Språksvårigheter

17 svar

Självinsikt är en jobbig övning för det är inte alltid det man finner är så tilltalande, men jag tror att det är viktigt att då och då vara ärlig mot sig själv. En tid före jul började jag fundera över mina färdigheter i grekiska språket. Hur länge hade jag tagit lektioner? Hur såg min progression ut? Hur mycket kunde jag hjälpligt respektive vad behärskade jag?
Jag var inte nöjd med vad jag fann. Dags att definiera varför och var jag tyckte att jag borde befinna mig. Vilka hinder finns? Vad kan jag göra åt dem?
Slutresultatet blev att jag avslutade mina studier strax före jul.

Jag vill göra klart att ingen skugga ska falla på min lärare. Om jag inte varit nöjd med honom hade jag bytt för längesen.

Jag ska inte här gå in i detalj i min självrannsakan och mina studieresultat. Istället vill jag reflektera en stund över hur det är att lära ett nytt språk. Jag kom nämligen att tänka på mitt jobb i Sverige då jag mötte invandrare och flyktingar som läste eller hade läst SFI (Svenska för invandrare).

Låt oss först slå fast två saker!
Det första: när man bor i ett annat land måste/ska man lära sig det landets språk. Många svenskar hävdar detta med bestämdhet. Jag tycker att det skulle vara klädsamt med lite ödmjukhet och istället kräva att utlänningar ska försöka lära sig det landets språk. Och att det även gäller utlandssvenskar. För det är nämligen så här – och nu glider vi in i nästa sak:
Det andra: vi är individer och lär på olika sätt. Ingen kan allt. Eller har du kanske lika lätt för att lära dig matematiska ekvationer som historiska årtal som språk som att svarva som att väva? Nä, jag tänkte väl det.

En annan sak: språk är inte bara ord och grammatik utan speglar också kultur, tänkesätt osv. För mig var det en aha-upplevelse att i Theodor Kallifatides biografi läsa att han tyckte att svenska var svårt att lära sig eftersom det var ett helt annat sätt att tänka än det grekiska! Det fungerar inte alltid att översätta rakt av från ett språk till ett annat.

I mitt gamla jobb träffade jag individer som kunde komma från samma land och ha liknande utbildningsbakgrund, men var på helt olika nivåer i svenska språket. Jag mötte de som susade igenom sina studier och de som kämpade förtvivlat. Jag mötte de som kom från engelskspråkiga länder som sa att det var hopplöst att lära sig svenska eftersom svenskar ville träna sin engelska. Visserligen behöver många svenskar mer än träna sin engelska, men det hjälper ju inte den som ska försöka prata svenska.

Jag slog ihop mina erfarenheter från mitt gamla jobb och som utlandssvensk. Visserligen två olika situationer, men det var några saker som var gemensamma. Så här kommer några tips om hur du kan hjälpa utlänningar i Sverige att snabbare och enklare komma in i svenska språket.

Gå in i en konversation med en vilja att förstå – inte förutfattad mening som t ex ”det här blir svårt” eller ”undrar om han/hon kan nå’n svenska”.

Ha tålamod! Ge individen tid att leta efter ord, att sätta ihop meningar. Försöker du skynda på så låser det sig troligen för individen.

Förvänta dig inte flytande svenska utan var öppen för tokiga ändelser och artiklar. Du skulle höra dig själv när du pratar ditt andraspråk…

Fyll inte i vad du tror är rätt ord – du har inte en aning. Be individen förklara på annat sätt, med andra ord. Ge förslag typ ”Menar du…” om ni absolut inte kommer vidare.

 

Prata inte fort utan lugnt och tydligt. Och du – skrik inte! Förståelse ökar inte i relation till röstvolym (tro mig som haft en fransk polisman skrikande franska i mitt öra eller som här på ”försäkringskassan” utsattes för en kvinna som stod och skrek till mig på grekiska – jag kunde inte urskilja ett enda ord!).

 

 

 

Använd synonymer. Om din första mening inte går hem så byt ut några ord. Du har ju en helt annan bredd och ett större ordförråd eftersom du pratar på ditt modersmål, eller hur? En utlänning är inte i samma läge utan är mer begränsad.

Gå inte över på engelska såvida ni inte befinner er i en situation där information absolut måste nå fram eller ett akutläge.
Använd hjälpmedel. När jag inte förstår ett grekiskt ord och den jag pratar med inte kan det på engelska så tar vi fram en mobil och använder någon översättningstjänst.

Du kan inte påskynda en individs inlärning i sig, men du kan, på vettigt sätt, samtala och uppmuntra. Och det ger en skjuts framåt i individens förståelse av ett språk och ökar förmågan att behärska språket. Eureka!

Ha en fortsatt bra vecka!

PS. Har du andra tips så skriv dem gärna i en kommentar nedan!


Stadspromenad i Ierapetra och vandringar på sydöstra Kreta!
Vandringssäsong september-juni, stadspromenad året om. Kontakta mig för frågor och bokning.
15 % rabatt om du vid bokning anger att du läser bloggen (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

17 tankar på “Språksvårigheter”

  1. Inger Hansson

    Har du testat appen Duolingo? Den är gratis (reklamfinansierad) men det går också att betala för att bli av med reklamen. Inlärningen utgår ifrån engelska vilket kan vara lite knökigt. Jag håller plock testar appen sedan tidigt i höstas. Går sådär för mig men ambitionen är att öva min tyska och lära mig lite nybörjaritalienska. Vet inte om grekiska finns i appen. Kalispera!

    Gillad av 1 person

    Svara ↓
  2. stadsmadam

    Kloka synpunkter och tips. Jag undervisar själv andraspråkselever och det går verkligen olika snabbt och lätt för dem att lära sig svenska. Det är en process, ibland mycket lång. För egen del är jag ingen naturbegåvning när det kommer till matte, men jag kan tillräckligt för att klara mig. Så kan det vara med ett språk också.

    Gilla

    Svara ↓
  3. tomnil01

    Tack för trevlig och insiktsfull läsning om hur vi här i Sverige kan använda dina erfarenheter från Kreta. Du funderade ju härförleden över vad du skulle blogga om. Det behöver du inte. Det är snarare en fråga om hur du bloggar och det fina med det här inlägget är att det är mycket funderingar och insikter långt utanför själva ”händelsen”, att du slutat med språklektionerna. Men det ordnar sig nog med språket f ö. Och fr a kommunikationen. Det handlar mer om att vara än att prata ibland. Och det kan du nog. 🙂

    Gilla

    Svara ↓
  4. Thalassa

    Mycket intressant inlägg! Jag håller med dig om allt, och känner igen en hel del då jag också undervisat invandrare. Fick förresten på en avslutningsdag en blomma av en rar turkisk kvinna med texten ”En sista hälsning”! Svårt hålla masken och inte läge att rätta, så jag bad en kollega väva in sådana uttryck i sin svenskundervisning.

    Jag tycker i alla fall att man ska/bör/borde vilja försöka lära sig språket i det land man lever, och här är jag förundrad över många britters inställning. Vi umgås sedan många år med ett litet gäng engelsmän på Kreta, varav de flesta bor där permanent. Ett par har dessutom genom giftermål fått en kretensisk familj. De – engelsmännen – förstår LITE grekiska men talet inskränker sig till hälsningsfraserna. OK de klarar sig med engelskan överallt – nästan.
    Sedan är det ju det här med – välvillig – hjälp. Äldre personer blir jätteglada när vi pratar (stapplande) grekiska, medan yngre oftast byter till engelska. De vill säkert underlätta för oss, en del vill träna sin engelska, en del vill visa att de pratar engelska, en del blir otåliga och vill skynda på…
    Summa summarum: språk är svårt men så otroligt roligt och intressant!
    Ha det gott!

    Gillad av 1 person

    Svara ↓
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Britter har ju också det handkappet att deras eget språk slår igenom när de pratar andra språk. Jag var på boksläpp av Hislops senaste bok och jag var där tillsammans med en svensk vän som pratar grekiska ”flytande”. Hon hade mycket svårt att förstå Hislops grekiska med engelsk satsmelodi och betoning. Det ligger en hel del i HasseåTages nummer med ”gröna sidan upp”.
      Språk är väldigt intressant! Var ord kommer ifrån, varför språket ser ut som det gör, hur mycket kultur det avslöjar osv.
      Ha det bra!

      Gilla

      Svara ↓
  5. Lena i Wales

    Många bra tankar ang språk och språkinlärning. Och många bra tips!
    Britterna vet vi ju redan är helt hopplösa med att vilja lära sig språk. De klarar sig med sitt eget språk överallt, tror de. Bortskämda och lite slöa skulle jag vilja säja, dessutom bristande respekt för det nya landet (också detta vet vi ju i o m deras historia som kolonialisatörer). Har fått kommentarer som, det är ju lätt för dig som är språkbegåvad, och visst hjälper det, men hela Sveriges befolkning är tvungna att lära sig engelska, antingen de är språkbegåvade eller inte, inget val. Det har de inte tänkt på. De förstår heller inte hur många 1 000-tals timmar jag spenderat för att komma där jag är av språkkunskaper. De verkar tror att jag bara fått det tilldelat mig. Nej, nu får jag sluta, för annars går jag lite för långt!
    Tack för ett mycket bra inlägg i denna fråga!

    Gillad av 1 person

    Svara ↓
    2. iamittilivet Inläggets författare

      Håller med fast jag tycker att amerikaner är värre. De verkar alltid så förvånade över att inte hela världen pratar amerikanska (och de tror att de pratar engelska…).

      Gilla

      Svara ↓
  6. Jan-Erik Öhlund

    Du hittar ofta/alltid intressanta ämnen, som du skriver om. Även denna gång! Jag, som hade problem i realskola och gymnasium med språk och sedan blev lärare i naturvetenskap, tycker att språk är fantastiskt och nyckeln till integration. Som boende i ett annat land, är det din egen skyldighet, att aldrig ge upp försöket att lära mer av det landets språk. Du Ia har skaffat de grammatikaliska grunderna till grekiskan, nu måste du samtala och praktisera de ord du lärt. Det blir inte korrekt. Det klarar vi inte, eftersom vi inte började samtala som barn. Men efter varje försök med dina grekiska vänner går det lättare. När jag började skriva mina brev, trodde jag inte det var möjligt att kunna konversera med våra vänner på grekiska hela kvällar. Men det går. Ge inte upp!
    Filakia från Jannis

    Gillad av 1 person

    Svara ↓

  7. Pingback: De 11 mest spännande blogginläggen om resor i januari 2020 – Halloj världen!

  8. Pingback: Min flytt – frågor och svar | ia mitt i livet

Lämna en kommentar