Under mina 11 år som jag bott här har jag upplevt två jordbävningar som läskiga och obehagliga. Igår morse blev de tre. Att man liggande eller sittande kan känna att ”det rör sig”, nästan som en mer eller mindre kraftig darrning, är en sak. När det däremot skakar och dessutom varar längre än vanligt är en helt annan sak.

Jag låg och slumrade, skulle snart stiga upp för att ge mig ut på vandring. Kl 06:19 började det skaka rejält, jag hörde att något ramlade hos grannen ovanpå och ute på balkongen. Det där speciella ljudet ackompanjerade alltihop som varade ovanligt länge. Jag hann tänka ”Sluta nu!” flera gånger.

Läget var till havs en bit utanför Mirabellobukten, nästan rakt ovanför Ierapetra på sydkusten. Styrkan var i de första meddelandena 6,2 men det justeras alltid efter ett tag och det blev 5,9. 40 km djup blev 35 km djup. Givetvis kändes den mest på östra Kreta, men skakningar färdades i alla möjliga riktningar så t ex även Turkiet och Israel kände den.

Under dagen och natten fortsatte aktiviteten i området med mindre skalv eller om det var efterskalv – jag har aldrig förstått skillnaden.

Skador? Jodå, det föll puts från hus, uppstod sprickor i hus, varor föll ner från hyllor, delar av balkonger mm föll ner på gator (i Iraklion fick en gata stängas av). Här några länkar till tidningsartiklar där det finns gott om foton och videos och länkar till andra artiklar:
Kraftig jordbävning på Kreta: Jordskred, skador och fallande gips – Kändes i Grekland och utomlands – Se bilder och videor
Jordbävningsdrabbade Minoa-slätter: ”Idag rasade delar av röda byggnader samman igen – Vårt tålamod har tagit slut” – det drabbade området kring Arkalochori och byn i sig som fortfarande väntar på hjälp vilket de gjort i fyra år, men det är ju ingen ”turistort” eller ”känd” ort… Denna senaste jordbävningen stärkte inte deras byggnader.

Så hur skulle jag göra som tänkte vandra? Jag gick en runda i lägenheten för att se om något ramlat ner och rättade till några tavlor som lutade. Balkongerna var ok. Jag gick ut på nätet för att se var jordbävningen ägt rum och insåg att jag kunde vandra där jag planerat. Jag skulle bege mig västerut och upp i bergen! Vi har en minivärmebölja denna vecka så jag ville ha skog och skugga.

Panda och jag gav oss iväg! Inte enkelt att hitta bra parkeringsplats, men lyckades nära den väg jag skulle vandra in på – perfekt!
In i skog och skugga. Skogen öppnar sig då och då så vyer över berg och hav bjuds det också på. Där nere, ungefär mitt i fotot, ligger byn Kato Symi.

Vandringen går runt en konstig fördjupning som jag tror är en gammal vulkankrater. Kreta bildades inte genom vulkanutbrott, men har givetvis haft vulkaner. Där på andra sidan ska jag vara om ett tag!

Fast det tog sin lilla tid innan jag nådde dit! Jag har inte vandrat här på ett tag så minnet kan spela sina spratt. Vägen delade sig. Visst brukar jag ta vänster! Men efter en stund stämde det inte riktigt med minnesbilder i arkivet. Plötsligen en avtagsväg till vänster – det är ju helt fel! Det ska inte finnas några avtagsvägar på min rutt. Bara att vända och gå tillbaka.

På väg tillbaka en vy över havet där ön Chrissi verkar flyta i luften. Magiskt!

Jag lyckades komma på rätt väg. Njöt av tystnad. Frid. Inte ett barr eller löv rörde sig. Pinjeträd, stora vackra ekar, andra träd och buskar liksom omfamnade mig. Skänkte välbehövlig skugga. Enstaka fågelkvitter då och då. Känslan av att vara mitt i naturen, ett med landskapet, utanför världens larm och de egna bekymren satt på vänt infann sig. Vilken lisa för själen! Och vila för skallen!

Så var jag över på andra sidan och kunde ta ett foto av där jag stått och tagit foto av den sidan jag nu stod på:

Jag kom ut på vägen som till vänster leder upp till Viannou-platån (cirka 1 330 m ö h) och till höger neråt (där Panda väntade). Hm. Längesen jag var på platån. Jag går upp dit.
Det var väl inte det smartaste beslut jag tagit för skogen tog slut, bara enstaka träd som stod en bit ifrån vägen så jag var ute i det obarmhärtiga solskenet. Fortfarande ingen vind så ingen svalka. Men jag travade på och på vägen upp fick jag syn på snö (den röda ringen)! Inte så väldigt konstigt med tanke på höjden jag var uppe på plus att bakom bergen på fotot ligger Dikti-massivets högsta topp Spathi (2 148 m ö h). Jag är dock för nära för att kunna se den.

Mjölkningsvagnar har jag sett, men detta var första permanenta mjölkningsanläggning jag stött på. Och den är inte gammal för den var inte här senast jag vandrade här. Jag undrar om här inte stod en mjölkningsvagn då…kanske minnet spelar spratt igen.

Så stod jag i ena änden av platån! Långt där borta går får och betar. Där finns också kapellet Agios Pnevma och bredvid det finns en minnessten över de som flydde upp hit under Viannou-massakern, men som hanns upp av tyskarna och sköts. Platån heter Omalos, men blir ofta förväxlad med Omalos borta i Vita bergen så Viannou-platån är ett bättre namn (kallas ibland för Lilla Omalos). På våren och tidig sommar bildar smältvatten en liten sjö mitt på platån. Visst ser det ut på fotot som om platån försvinner bort i oändlighet?
Jag är ingen toppvandrare, tycker det är ganska tråkigt. Så jag började samla på platåer istället. Har tappat räkningen, men jag tror att jag vandrat 10-11 stycken.

Här uppe var det varmt, jag var ganska trötter så det fick bli matintag och tankning av vatten! Jag slog mig ner med platå, berg och vackra träd som utsikt och humlor och blommande buskar som sällskap. Vad kan man mer begära? Eller behöva?

Dags att vända om och vandra neråt! Härligt ljuvlig dag som började omskakande men bjöd på välbehövligt lugn. När jag kom till Panda kände jag en blandning av vemod och motstånd mot att åka hem.

Glad och tacksam att jag kom iväg för nu stundar en helg med tjockt med Sahara-damm så med mina halvtaskiga lungor blir det till att vistas mestadels inomhus.

Återuppropet gäller den idé jag skrev om i förra blogginlägget, alltså idén idé till ett blogginlägg med länkar om Grekland. Jag har fått in en (1) länk – det måste finnas fler? T ex ni som ö-luffar måste ha länkar till öarna ni besöker. Maila din favoritlänk som kan vara en fullmatad hemsida, evenemangskalender el likn. Min e-postadress är ia.lofquist@live.com och jag förbehåller mig rätten att sortera och välja. Jag vill ha din länk senast på onsdag 28 maj och länkar i facebook-kommentarer räknas inte.

Ha en skön helg! Var rädd om dig och andra!