Först tänkte jag döpa inlägget till ”Min flytt – avslutning”, men det lät trist och definitivt. Visserligen korrekt för flytten är ju gjord och nu har jag bott i några år. Den 28 april är det 10 år se’n jag satt på Atens flygplats med ryggsäck och två incheckade resväskor och skrev blogginlägget Ingenmansland. 10-års jubiléet är faktiskt dubbelt. Det är inte bara 10 år se’n jag flyttade hit utan också det längsta jag bott på en adress i mitt vuxna liv!

Jubileum, födelsedagar och andra speciella dagar inbjuder till en stunds reflektion bakåt. Och därefter framåt. Jag har i ett antal blogginlägg den senaste tiden bjudit in dig, läsare att ställa frågor. Det kom endast en fråga så i övrigt blir detta en samling egna reflektioner som knyter an till blogginlägget Min flytt – frågor och svar.

Vi tar den inskickade frågan först!
Skulle du kunna tänka dig en grekisk partner? Motivera gärna hur du tänker.
Först tänkte jag att det var en ganska privat fråga, men kanske inte konstig. Hur skulle jag svara? Svaret måste bli att ja, jag kan tänka mig en partner. Varifrån den personen kommer är för mig helt ointressant. Det är så mycket annat som är viktigt och som ligger hos individen och som jag anser behövs i en relation. Attraktion måste finnas liksom några gemensamma grundläggande värderingar, några gemensamma intressen, kompromiss- och anpassningsvilja, respekt, acceptans osv osv. För mig går det inte att generalisera utifrån nationalitet utan det ligger på individnivå.
Se’n är det en annan sak om nå’n kan tänka sig mig som partner…

Mina reflektioner
Har det förändrat mig som person att bo utomlands?
Nej, det har det inte. Däremot har en del karaktärsdrag förstärkts, andra fått ta några steg bakåt. Jag antar att det är det som kallas anpassning. Steget att göra mig av med i stort sett allt och flytta gjorde att jag insåg hur resurskraftig och modig jag är samt jäkligt bra på att planera och organisera (fast det visste jag redan).

Vad värderar jag högst i min nuvarande tillvaro?
Svår fråga, svårt att sätta fingret på. Jag tror att det är välbefinnandet som jag känner här på min plats på jorden. Därmed inte sagt att jag inte upplevt välbefinnande och trivts tidigare i livet (vore ju tragiskt om inte). En annan sak som jag värderar högt är friheten, men den hänger mer samman med pensionering. Helt fritt är livet aldrig, men som pensionär är inte en stor del av min tid bestämd av pendlingsavgångar och arbetstider. Det leder till nästa sak som jag värderar högt: vandra. Jag kan vandra vilken dag jag vill om vädret tillåter, jag får jobba som vandringsledare i naturen som ligger mig så varmt om hjärtat i ett av de vackraste landskapen på jorden.
I maj fyller jag 66 och givetvis värderar jag högt att vara rörlig både i kropp och knopp! De småkrämpor jag har är inget som hindrar mig eller mycket att tala om.

Vad saknar jag från Sverige?
Viss mat, rapsfälten som breder ut sig och doftar så underbart, bokskog på våren med det skira ljuset, höstpaletten i naturen, krispig och klar luft en kylig morgon. När vädret är alltför enformigt här, dvs på sommaren, saknar jag skiftande svenskt sommarväder. I början saknade jag mer ordning och reda, men efter ett tag hittar man ordningen och redan i det nya landet. Jag kan sakna tystnad i detta land där det finns ständigt brus och alla pratar mycket och högljutt, men efter några dagar på besök i Sverige saknar jag ljud och oljud.
Jag tror att saknaden efter familj och vänner skulle vara större om inte alla de kontaktalternativ som finns idag fanns. Det är faktiskt helt och hållet upp till oss själva om vi håller kontakt.
Jag saknar inte slask, skrapa bilrutor, viss mat, övertron på digital teknik, trafiken.

Hur känns det när jag är i Sverige?
Jag känner mig som gäst i Sverige. Och jag är gäst i Grekland. När man lever som jag så blir det nog naturligt. Ibland uttrycker människor det som att ”jag är EU-medborgare”, men det känner jag ingen anknytning till. Jag har ju bott utomlands en gång tidigare (två år på 90-talet i Schweiz) och både då och nu är det naturligt för mig att hålla mig uppdaterad med vad som händer i min närmiljö och landet där jag bor. Jag är med andra ord väldigt dåligt uppdaterad om vad som händer i Sverige. Det jag insett är att Sveriges roll på den internationella scenen var en gång stor och betydelsefull, men sedan 90-talet är Sverige ett litet land bland många andra länder. Det som händer ute i världen är mer betydelsefullt och intressant – också för utveckling, ekonomi osv i Sverige.

Hur upplevde jag att bli pensionär?
Friheten har jag redan nämnt ovan. Det var skönt ekonomiskt att få ett tillskott till privatekonomin och den kom i rätt tid när jag gick i pension 2019. Under pandemiåren hade jag nästan inga vandrarkunder så det tillflödet ströps.
Det som nu känns för jäkligt är att Sveriges riksdag dragit in garantipensionen för oss som bor i annat EU-land. Där sprack min pensionsplanering! Jag har trott att jag kommer att flytta tillbaka till Sverige när ålderskrämpor gör att jag inte längre har samma rörelseförmåga och/eller hjärnan börjar spöka, men det kommer att bli så att jag tvingas flytta om några år pga ekonomiska skäl. Tokigt! Och trist.

Vad gör mig tossig i vardagen?
MIndre saker i början, nu måste det till större saker. Det skiftar också beroende på dagsform, vad jag vill uträtta, hur den är som jag har framför mig osv. Det är med andra ord ungefär som i Sverige eller vilket annat land som helst, antar jag. Jag vill dock betona att även Sverige kan göra mig tossig i vardagen! För några veckor se’n slarvade Postnord bort en handling från svenska Skatteverket som jag fick ombeställa och fick då ett helt otroligt svar från Skatteverket. Jag gick i taket och några mail senare var en ny handling på väg. Och den kom minsann fram!

För- och nackdelar mellan Grekland och Sverige?
Oj, det går inte att svara på! Det finns helt enkelt för- och nackdelar i båda länderna och skulle bli en hel uppsats. Dessutom tycker jag att det är djupt orättvist att jämföra ett land som historiskt haft den lugnt, gått från jordbrukssamhälle till industrialiserat och nu väl närmast kan betecknas tjänste- och digitalsamhälle med ett land som haft oroliga tider ända in i modern tid med ibland våldsamma inslag och som fortfarande räknas som ett jordbruksland.
Det jag kan säga generellt är att Sverige måste lugna ner digitaliseringen och försöka lämna individualiseringen så samhället blir mer inkluderande igen. Sverige slår sig gärna för bröstet när det gäller IT, men visste du att landet anses ha bland de säkerhetsmässiga sämsta Bank-ID:n i EU?
Grekland å sin sida måste sätta fart framåt, försöka samarbeta och sluta snacka så mycket, jämna ut klyftor i samhället, modernisera så man blir det ”moderna västland” som premiärministern så gärna pratar om. Ett första steg är faktiskt digitalisering där system kan samköras samt ett effektivare system kring offentliga inkomster och utgifter. Att bara betala statlig skatt och se’n ska regioner och kommuner äska pengar är inte effektivt eller produktivt.

En fråga från en av mina kretensiska vänner när vi pratade om mina snart 10 år: Vad irriterar dig mest med oss greker?
Jag fick tänka efter…det finns några saker…fick sortera och kom fram till nummer ett: Gnäll och klagan på det som inte fungerar. Vägar är dåliga, sjukhusen kaputt, skolorna undermåliga, planteringar felaktiga, allt möjligt underhåll eftersatt osv och allt är ”makthavarnas” fel (staten, regionen, den egna kommunen) och de bara luras, förresten. Samtidigt tycks det vara många som lägger ner mycket energi och tid på att betala så lite skatt som möjligt och helst ingen alls om det går. Greker är inte dumma och det irriterar mig att de inte ser sambandet: vill man ha nå’t måste man betala för det!

Var hade jag varit om jag inte flyttat?
Givetvis omöjligt att svara på, men roligt att leka med tanken. Ja, var hade jag varit…. Det såg ju så dystert ut med arbetslöshet, ”för gammal” för arbetsmarknaden, privatekonomin blev sämre och sämre. Jag hade väl landat på nå’t socialkontor, uppmanats att sälja min bostadsrätt och…ja, vad hade hänt se’n? Där stoppar jag tanken och fantasin. Jag mår bra och är så tacksam över att jag är där jag är.

Jag stannar ett tag till! Startade 10-års firandet i Rethymno då jag blev bjuden på middag på lilla fina Petite Fleur. Och det finns planer för firandet den 28 april. Och planer på firande i maj och i sommar…

Ha en skön helg! Var rädd om dig och andra!

PS. Några tankar kring att bo utomlands satte jag på pränt i oktober 2015 i Tema Utombys, här blogginlägg nr 1 av 5.