Premiär? Nä, det är inte dags än…tyvärr

Allra först måste jag nämna onsdagens under: det regnade! I augusti!! Senast vi fick regn i Ierapetra var en dag i maj då det kom strax under 2 mm. Jag hade nästan glömt hur regn låter. Ut på balkongen, låta regnet skölja över ansikte och kropp – ljuvligt! Och doften! Och den friska luften efteråt! Det kom 0,4 mm mycket stilla – inte mycket, inte länge men så underbart och efterlängtat att det blev det stora samtalsämnet.

Förutom den långa perioden med hög temperatur, och att det verkligen varit och är hög temperatur, så äter det långa vandringsuppehållet på mig. Värmen passiviserar och dränerar. Och det gör att man, i alla fall jag, blir väldigt rastlös. Kort sagt: jag, och många med mig, mår inte bra.

Så vad kan jag göra åt det förutom mina morgonpromenader när temperaturen är någorlunda? Jo, jag tittade på Lasithi-platån som inte haft så höga temperaturer. De är ju en bra bit upp, 815 m ö h för att vara nästan exakt. I väderprognosen hittade jag ett hål i onsdags som såg ut så här:

Tidig start och klar före kl 12 borde fungera. Samtidigt vet jag ju att solen är ganska obarmhärtig däruppe, inte många chanser till skugga eftersom det är fullt med åkrar. Jag läste också förra årets vandring den 31 augusti som jag minns som ganska jobbig på slutet. Dra lärdom av tidigare händelser!

Upp ur bingen strax efter kl 5, väckte Panda och vi gav oss iväg vid 5:30. Nästan ensam på vägen vilket var skönt. Jag minns att jag fick se en fantastisk soluppgång ifjol och den var inte mindre fantastisk i år. Det är väldigt speciellt när ett rött klot poppar upp i Mirabello-bukten och som se’n gulnar alltmer i sin klättring över bergen.

Började vandra strax efter kl 7 samtidigt som solen nådde platån. Vilken luft! Vilken svalka!! Helt underbart! Nu gällde det att vara lite smart – skruva upp tempot en växel under den första svala timmen. Ovanför mig svävade en luftballong. Å, vad läckert det måste vara att vara med där. Tänk vilka vyer….!

Vid 8 slog jag mig ner och åt frukost. Hade den här utsikten som jag tyckte fick duga!

Iväg igen och nu kändes solen i ryggen, alltså kortade jag ner vandringen. Potatis skördades, kål bevattnades men bara två-tre åkrar. Platån har stora vattenbekymmer precis som resten av Kreta. Jag anser att allt icke livgivande vatten borde stängas av som t ex strandduschar och biltvättar.

Säden är skördad, halmen pressad och det kördes halmlass till förvaring. Passerade en havreåker där de kan plöja ner havren – den var torr och det var sparsamt med havrekorn. Trist att se för det ligger mycket arbete bakom och mat måste människor ha.
Fast de har ont om vatten var där faktiskt några nysådda åkrar – människan ger aldrig upp. Det känns trösterikt.

På platån finns gott om får och en hjord stod bräkande och väntade på foder eller hade precis fått vatten.

Men man kan stöta på andra djur! Jag har bl a stått öga mot öga med en vessla – ett möte jag aldrig kommer att glömma. Denna gång gick minsann en vit stork och sprätte ute i en åker! Något senare stötte jag på ett djur av annat slag och inte så levande vilket jag var tacksam över.

Ifjol var jag lite förvånad över hur mycket blommor det fanns på platån vilket jag misstänkte berodde på bevattningen som givetvis rinner ut i vägkanter o likn. I år var det betydligt färre blommor så visst har det torra året slagit igenom.
Alltid vid denna tid på året mängder av vild fänkål på platån så det känns som om man går i en ouzo-fabrik. Härlig doft!

Jag gjorde dock den här nya bekantskapen: Tistelgullfrö (Xanthium spinosum). En rolig och originell planta! Luras inte av att taggarna ser vissna och kraftlösa ut – det var de inte.

Så kom jag till cantinan och hade beslutat att jag skulle ta en rejäl paus och hämta kraft till sista sträckan. Där var inte öppet, men stolar och bord under markis dög bra för vila. Efter en stund kom paret som driver cantinan så jag fick både kaffe och toast. Men det är ju så dyrt i Grekland! 5 euro! Ifjol fick jag kaffe+toast+coca för 6 euro – vad skulle det ha kostat i år? Vojne, vojne, var ska detta sluta!?

Jag brukar inte ha långa pauser för man stelnar, men här gav jag mig en timme innan jag fortsatte. Nu hade jag solen rakt i plytet vilket inte alls var bra. Kl var strax efter 10 och den där vinden i prognosen lyste fortfarande med sin frånvaro.
Sista halvtimmen var inget vidare så jag var lättad när jag återförenades med Panda strax efter 11.

Så ganska mycket bilåkande för 3 timmars vandring (cantina-timmen ingår inte). Jo, jag nådde inte ens en halvdagsvandring, men med tanke på att senast jag vandrade var den 29 maj (!) så var det värt det. Bara den där första svala, friska timmen…..
Har då vandringssäsongen startat? Nej, det har den inte. Det är för varmt för fysisk aktivitet dagtid. Temperaturkurvan för Kreta (som speglar hela ön) visar på sjunkande temperatur nästa vecka så förhoppningsvis kan vandringssäsongen starta i september.

Men som sagt, mycket bilåkande så varför inte kombinera med en utflykt! Jag kör en annan väg hem! Det blev norrut mot Malia för att se hur det stod till med Aposelemi-dammen. Dammarna på Kreta innehåller väldigt lite vatten tack vare det torra året och den varma, ovanligt långa sommaren. Dammen ska förse bl a Iraklio med vatten.

Som du ser är där två vattenpölar i en damm som nu borde vara en sjö med lite, lite strand som kommit i dagen. Det är nu flera kommuner som har undantagstillstånd pga vattenbrist. Ierapetra har funderingar på undantagstillstånd, men de är inte riktigt överens i kommunstyrelsen!

Jag ville också kasta ett öga på vägbygget vid klostret Selinari. Där har tunnelbygget börjat med sprängningar. Tunneln ska bli 3 km lång och jag undrar var den ska börja respektive sluta. Om det betyder att klostret får färre besökare men återfår stillhet och lugn. Undrar vad grabbarna i klostret tänker om bygget och tunneln.

Väldigt mycket trafik ända från platån och hem. Tråcklade mig så snabbt jag kunde genom Malia där turister strosade omkring som om de var ensamma i hela världen. Jag tycker inte om att köra här på Kreta i juli-augusti. Många hyrbilar på vägarna, jag misstänker att många hyr bilar de inte kör till vardags på vägar de inte kör på till vardags, stannar lite varstans och parkerar hej vilt. Känns väldans nervöst, men Panda och jag kom hem hela utan blessyrer!

Idag har jag gått stadspromenad med tre systrar från Sverige! Trevligt! Alltid roligt när de som hittar hit är intresserade av sta’n och området. Jag tar inte betalt (för att inte väcka ont blod hos nå’n i sta’n) utan ser det som dels en trevlig stund, dels marknadsföring. För visst berättar folk se’n för vänner, bekanta och på sociala media om vår fina stad, att jag erbjuder vandringar och bilturer samt hur trevlig jag är! Eller?

Fler foton på min flickr-sida!

Nu är det dags för helg då vi ska få en del vind – skönt!

Ha en skön helg! Var rädd om dig och andra!

Koppla av, upplev och njut av sydöstra Kreta!
Vandringssäsong september – juni.
Stadspromenad och biltur året om.
Kontakta mig för information
om rabatter!
Välkommen!
inspirewiz.comfacebook

5 tankar på “Premiär? Nä, det är inte dags än…tyvärr

  1. Profilbild för stadsmadamstadsmadam

    Den där rastlösheten du beskriver när du inte kan vandra måste vara tärande. Jag kan föreställa mig hur prillig jag själv skulle bli. Men härligt att du kom i väg och fick en timmes sval vandring och även att det kom lite regn.
    På onsdag ska jag och en kompis vandra längs havet från Nybrostrand till Kåseberga. Det ska bli sol och varmt, men inte i närheten av temperaturerna på Kreta förstås!

    Gilla

    Svara
  2. Pingback: Magisk morgon – bättre start på da’n går inte att få | ia mitt i livet

Lämna ett svar till Lena i Wales Avbryt svar