med en vandringskund. Och som grädde på moset en återkommande kund! Jodå, det finns en del som tycker att det jag erbjuder är så bra att de inte får nog, minsann. Välkommen att prova!

Vi begav oss inte upp i bergen, det gör vi på måndag eller tisdag, utan tog en kort (=fyra timmar) rundvandring i området mellan byn Kavousi och Tholos strand. Precis lagom för mig efter tre månaders uppehåll och kunden var nöjd med uppvärmningen inför nästa vandring. Vi startade tidigt, men ändå blev sista halvtimmen lite jobbig med värme och solen rakt i plytet. Den halvtimmen glömmer vi och minns istället resten! Avslutade med välförtjänt och smarrig lunch så klart.

Minns du att jag skrev om min skadade lilltå? Den höll och den mådde lika bra da’n efter som da’n före. Så nu är jag igång!

Så var det det där med sorg. Efter den skrala mängden nederbörd i år, sedan värme och hetta är det väldigt torrt. Flera kommuner här på Kreta har haft undantagstillstånd, i två kommuner på fastlandet tog vattnet slut, dammarna här på Kreta har så lite vatten att det ser ut som vattenpölar och inte som sjöar. Exemplen är närmast oändliga! Kreta har gott om vattenådror och källor under jord och ofta hämtar man vatten djupt ner till olivlundarna. Men även underjorden behöver fyllas på. För sex-sju år se’n var det torrt så man kunde se olivträd här och där som börjat vissna, men nu är det betydligt värre:

Alla de bruna ”fläckarna” är vissna olivlundar. Och träden är verkligen vissna:

Nu kan vi bara hoppas att olivträden gjort som deras släktingar gjorde i Spanien ifjol. De drog tillbaka vätskan från oliverna för att överleva så hoppas att våra olivträds stammar har lagrat vätska från oliver och löv. Då kanske de kan komma tillbaka nästa år.

I fredags körde jag en tur väster om Ierapetra och där fanns också bruna ”fläckar” så det här eländet är inte begränsat till ett litet område. Sorgligt att se. Mycket sorgligt. Och tankeväckande. Inte bara kring väder och klimat utan också vad den icke oändliga resursen vatten ska användas till. Odlingar? Pooler? Strandduschar? Kreatur? Kort sagt: livgivande eller onödigt?

Idag ligger vi bra på temperatur, men högt på värmeindex (”upplevd värme”) pga hög luftfuktighet. Alltid är det nå’t! Strunt samma, nu är vi på väg ”på rätt håll” och det känns så gott!

Ha en skön helg! Var rädd om dig och andra!