I torsdags utlovade jag rapport igår som kommer idag. Som det kan bli! Det blev ett så häftigt uppvak för hela systemet så jag var alldeles för trött för blogginlägg.

Klockan ringde strax före 6, upp ur bingen, borsta tanden, packa det sista, på med kläder och iväg till bussen. Dagens plan: buss till Kato Chorio, vandra upp till kyrkan och äta frukost, fortsätta vandringen uppe i bergen, ner mot Vainia och därifrån till Ierapetra. Normalt sett hade jag vandrat alltihop, men nå’nting sa mig att värmen……

På väg till bussen korsade jag en gata där det alltid är fullt med fåglar morgon och kväll på ledningarna och i träden längs med hela gatan, jag gissar att det är svalor. Jag har tidigare undrat varför det känns så bekant på nå’t sätt och nu kom jag på det: från min barndom. I byn hade vi luftledningar och där kunde man se samma fenomen – massor med fåglar på rad.

Blev en del stopp på väg upp till kyrkan. Väl där tändes ljus som vanligt och se’n packade jag upp min frukost. Kan man tänka sig bättre frukostläge än vidunderlig utsikt över olivlundar, byar, berg, havet i fjärran och tystnad så när som cikador, vindens sus och nå’t enstaka skall nerifrån dalen? Svalt och skönt uppe i bergen, men den riktiga vandringskänslan infann sig inte. Blev klar över att denna turen ska avverkas på andra hållet för det blev väldigt brant ner mot Vainia. Jag tycker bättre om branta motlut än dito medlut. Jobbigare därför att man måste hålla igen hela tiden för att inte öka farten och rullgrus är en osäkerhetsfaktor. Men ner kom jag. Sjönk ihop på trappa i byn och tänkte ok, så här långt höll det. Då var kl cirka 9:30 och jag hade en bit kvar till sta’n. Det är inte dags att börja vandra än, det är för varmt.

Några foto blev det – finns på flickr.com.

Min trötta men väckta och något förvirrade kropp fick sig ett dopp i havet och sedan välförtjänt återhämtning i parasollets skugga. På kvällen blev det fisk och vin. En väldans bra dag på det stora hela!

För övrigt vill jag träffa Gunnar Barbarotti och be honom vidareutveckla sitt resonemang om att tankeverksamhet kan liknas vid att hjärnan lägger patiens – ibland går den upp och ibland inte – och att folk över 50 är ”till åren komna”. Tror att vi skulle kunna ha en riktigt givande och rolig kväll. När jag tänkte denna tanke så hördes biltutor vilket betyder bröllop. Tecken? Tror inte det.