Vi börjar så sakteliga tina upp efter köldknäppen i början av veckan. Någon sa i måndags att det är märkligt om våren blir kallare än vintern. Och det kan man ju hålla med om.

Vi är inne i fastetid sedan måndagen den 14 mars. Jag vet inte hur många som följer fastereglerna, men jag antar att det är mest den äldre befolkningen. En del följer vissa regler som t ex att undvika en eller flera ingredienser så mycket som möjligt. Och en del verkar inte bry sig alls, bara hänga på de speciella dagar och firande som dyker upp. Fastan bryts ju av påsken som i år är väldigt sen, påskdagen är den 1 maj.

Eftersom det är fastan så ligger det nära till hands att blogga om…just det, mat!

Min inställning till mat är mer åt gourmand och gourmet än hälsofantast. Jag älskar mat och framför allt god mat. Det är ointressant om det är komplicerad eller enkel mat. Det viktiga är att det är gott och det är givetvis subjektivt. Jag uppskattar t ex om råvaror är bra och får komma till sin rätt. Mat ska behandlas med respekt. Våldför man sig på råvarorna blir maten smaklös, det är som att svära i kyrkan ungefär.

Jag har inget behov av att missionera om vad andra ska äta eller inte äta. Kan faktiskt bli väldigt trött på alla råd och larmrapporter och ställningstaganden och hälsovinklingar. Jag äter en allsidig kost så jag får i mig lite av varje och känner att jag mår bra. Om du äter vad du vill så äter jag vad jag vill. Du behöver bara tala om för mig vad du inte äter om jag ska bjuda dig på middag.

Fast det är inte så troligt att du får en middagsinbjudan där jag stått vid spisen. Jag tycker att det är erbarmligt tråkigt att laga mat och är urdålig på det. Har försökt, har bitit ihop, men nu gör jag det bara när jag känner för det, annars bjuder jag ut dig på middag. Vardagsmatlagning kommer inte ens jag undan och den är den värsta. Som ensamstående har man hela kedjan från idé till att sätta in det rendiskade porslinet i skåpen. Äta maten tar inte många minuter så det är ”much ado about nothing” som Shakespeare skrev.

Men jag älskar alltså god mat! Och alla möjliga smaker! Aldrig rädd för att prova nå’t nytt! Vore ju dumt att missa en delikatess. Nu kanske du tänker att då bor jag på rätt plats med all god grekisk och kretensisk mat. Om vi säger så här: man kan tröttna på allt. Jag skrev i något tidigare blogginlägg att tänk dig att där du bor serverar alla matställen svensk husmanskost, inget annat. Det skulle väl bli lite tradigt, eller hur? Det är lite så här nere. Jag kastade mig över en italiensk restaurang i Agios Nikolaos i förra veckan. Det ”italienska” var pizza och pasta, i övrigt ”det gamla vanliga”.
Så det blir andra smaker hemma och grekisk/kretensisk mat ute. Perfekt uppdelning!
Se’n finns det en del smaker som jag saknar som inte går att få tag på, men det pratar vi tyst om.

Vad tycker jag då om den grekiska/kretensiska maten? Här kommer några glimtar!

”Grekisk” sallad (som egentligen heter lantsallad m fl namnvarianter) har jag aldrig sett som någon större läckerhet. Jag menar, tomat-gurka-lök-paprika-feta-oliver är inte så upphetsande. Den är god som lunch när det är varmt, därutöver äter jag nästan aldrig grekisk sallad. Däremot beställer jag ofta ”mixed” sallad, husets sallad eller säger bara att ”blanda du ihop en sallad”. Råvarorna här nere är så fina och de är så duktig på att göra goda sallader. Dessutom är salladerna inte likadana över året utan avspeglar säsonger. Rekommenderas!

Pommes frites. Grekernas potatisfantasi är väldigt dålig. Jag älskar ”potatis i ugn” med kryddor, örter och olja, men det räknas som lunchmat och kan vara svårt att få tag på. Jag har börjat säga ifrån att jag vill ha pommes frites utbytta mot grönsaker och det fungerar jättebra. Och oavsett vilka grönsaker jag får in så är de godare än pommes frites.

Stifado (kött- och lökgryta) är en favorit, men den har alltid känts lite konstig att äta en varm sommarkväll. När man vistas här under olika årstider får maträtterna sina rätta tillfällen. Stifado en kall vinterkväll – oj, så gott det är! Och kalamares (bläckfisk) på hösten när de har sin säsong. Riktigt het, smakrik fisksoppa en kulen kväll. Riktiga läckerheter är grillat kött som snurrat länge över öppen eld och blivit riktigt knaprigt är smaskigt höst och vår. Eller ”haricots vert” i tomatsås hos en matmor i en by – alltid en delikatess. Get i sås sitter fint efter vandring. Små, hårt grillade sardiner med olja och citron över som man äter med fingrarna. Eller när det är säsong för……. (oj, nu dreglar jag snart på tangentbordet)

I början av 90-talet upptäckte jag giros i ”ett hål i väggen” i Rethymnon här på Kreta. Enkelt och otroligt gott! Ett litet bröd virat runt sallad och kött (souvlaki eller kebab) med tsatsiki och några frites. Perfekt om det sög lite i magen, men var långt till middagstid. Ungefär som att ta en varm korv. Tyvärr har de utvecklats negativt. Bröden är stora, det hivas i massor med pommes frites. Det är som en hel middag och känns farligt nära ”skräpmat”. Jag äter giros ett par gånger per år när det är absolut kris och idétorka.

Korv, det är spännande! Jag testar gärna lokal korv. Några gånger har det inte alls varit lyckat, men desto fler har det varit väldigt gott. För min del hänger det på kryddningen och mängden fett.

Moussaka är en känslig rätt. Eller så är det jag som en känslig. Det är nog ett år se’n jag åt det sist. Den får inte vara åt det torra hållet och inte oljig. Återigen ut i en by för att få riktigt smarrig moussaka!

Tänk, så mycket god mat det finns! Så många smakupplevelser som väntar runt knuten! Ja, jag skulle kunna hålla på ett tag till, men det är bättre att äta mat än att prata om den. Så nu får det bli lunch!

Vad vore livet utan mat, god sådan?

RESTIPS – BOKA NU! Vandra på vårvackra Kreta!
Mer information på hemsidan inspirewiz.com
om upplägg, förutsättningar, pris, bokning, referenser mm.
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!