Falla i farstun, upplyft och sprittande

En stor del av det som kallas livet är väl våra känslor och upplevelser, eller hur? De kan vara till sorg och stor glädje. Ibland hittar vi det som lyfter just vårt lilla liv, som ger det där lilla extra vi så väl behöver. Få lite fart på de där livsandarna när de slöat till eller tappat lusten.

Falla i farstun

Det finns ett helt koppel av skådisar och artister som anses höja pulsen hos betraktaren. Jag har aldrig tillhört de där som faller i trans över mer eller mindre bildsköna typer. Nej, det måste till lite utstrålning, lite ”det” vad nu det står för. Och gärna lite kraft bakom pannbenet i form av engagemang eller proffsighet. Då kan det bli oemotståndligt, men det händer inte ofta. Nu har jag uppnått en ålder då de som fått mina knän att röra sig sidledes och magen att pirra så där märkligt har uppnått en hög ålder. Ibland med ytterligare guldkant, ibland sorgligt. Så jag tänkte att ja, ja, den tiden är förbi.

Så faller jag i farstun (fast bokstavligen har jag ingen farstu för det har man inte i Grekland) så det bara dånar om det! Resten av kvarteret måste ha undrat vad som hände. Engelsk skådespelare, mycket duktig, proffsig, talangfull, otrolig närvaro, koncentrerad intensitet. Och ovanpå det blick och charm i mängder! Jag är såld, patetisk, förlorad, over the moon. Lite splittrad känner jag mig då och då, men det känns inte alldeles obekvämt. Läste nå’nstans att en av de saker han tycker mycket om är att vandra. Kanske eventuellt det skulle gå för sig att skicka en inbjuda…….nä.

Upplyft

Det finns böcker och det finns böcker och det finns böcker. De som kan läggas undan utan något större intryck. De som var bra, t o m jättebra, vilkas författare man gärna återvänder till och gärna rekommenderar boken till andra. Och så finns det de där som liksom skakar om en, lyfter upp en till ett högre plan, sätter livet på rätt spår igen, får en att se allt kristallklart. Om någon tilltalar en så tittar man upp med förvirrad blick och undrar vem det där är och vad den vill mig. Jag har just avslutat en så’n bok. Kände mig lite splittrad kring en del bekymmer och snurrande tankar, men allt fick sina rätta proportioner. Nu är jag på gång igen, på rätt spår, som en hel människa som mår bra, fått en riktig kick.
Boken? Jo, det var uppföljaren till ”Konsten att höra hjärtslag” av Jan-Philipp Sendker som heter ”Hjärtats innersta röst”. Oväntat slut? Nja, vilket annat val kunde hon gjort?

Alla sanningar går inte att förklara. Allt som går att förklara är inte sanning.

Sprittande

Musik kan vara full av minnen. Melodier och toner når in i det allra innersta och pillar så det utlöses alla möjliga reaktioner och upplevelser och känslor. Den kan få tårar att skölja över kinderna. Ibland förstärker den en upplevelse, ungefär som när jag står i de kretensiska bergen med gregorianska sånger i ena örat och i det andra fågelsång och vindsus. Det är mäktigt!

Den kan också reta små nervkopplingar och stelnande leder så det är omöjligt att vara stilla. Spritter är ett otroligt bra och beskrivande ord. Det finns t o m musik som egentligen kanske inte är så bra musikaliskt, men rytmisk! Den sätter fart på oss, den gör allt lättare för när vi rör oss får hjärnen mindre energi och uppmärksamhet. Bara tänk på en så’n sak som varför så många tycker om att städa till musik. Och varför gräl slutar när parterna rör på sig!

Jag kan ibland känna att jag skulle kunna dansa en hel natt, men var ska jag gå? Dagens disko- och klubbmusik lockar inte, folkdans o likn har liksom inte rätta stunsen. Då sätter jag på musik som jag vet fungerar och se’n spritter det i hela lägenheten, ja hela huset!

Var rädd om det lilla och njut!

Vi ska ta tillvara det enkla och tillgängliga som ger oss glädje eller tillfredsställelse eller lugn eller lycka eller vad det nu kan vara. Världens elände blir varken bättre eller sämre för att jag är glad en stund. Det är upp till oss själva att hitta och vårda det där som triggar igång oss, låter oss hänryckas och lyfter oss. Och ger massor med kraft och energi! Backa inte för känslor, rid på vågen!

Så nu vid 50+ finns stunder då även en tant oavsett omständigheterna i övrigt kan känna sig så här livfull och knasig:

giphy

Ha en skön kväll och en fridfull söndag!

PS. Jag funderar fortfarande på den där inbjudan…..

SOLSTING PÅ KRETA!
Boka höstens vandringsvecka senast den 15 juli och du får 15 % rabatt!
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

 

 

 

12 tankar på “Falla i farstun, upplyft och sprittande

  1. Ingalill Franzén Polikarpidou

    Jättebra inlägg, håller med till 100%!! Jag själv är ett musikfreak sedan jag föddes, går ej att göra något åt! 😀 Musik lyfter mig alltid till höga höjder, hjälper mig när jag är deppig, får mig att spritta i benen, som på bilden, fast jag är 60+!! 🙂
    Är det Anthony Hopkins? Tycker din beskrivning stämmer fullt ut på honom, hihi…Jag håller med ovanstående kommentarer, det finns säkert någon manager, filmbolag o s v, dit du kan skicka en inbjudan till ”farstufallaren”. Lycka till!! 😀

    Gillad av 1 person

    Svara
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Musik spelar stor roll för humör, kroppen välbefinnande. Vi borde lyssna mer, inte bara låta det skölja över oss eller ligga konstant i bakgrunden.
      Nope, det är inte han utan ett nytt och yngre stjärnskott.

      Gilla

      Svara
      1. Ingalill Franzén Polikarpidou

        Jag tar mig en musikdos MINST en gång om dagen, numera på YouTube eller något online radioprogram, eftersom jag TYVÄRR inte har någon fungerande grammofon längre, att spela mina uråldriga vinylplattor på! 😀
        Asch då, men håll med om att Anthony är häftig han också! 🙂
        Någon som alltid har fått mitt hjärta att klappa extra snabbt, ända sedan jag var i 12-årsåldern, är Paul McCartney, och fortfarande! Faktiskt DEN ENDE som har fått mig att känna så, hihi.. ❤

        Gillad av 1 person

        Svara
        1. iamittilivet Inläggets författare

          Jag saknar också min gamla anläggning, framför allt högtalarna!
          Inget fel på Hopkins eller McCartney, de börjar bli till åren och inte riktigt med guldkant, tycker jag. En som bara blev snyggare och snyggare var Sean Connery, tycker jag. Man vet inte när man har sin peak förrän efteråt…..

          Gilla

          Svara
      2. Ingalill Franzén Polikarpidou

        Visst är de åldriga, men det är jag också, haha!! Gammal kärlek rostar aldrig, heter det ju, och i mitt fall stämmer det. 🙂 Connery är/var en riktig snygging från start till mål!

        Gillad av 1 person

        Svara

Lämna en kommentar