I torsdags på stranden fick jag telefonsamtal. Jag tror att det var en släkting till den franske polisen jag berättade om i inlägget Reseminnen – värsta. Hon var helt övertygad om att ifall hon höjde rösten lite och pratade tydligt och långsamt och upprepade och upprepade så skulle jag förstå vad hon sa. Allt jag förstod var ”IKEA” så det var ett ganska viktigt samtal. Jag, otacksamma människa, bara tjatade:
– I don’t understand Greek. Do you speak English, please?
Till slut gav hon upp och la på luren, jag sänkte mig uttröttad ner på solstolen. Efter en stund ringde det igen och jodå, nu hade hon letat upp en engelskspråkig kollega. Jag fick nu klart för mig att det skulle bli leverans på kvällen. Jippi!

Elva IKEA-paket dök upp. Som julafton nästan. Kändes som en hälsning från Sverige. Stön och pust av bärarna vilket var klart överdrivet då inget var tungt. Men det var jäkligt varmt!

Började med en gång sätta ihop det enklaste. Lånade verktyg igår och höll på i 3 timmar på em. När jag var klar kl 6 funderade jag över fasta och avgiftning och så’nt märkligt som folk betalar massor av pengar för. Några timmars fysiskt arbete i så där ungefär +30 grader har samma effekt. Fanns inte mycket kvar i denna kroppen som inte svettats ut.

Lite senare på kvällen, efter middag och dusch, låg jag nöjd i bäddsoffan och tittade mig omkring. Lägenheten är en blandning av grekiska och svenska möbler – perfekt! NU är det mitt lilla käll. Fast helfigursspegeln undviker jag. Hur tänkte jag där?

Annars händer inte så mycket. Vi släpar oss fram vilket jag förstått att man även gör i Sverige. Idag har vi haft blåst vilket varit störtskönt. Tankeverksamheten ligger ungefär på noll när den inte sjunker till minus = förvirring. Värmen har en positiv effekt: min siestaträning går jättebra. Jag kan snart somna var som helst och när som helst. Höll på att slumra till på en taverna en kväll, men det hade inte varit så lyckat. Fast tzatziki är kanske bra för huden i ansiktet.

Igår hittade jag en miniserie på svtplay och det blev lite spöklikt. Huvudpersonen hade täljt en träfigur som han ställde i en ring av kort och strödde salt på. Lite vodoo-aktigt. Hursomhelst, precis när saltet föll över träfiguren skakade soffa och hus. Jordbävning nå’nstans, troligen ute till havs. Håll med om att timingen var otrolig.

Morgondagen planerar jag att ägna åt problemlösning. En affär i sta’n sålde knäckebröd (svenskt! äkta wasa!!) under en tid, men nu är det slut med det. Hur ska jag överleva?