Idag firar katolska och ortodoxa kyrkorna Jungfru Marias tempelgång (mer om Maria i blogginlägget I dess tider) då hon sattes i templet vid 5 års ålder av sina föräldrar Anna och Joakim. Där stannade hon tills hon trolovades med Josef. I den ortodoxa kyrkan är det en av årets 12 stora högtider.

Men vi backar till gårdagen då jag var ute och vandrade! Vid Lasithi-platån finns mindre platåer och platta områden som tillhör platån, men som inte syns om man bara följer vägen runt. Jag har vandrat Nisimos-platån och nu var det dags för Limnakaro-platån och ett platt område bakom byn Kaminaki. Snöra på dig vandringsskorna, lägg ner vatten och nå’t att tugga på i ryggsäcken så går vi!
(klicka på foton för större format)

Panda lämnades i Agios Georgios (Lasithi-platån största by, men inte huvudort i kommunen) och jag styrde mot de gamla dammarna. Vid stora dammen följde jag vägen upp i bergen.

Blev rejält utskälld i början av vägen, men hundskrämman sänkte lugnet igen. Vägen gick på sluttningen till en ravin med flodbädd i botten.

Trodde jag skulle frysa lite så jag hade tröja och vandringsbyxor. Ganska snart fick jag beslutsproblem! I skuggan var det kyligt – skönt med mina kläder. I solen var det varmt – ska jag kanske ta av tröjan och varför tog jag inte med shorts? Så kom jag in i skugga igen och…ja, du fattar.
Torrt och stenigt där nere.

Efter några kilometer uppför nådde jag Limnakaro-platån (1 120 möh). En speciell känsla från den trånga, instängande ravinen till att det öppnar sig, nästan fläker ut sig. Ungefär som om landskapet och bergen säger: Varsågod, kom in och njut hos oss!

Här finns gamla fruktträd och platån används mest för bete. Inga rovfåglar i skyn, de håller väl till på mer skyddade platser. Ett par människor satte upp stängsel kring en liten odling.

Kaffepaus vid kapellet Agion Pnevma. Tystnaden och stillheten gick nästan att ta på. Det enda som hördes var avlägsna fårklockor. Tystnaden bröts av en pick-up som körde i riktning mot Strovili (bergsbestigningsstation). Så la sig tystnaden och stillheten igen.

Platåer har nå’t mjukt, vänligt och tryggt över sig. Bergen liksom omfamnar dem och platån i sig bjuder människan på möjligheter att bygga, odla och ha boskap. De högsta topparna i Dikti-massivet ligger nära, nära. Svårt att få med hela platån på foto, men här är delar av den:

Svårt att slita sig från en så vacker och fridfull plats, men jag begav mig västerut. En sista blick bakåt på platån. De gråa, avlövade träden är valnötsträd. Såg ut som om de var planterade eftersom de växte i rektangelformade marker.

Så gick det brant uppför en bit, passerade några uppretade hundar. Rundade en kurva och wow! Det är anledningen till att jag älskar att vandra i bergen – de oväntade magnifika vyerna som gör att det suger i magtrakten! Det förändras ständigt. Där låg Lasithi-platån framför mig och eftersom jag kom från söder syntes Kretensiska havet i fjärran. Vägarna på platån liknade snören som någon lagt ut rakt och snyggt.

På väg ner skuttade några getter med sina killingar och plötsligen bara stod det där. Ett så vackert format träd i höstskrud! Titta på stammen och rötterna!

Passerade några fårstallar och kom till slut ut på asfaltvägen mellan Katofygi och Kaminaki. Enligt Google Maps skulle jag följa den en liten bit uppför för att se’n ta av till höger och gå ner på det platta området bakom byn Kaminaki. Men det händer då och då att kartor ljuger och detta var ett så’nt tillfälle. Då får man planera om! Upptäckte att jag kunde gå fram till Kaminaki och ta en väg som gick ut på platta området. På vägen ner stötte jag på trafikstockning:

Bara att stanna och vänta tills de hoppade ner på andra sidan vägen! Några ilskna hundar skällde och morrade vid ett stall, men hundskrämman fick tyst på de flesta. En var så blockerad att han varken såg eller hörde nå’t annat än ”fienden” (alltså jag). Skönt med stängsel, säger jag.

På väg till min avtagsväg stod en kvinna och en gammal kvinna satt på marken. Jag stannade och frågade om de behövde hjälp. Efter en stunds förvirring kunde jag och kvinnan hjälpa den gamla upp. Hon var så tacksam och strosade iväg. Jag hoppas hemåt för att vila en stund.

Området bakom byn Kaminaki är inte värt att lägga tid på. Jag hade sett höstfärgade lövträd en bit in, men den lilla vägen var väldigt stenig och på båda sidor fanns vallar så svårt att gå och inget att se. Jag vände efter en stund, men lyckades zooma in lite höstfärg:

Från byn Kaminaki traskade jag via kaffestopp i byn Avrakontes mot Agios Georgios och Panda. På vägen fick jag syn på två riktiga soldyrkare:

Men vänta! Jag kan inte byarna här uppe…var satte jag Panda i Agios Georgios? Så kom jag ihåg ett café och verkstaden med skylten ”windmills.gr”. Letade upp dem på Google Maps, fick förslag på genväg vilket jag tacksamt tog emot och kom fram till Panda.
Nästan sex timmar hade jag varit ute på vandring och klockan var 15:00. Vilken väg hem? Om Malia, gamla vägen Malia-Agios Nikolaos, sträckan om Lato-Kritsa-Kroustas-Prina? Det blev ner till National Road mellan Neapoli och Agios Nikolaos och se’n snabbaste vägen hem. Man blir trötter i knopp och kropp av all frisk luft, rörelse och upplevelser.
På väg ner från Lasithi-platån fick vi vänta en stund för där kom en fårhjord:

Det finns getter där uppe, men mest får och det finns massor med får! Efter att ha varit på Lasithi-platån mycket och även på dess ”sidor” så verkar det som om flest fårägare håller till på södra sidan.

En underbar dag med perfekt vandringsväder då inte ett enda löv rörde sig på hela tiden. Rofullt och lugnt, en lisa för själen. Man inser att man varit i en egen bubbla och kopplat av totalt när en liten by känns påträngande och full av civilisation. Och ändå är det nu utanför säsong som Lasithi-platån är lugn och skön där de som bor kvar (en del flyttar ner till kusten över vintern) nu kommer fram när hyrbilar, bussar och turister är borta. Jordbruket ligger nere förutom några kålodlingar. Nu inväntar invånarna vintern.

Hoppas du kunde höra tystnaden, känna solen och friden, småle åt killingarna och bara må gott. Tack för att du följde med!

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!

(fler foton på min flickr-sida!)