Du vet väl att det är typiskt svenskt att prata om veckonummer? Jag har i alla fall aldrig stött på någon utlänning utomlands eller i Sverige som förstår vad som menas. Hur som helst, detta inlägg handlar om en del av vecka 7, närmare bestämt måndag 9 febr – fredag 13 febr. Och det ska handla om väder.

Vi åkte alltså på en omgång till fast riktigt så förfärligt kallt som det var i veckan med trettonhelgen (teofania) blev det inte. Jag kände på vandringen i söndags att vädret slog om, vinden ökade, mörka moln visade sig på himlen och temperaturen sjönk. Så satte det igång på måndagen med kulmen tisdag och natten till onsdag. Det stormade, regnade, åskade. Onsdag morgon var bergstopparna, som jag ser från min balkong, vita igen. Jag fick rycka ut med handdukar för innanför skjutdörrarna vid balkongen fanns plötsligen en liten bäck. Kanske en liten överdrift, men blöt om sockorna blev jag. Nordanvinden pressade regnet så hårt.

Havet lugnade ner sig under dagen eftersom vinden vänt. Sent på eftermiddagen tände jag lamporna på balkongen för jag trodde att jag hörde i syne, men nej. Små, hårda vita korn piskade på balkongen. Du vet så’na där som varken är regn, hagel eller snö.

På torsdagen började det komma information om avstängda vägar, bergsbyar som var utan ström och filmerna på facebook duggade tätt. Jag hade sett fram emot de festligheter som skulle inledas (med karnevalsfinal den 22 febr), men de blev inställda pga vädret.

Idag blåser det fortfarande ganska kraftigt, vi har haft solsken men nu samlas mörka moln över bergen. Snart dags för en liten skur, kanske.

Jaha, vad tycker jag om det här, då? Ja, som skåning så är väl inte storm och regn så upphetsande och att vakna på natten av att det knakar och smäller är lite läskigt men inte ovant. Däremot är havets kraft skrämmande, tycker jag. Videofilmer som visade folk som slogs omkull av vågor, stora stenar ligger på hamnpromenaderna, här i Ierapetra sköljdes det upp en massa vatten långt upp i gatorna som fylldes med sand, grus och annat skräp.

Det jobbigaste för mig är fortfarande inomhustemperaturen kombinerad med fukt. ”Råkallt” har fått en ny innebörd. Jag har svårt för att få in i skallen att jag måste ha mer kläder på mig inomhus än utomhus. I fredags vandrade jag i kortärmad t-shirt, men fick ta på mer kläder när jag kom hem. Men hallå!?

Jag kan jämföra med vintern 2010/2011, men då var det inte så kallt (fast det var oväder med snö i mitten av december), jag bodde i en lägenhet vänd mot solen (som hjälpte till att värma) och jag åkte till Sverige den siste januari (hem till stugvärme). Man lär av sina erfarenheter så nästa vinter ska jag ha kroppsstrumpa i fleece, sovvantar och nattmössa i fleece (Nadine som har stick- och virkbutiken NaRo funderar på att konstruera en näsvärmare – jag står först i kön!), 5 element och en kamin samt fylla alla fönsterlistor och dörrlistor med fetvadd och tejpa över dom. Åh, så varmt och mysigt jag ska ha det!

Allt är inte elände, det finns två stora plus med vintern här jämfört med där: det går att vandra och ljuset!

Hoppas du får en bra helg!