Vaknar medan det fortfarande är mörkt. Det är tyst. Kvarteret sover. Ljuset kommer långsamt, detaljerna i rummet blir tydligare och tydligare. Efter en stund hörs skriket från en arg eller rädd katt. Strax därefter börjar en duva med sitt karakteristiska ljud. Så försvinner jag bort i lite slummer i tystnaden.

Väcks till liv av ett hackande ljud. Antagligen knackar någon ner puts, det pågår lite renoveringar här och där. Det ringer i klocktornet vid hamnen. En barnröst hörs. Sedan lugn och ro igen. Solen leker på sovrumsgolvet.

Nu bryts friden av det värsta ljud jag vet: min granne drar upp sin sovrumsjalusi. Det metalliska ljudet skär obarmhärtigt sönder tystnaden. Bara att stiga upp. Strax efter startar hon AC:n. Jag förstår inte varför.

Går ut i vardagsrummet, hör en man ropa på någon. Nu har dagen börjat.

Frukost på balkongen, knackandet pågår fortfarande, växterna behöver inget vatten för luftfuktigheten är så hög.

Jag öppnar datorn, kollar e-posten, bokar bil några dagar i nästa vecka, fler röster hörs nerifrån gränden. Fixar lite lunch, en vespa passerar nere i gränden, tittar upp mot bergen som gömmer sig i fuktigheten. Inga barn ute och leker.

Plockar ihop mina saker för att gå till stranden, passerar vänners butiker och tavernor. Någon ropar ”What a fucking hot day!”. Jag nickar, pustar och fortsätter. På stranden tunt med folk. Packar upp och lägger mig tillrätta i parasollskuggan med bok. En erbarmligt dålig bok.

Lyssnar på havet. På människor runt omkring. Tar några foton. Betraktar båtarna som kommer från Chrissi. Himlen är vattnigt ljusblå, bergen tydliga utan moln. Plötsligen tar vinden i och vågorna blir skummiga, Det lägger sig igen lika plötsligt.

Traskar hem via minimarket där jag handlar en flaska Retsina och en påse chips (det är ju lördag!), tanten i butiken och jag förfärar oss över hettan, hon försöker trösta mig med att på måndag ska temperaturen sjunka. Inga barn ute och leker.

Passerar engelsmannens hus på vägen hem, vi växlar några ord, han säger bl a ”It’s too hot!”. Traskar hem, packar upp, häller upp vin och chips för en stund på balkongen. Kopplar fläkten till förlängningssladden – hur knasigt är det inte att ha fläkt på balkongen? Fortsätter läsa den dåliga boken som lyckligtvis snart är slut.

Tar emot grattis från WordPress – det är idag 2 år sedan jag startade bloggen. Och detta är inlägg nummer 402.

Läser äntligen ut boken ”Gone girl”, känns som en befrielse. Intrigen är intressant, men skulle det fungera för en svensk författare att skriva ett så negativt kvinnoporträtt? I övrigt är den ”amerikanskt pratigt”. 200 sidor skulle lätt kunna strykas, det skulle boken tjäna mycket på. Och slutet är urdåligt.

Det ringer i kyrkklockorna, nu är det kväll. Tutande uppe i sta’n, alltså har någon gift sig. Efter duschen kommer jag ut till en fantastisk vy. Till höger kurar Thripti-bergen i blågrå kvällsljus. Till vänster avtecknar sig Dikti-bergen mot en brandgul kuliss. I något hus spelas musik.

På väg till tavernan lägger jag märke till att allt verkar så lugnt. Människor rör sig långsamt, tonläget är lågt. Vi hushållar alla med energin i värmen. In på en av favorittavernorna, blir hälsad ”Hej svenska flicka!” och vi skrattar båda. Dels är vi lite, lite för gamla, dels är den tiden förbi när ”svenska flicka” uppmärksammades speciellt och hade vissa kopplingar. Och skönt är det!

Fin grekisk musik, färsk god svärdfisk och fräsch ”husets sallad”. Lägg till ett immigt glas vin och kyligt vatten. Mer behövs inte för att må gott. Sitter inte kvar länge, känner att det drar i ögonen.

I säng, kvarteret tystnar. Några ensamma steg, en röst lång borta. Antagligen nattsuddare. Kör AC:n och fläkten en stund, blir riktigt skönt i sovrummet. Svårt att somna, vet att det blir en orolig natt när luften står stilla. Försvinner bort till slut.