Jag är en väldigt organiserad och förståndig (påstår min mor och mödrar har väl alltid rätt, eller?) figur. Det är mycket ”ordning och reda”. Men även solen har sina fläckar heter det. Och här är det total solförmörkelse då och då. Det brukar förvåna min omgivning för det går liksom inte ihop.

Om allt varit som det skulle så hade detta inlägget handlat om en härlig vandring tvärs över Kreta i solsken från klarblå himmel och många funderingar. Det hade slutat med avslutningen på en taverna på strandpromenaden i Pachia Ammos där man får en av de godaste och redigaste omeletterna på denna ön. Och idag underbart gott hembakt bröd. Det enda lilla abert var att bussen var sen, men den kom ju till slut och det gick ingen nöd på mig så det var väl ok.

Men nu blev det en fortsättning. En jävligt tråkig så’n. När jag kom hem upptäckte jag att jag inte hade min kamera med mig. Letade igenom ryggsäcken tre gånger. När hade jag den sist? Var det i busskuren eller på bussen? Se’n gällde det att vara snabb! Telefonsamtal till vän med bil och apostlahästarna upp till busstationen. Bussen kom precis tillbaka utan kamera, den hade kört skolskjuts med 45 st.

Full fart till Pachia Ammos. Ingen kamera i busskuren. Vi frågade runt i de närmaste affärerna, men nej. Tillbaka till Ierapetra och in på polisstationen. Om nå’n snäll människa lämnar in den så hör dom av sig.
(Nu skulle min chaufför kunna påminna mig om 2009, men det gjorde han inte den rara människan…)

Hur kan jag vara så satans klumpig? Visserligen var jag lite otålig över att vänta på bussen i drygt en halvtimme och roade mig med att titta på dagens foto, men allt jag har med mig har sina speciella fack. Och jag är jättenoga med att lägga ner allt på rätt ställe. Men inte idag, inte.

Jag kan vara utan mobilen, vattenflaskorna, matlådan, kikaren, ja hela ryggsäcken UTOM kameran och plånboken. Så varför kunde jag inte slarva bort nå’t av det andra istället?!
(komik: igår beställde jag 2 st små kamerastativ för att filma till firmans hemsida…blir himla kul att sitta och titta på dom när de anländer…)

Jaha, och inte har jag nå’n att skälla på eller slå ner eller hånskratta åt eller bara allmänt driva med. Skulle vara min spegelbild, då. O, vad jag är ARG och BESVIKEN på mig själv!!! Kålhuve’! Dum på riktigt! Slarvmaja! osv osv osv

Jag vägrar diska och jag vägrar göra nå’t annat mer än gå ut och äta ikväll och dricka massor med vin. Jag kan i alla fall få skratta (om ock artificiellt) i eländet!