Ett land i spännande förändring

A man and a woman once sat down
at a bare table and looked out
at the sky. What needs to be done?

they asked, so that, in later years,
their children or their grandchildren
might ask, What shall we do today?
(from ”Songs from a Dying Village” by Tom Pow, Pueblo Press, 2009)

Sedan mitt blogginlägg om hjälpsamhetssvårigheter har jag funderat vidare över det där med ”äkta”, ”genuina”, ”riktiga” och ”traditionella” grekiska som en del ofta uttrycker att de vill uppleva. Det är svårt att svara på frågor om var man kan hitta det, om det över huvud taget går att hitta vars och ens föreställning. De där orden betyder ju olika för oss alla. Men om vi antar att de betyder små byar med kafenio eller ouzeri där det sitter några gamla gubbar och spelar tavli eller bara halvsover. Och att kvinnorna sitter i en gränd och skvallrar medan de virkar och broderar. Och att byn givetvis ser ut som en så’n där vykortsby med vita huskuber som har blå fönsterluckor och dörrar, någon med en bougainvillea klättrande längs en vägg, andra med stora krukor fulla av pelargoner. Hur nära verkligheten och dagens Grekland befinner vi oss? Och är bilden realistisk?

Överallt i Europa håller byar på att dö ut. Jag minns själv från min tonårstid hur den by som jag växte upp i förändrades. Tanter och farbröder dog, husen såldes till stockholmare som kom och tyckte att ”landet” var underbart och vi charmiga. En förödande landsbygds- och jordbrukspolitik förändrade stora delar av Sverige. I byarna och på landsbygden fanns en framtid för en handfull i min generation, vi andra gav oss iväg dit det fanns utbildning och jobb.
Visst har en del byar fått nytt liv, men ofta är det inflyttade som vill bo lantligt och jobbar i sta’n. Det gör att byar förändras till satelliter till städerna istället för levande byar.

I Grekland har en utflyttning från byarna pågått sedan ett antal år. De du träffar på någon liten ö eller i en liten by kanske bara bor där under turistsäsongen. Skolor är stängda, butiker och kafenio försvinner. Några olivlundar kan inte försörja hela familjer längre, det krävs andra jobb. Kvinnor vill ut i förvärvslivet eller måste ut av ekonomiska skäl. Greker i min generation (jag är 60 år) och de som är yngre än mig – kommer de att sitta och vara ”genuina” på någon kafenio? Knappast. De har andra planer, annat levnadssätt, andra krav och önskningar.

Du kanske tror att jag bara hittar på? Att jag skulle ha någon ond avsikt med att slå sönder den typiska Greklandsbilden? Inte alls, det är bara ett faktum.
Redan 2002 skrev Christiana Stylou and Lina Yiannarou en artikel i Kathimerini om döende byar: Villages are slowly dying. Här på sydöstra Kreta har vi ett exempel. En bergsby där det enligt uppgift inte bor någon grek året om. Några utlänningar bor där året om, resten av husen är antingen ruinaktiga som väntar på att bli sålda eller hus som sålts, renoverats och sedan sålts vidare till mestadels utlänningar som fritidshus. I en annan by som ligger nära kusten fanns för 10 år sedan taverna, kafenio, butik mm. Idag finns skolan kvar, kanske pga att det inte finns skola i grannbyn.

Jag undrar hur man spelar basket med sig själv. Eller hur det är att byta lärare varje år och ha dennes odelade uppmärksamhet. Eller att inte ha någon att byta mackor med på lunchrasten. Så har Christos det på ön Arkoi. Till hösten ska han börja tredje klass. Ensam. Det bor inte ens en präst på ön!
In pictures: The Greek school with a single student
The smallest school in the EU is in Greece with only one student

Jag har sett den här utvecklingen under de år jag rest till Grekland. Den bortglömda, slitna byn är numera vanligare än den uppsnofsade och, många gånger, tillrättalagda.

Är då detta sorgligt? Nja, det vet jag inte riktigt. Grekland måste givetvis också få förändras och utvecklas. Det går inte att konservera tillvaron för att den ska passa in i en turistbroschyr. Det behövs nya idéer, nya tag där turister smetas ut från kusterna och man anpassar sig till kunderna. För turisters krav och resvanor förändras också över tiden. Grekland har stora möjligheter att erbjuda en stor och bred variation av olika sorters vistelser med olika innehåll fördelade över året.

Det är spännande just nu att bo här för Grekland rör på sig, men vart är det på väg? Bli inte ledsen över att en tidsperiod håller på att gå i graven! Häng på och ta emot! Vem vet vad vi får uppleva i denna brytningstid!? Grekerna, landskapet, historien, idéerna, musiken, maten…ja, alltihop kommer att finnas kvar men mer eller mindre förändrat. Och det är människorna själva som måste forma sin tillvaro utifrån sina behov och önskningar – inte utfirån någon annans.

Ha det gott!

 

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

8 tankar på “Ett land i spännande förändring

  1. anette

    Tack för din reflektion,jag håller med dig.Är också ”allergisk” mot genuin!? Idag lite svalare här.Tyvär ej doppat mig ännu(vill operationssåret ska få sin tid)Hur trivs du med badandet,fiskandet,snorklandet eller dykning?Nu längtar jag efter färsk potatis med matjessill,gräddfil och massor gräslök.Må så gott hoppas jag kan hälsa på någon gång.

    Gillad av 1 person

    Svara
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Vi har varmare! Jag njuter i skuggan på min balkong. Ska till Skåne i slutet av juni så då hoppas jag också på färskpotatis, sill och gräddfil!
      Du är välkommen!

      Gilla

      Svara
  2. Lena i Wales

    Jag tror att detta är en allmän trend i Europa, fast i vissa länder går det fortare och andra långsammare. Wales tillhör de lite långsammare med pubar och småaffärer kvar, fast mindre än tidigare.

    Gillad av 1 person

    Svara
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Jo, det verkar vara över hela Europa. Det kommer att förändra levnadssätt, samhällsplanering med mera. Och hur kommer städerna att förändras? Spännande men samtidigt sorgligt med en döende landsbygd.

      Gilla

      Svara
  3. Pingback: Mot Sitia! | ia mitt i livet

  4. Pingback: Nyhetsbulletin | ia mitt i livet

Lämna en kommentar