Två dagar efter trappolyckan: vänster del av ändan är större än den andra och pryds av ett stort blåsvart märke. Sov märkligt nog riktigt gott igår natt, men i natt var det sämre. Började värka lite varstans i kroppen. Har bestämt att jag är ”sjukskriven” denna veckan och ordinerad vila. Tog mig själv så på orden att jag somnade i soffan en stund i em, jag som inte tycker om att sova på da’n!

Tack för alla medkännande och uppmuntrande hälsningar – det värmer!

Det var mycket som skulle tas reda på och fixas när jag bestämt mig för att flytta. En viktig sak var, och är, givetvis min medicin mot epilepsi. Hade tid hos min neurolog i november 2013 och hittade info på nätet som gjorde mig så glad! Det fanns en lösning med otrolig tajming. Ibland har man flyt! Trodde jag.

Den 20 dec 2012 beslutade EU-kommissionen att EU-medborgare (inkl EES) ska kunna få ut medicin i vilket medlemsland som helst under förutsättning att medicinen säljs i landet. Beslutet är helt i linje med det ständigt pågående arbetet med att underlätta de fria rörligheterna inom EU/EES-området. Det konstaterades att det behövdes lite mer info på recepten så en förteckning sammanställdes. Medlemsländerna fick på sig till 25 okt 2013 att införa detta, bl a att se till så att det kom in i varje medlemslands lagstiftning.

Jag skrev ut informationen och skuttade glad i hågen till min bokade läkartid. Min neurolog hade inte hört talas om det över huvud taget, men han är inte den som ger sig. De kommande månaderna visade han återigen varför han är en av mina stora idoler. Han kontaktade ett antal apotek – ingen visste nå’t, ingen hade hört talas om det. Han kontaktade Läkemedelsverket (eftersom de hade några meningar om det på sin hemsida). Den han fick tag på visste ingenting, han fick en mailadress till en ”specialist på området” som aldrig svarade. Han frågade kollegor osv – ingen visste nå’t. Till slut sa han att nu kom han inte längre, visste inte var han skulle vända sig. Och jag begrep så klart att han har andra patienter.

I april var läget ganska desperat, jag skulle ju snart ge mig iväg. Vid ett nytt besök utarbetade vi 3 planer och började med plan A: försöka med ett vanligt gult svenskt recept. Genom en läkarkollega kollades att läkemedel med rätt substans finns i Grekland och tydlig information om förskrivande läkare med kontaktuppgifter tillfogades.
En grekisk vän här nere informerades av mig och uppsökte ett apotek i måndags. Jag höll andan. Igår hämtade jag ut en omgång. Visserligen upptäckte jag att det var för få tabletter och att de valt ett väldigt dyrt fabrikat, men det blev expedierat! Kontakt är tagen, nu reder vi ut oklarheterna nästa gång. Och skulle det inte fungera så verkställs plan B!

Visst är det fantastiskt att duktiga, effektiva Sverige så totalt kan missa nå’nting som betyder en hel del för en av de fria rörligheterna inom EU? Jag hoppas att ingen EU-medborgare fått klara sig utan medicin under vistelse i Sverige pga ”vi vet inte”, ”detta känner vi inte till”.

Tänk på när du reser med medicin:
– få ett intyg från läkare varför du har medicinen med dig
– packa alltid nödvändig medicin i handbagaget, aldrig i resväskan