Det här inlägget skulle handla om något helt annat, men så skrev Inger ett väldigt intressant och inspirerande inlägg i sin blogg Halloj världen om att ”fotografera på resa och att publicera bilderna – när är det okej?” och jag kände att jag måste haka på. Det kanske är för tidigt för en del att fundera över foton på semestern, men en del är ju allmängiltigt och gäller året om.

Inger tar upp de lagliga aspekterna först – det kan du läsa och googla så jag hoppar över det – och sedan de etiska. Det är den etiska biten jag vill spinna vidare på. Längst ner i detta inlägget länkar jag till inlägg jag haft med olika fototips (sortera, inte ”dela” allt, fotografera mindre för att uppleva mer osv), men nu gäller det alltså det etiska: är det ok att fotografera människor och sedan lägga ut fotona på nätet?

Jag tar inte många foton av människor, bl a eftersom jag är dålig på det. Jag tar foton på människor bakifrån eller från sidan och väldigt få framifrån. Då frågar jag oftast, men jag smyger också med hjälp av zoom. Jag tycker nämligen väldigt illa om foton där folk sträcker upp sig och är allt annat än naturliga. Jag vill att människor gör något även om det bara är att läsa en tidning. Så är det dags för en stunds eftertanke vilket resulterar i att bara några få foton på människor kommer upp på min flickr-sida.

Mobiler har gjort att vårt fotograferande har exploderat (ibland med tveksamt resultat och kvalité) och ”dela”-knappar utan tanke och sortering gör att vi översvämmas av foton. Som turister uppför vi oss ofta som om en främmande varelse intagit våra kroppar och vi gör saker som vi inte skulle göra hemma. Vårt beteende kan bli tanklöst när vi strosar runt i en egen bubbla.

Jag är inte ute efter att med pekpinne säga vad som är rätt eller fel, moraliskt eller etiskt, utan tänker bara ge några exempel som du kan fundera över en stund.

Här i Grekland, och på andra platser jag varit, är det inte ovanligt att äldre människor inte tycker om att bli fotograferade. Det betyder inte att det är givet att alla andra tycker att det är ok. För ett antal år sedan satt min kretensiske vän (som är en duktig fotograf) på ett café och en turist började ta foto av gästerna, även min vän. Han bad henne sluta, men hon hävdade att eftersom han satt på en ”offentlig” plats så hade hon rätt att ta foton. Han accepterade inte det utan det blev en ganska hård ordväxling som slutade med hans replik: ”jag måste kunna gå ut och ta en kopp kaffe i lugn och ro i min egen stad!” Min vän var ännu inte 40 år. Tycker du om att bli fotograferad i alla möjliga situationer på allmänna platser? Att få en kamera nästan upp i ansiktet?

Några hus en bit ifrån där jag bor, bor en äldre kvinna som har en väldigt fin och stor uteplats. När hennes blommor står i sin finaste blomning väljer hon ofta att gå inomhus. Då står nämligen turister strax utanför och tar foton. Om de ställde sig en bit bort och zoomade skulle inte hennes privata sfär störas. Hur skulle du känna om någon stod i trädgårdsgränsen och fotograferade dig och din familj?

Tänk på att en höjd kamera kan förstöra ett möte, en relation. Att känna sig som ett objekt kan ta lust och glädje ur vem som helst. Har du börjat prata med någon eller någon närmar sig dig så låt kameran vara. Njut av mötet istället!

Det leder mig in på en annan tanke. Ibland ser jag på sociala medier (svenska) varningar i stil med att det går runt folk i ett villaområde eller en by och tar foto. De som varnar utgår ifrån att det är individer som sonderar terrängen inför inbrott o likn. Ponera nu att människor i byar utomlands skulle reagera likadant, kanske t o m ringa polisen. Tänk på att du går runt i människors vardag och närmiljö – inte ett folklivsmuseum.

För några år sedan redovisades en undersökning där man frågat barn och ungdomar vad de tyckte sämst om när det gällde föräldrarnas användning av mobil och sociala medier. Högst upp kom två saker. Den ena var att de inte kunde förstå varför de inte fick använda sina mobiler vid matbordet när föräldrarna gjorde det (hoppsan…). Det andra var att de ville att föräldrarna skulle sluta lägga upp foton på barnen och ungdomarna. De tyckte att det var nästan alltid pinsamma foton.
Fotografering av barn är givetvis extra känsligt och framför allt andras barn. Bäst att låta bli, i alla fall i komprometterande situationer som på stranden o likn. Och det där med att publicera foton på barn. Jag tänker ofta på det när jag ser barn och barnbarn valsa runt på sociala media – vill de? Är de, eller rättare sagt de vuxna, klara över hur stor genomslagskraft nätet har?

Några ord till om publicering: vi ”lånar” bilder och är ofta slarviga med att ange fotograf eller bildkälla. Två exempel! Då och då far det runt ett foto på facebook med tre underbara damer och någon påstår att de är grekiska. Jag hittade fotografen Xacobe Casal, bad att få låna fotot till min blogg för några år sedan, han sa ja och berättade att han var så trött på att ingen orkade ta reda på något om fotot. Damerna är nämligen inte grekiska eller italienska eller något annat utan spanska. Här är fotot:

Det andra exemplet är ett foto som dyker upp då och då och det hävdas att det är en kretensisk krikri som är en skygg getras som finns i Vita bergen (många tror sig ha sett krikri – få har faktiskt gjort det). På fotot gör geten ett imponerande skutt över en djup bergsskreva. Rotar man lite bakåt och googlar en stund så finner man att fotot är från Iran och en getras de har där.
Se’n ska vi inte tala om hur okul det är när ens egna foton dyker upp i märkliga sammanhang…

Något att fundera över och ta ställning till både i vardagen och på semesterresa! Och jag håller med Inger att det är viktigt och bra att prata om det här med etik och foton så diskutera med vänner och bekanta!

Anda inlägg hör i bloggen med fototips:
Svenskbesök, lite blandat och något om fotohantering 
Egendomlig morgon, svenskar och fototips
Tema ”Turist på östra Kreta”: 8. Foto, slutord och välkommen!
Ny kamera – inlägg 1
Fotografi: summering med tips (del 6:6)
(finns det intresse för att jag samlar ihop tipsen till ett inlägg?)

Ha en skön helg!

PS. Panda hälsar till dig som läste förra inlägget att det var ljuvligt att vara på service och han känner sig som en ny bil! Och pricken över i var att det inte upptäcktes några stora, dyra fel utan han tuffar på med ny liv och lust.

Stadspromenad i Ierapetra och vandringar på sydöstra Kreta!
Vandringssäsong september-juni, stadspromenad året om. Kontakta mig för frågor och bokning.
15 % rabatt om du vid bokning anger att du läser bloggen (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!