Jag vet att jag nämnt varma vintern mycket i bloggen, kanske rent av tjatat, men det är viktigt. Inte för att stora väderkast inte funnits tidigare eller årstider med ovanligt väder utan för att vi fjärmat oss så mycket från naturen.

Det är mycket prat om klimat och ibland sätts likhetstecken mellan klimat och väder. De påverkar varandra men är inte samma sak. Jag tycker pratet om klimatförändringar är ensidigt eller enögt. Det handlar om utsläpp som ska sänkas, men missar en viktig del: människans beteende i förhållande till naturen. Vi brer ut oss och stör det ekologiska systemet utan att förstå konsekvenserna. Vi vill ha bort vissa djurarter för vi upplever att de hotar oss och våra tamdjur. Vi odlar upp stora områden och slår då ut flora och fauna. Vi bygger betongstäder som fjärmar oss än mer från naturen. Vi lever i en konstruerad, tillrättalagd tillvaro.

Det är tyvärr så att många människor tror att naturen är en sak och människan en annan, men vi hör ihop. Vi ingår i samma system. Jag tänker ofta på det när jag är ute i naturen och när jag vandrar. Kreta är ett tydligt exempel på snedvridet beteende. Kusterna är överbefolkade och exploaterade medan största delen av ön är mer eller mindre orörd. Är anläggningar och hav (Medelhavet är ett av världens mest förorenade hav) det enda vi vill ha för våra surt förvärvade semesterpengar? Jag menar inte att vi ska sluta turista, men vi kan inte göra det utan att tänka till. Ställa oss frågor som ”vill jag inte se och uppleva något annat, något mer?”, ”måste jag resa dit alla andra reser?”. Om vi sprider ut oss kommer vi att upptäcka en mängd pärlor och belastningen blir inte så hård på vissa platser.

Jag ser flera exempel på hur vi fjärmat oss från naturen. Som skåning är jag van vid stormar och snöstormar och har den största respekt för de krafter som sätts i rörelse och vad de orsakar. Därför blev jag paff när jag läste vid Sveriges senaste oväder att det finns människor som undrar varför tåg ställs in. Men tänk efter! Grenar, kanske hela träd, annat skräp, nedfallna ledningar och kanske t o m stolpar på spåren? Is och snö? Ramlade polletten ner nu?
Vi ser inte längre till våra husdjurs behov och instinkter utan bär omkring djur som har fyra fullt funktionsdugliga ben, klär djuren i människoliknande kreationer, benämner oss själva som ”mamma”/”pappa” när vi gullar (!) med djuret. Här på Kreta finns mycket att önska när det gäller djurhållning och jag försvarar absolut inte fysisk misshandel, vanvård osv, men för mig är det också en form av misshandel att inte förstå djurets instinkter och se till att tillfredsställa dess behov. De är inte en accessoir.

På Netflix finns en serie på fem program som heter ”Our Great National Parks”. Fantastiskt foto och berättarrösten (Barack Obama) pratar inte sönder programmen. Jag satt ofta med hakan nere vid knäna över hur fantastisk och fascinerande naturen är. Vi har mycket att lära av hur olika arter har anpassat sig till sin plats i ekosystemet. Min haka föll också ner över uppgiften att 15 % av jordens landmassa är skyddad och 8 % av haven. Läs meningen en gång till. Det är alltså så lite vi är beredda att avstå av den natur som vi ingår i och är beroende av.

Jag håller inte med programmet att människor ska ha tillgång till nationalparker. Låt dem vara ifred. Jag vill inte läsa om stressade delfiner eller vilda djur som störs och vänjer sig vid människor. Kan vi inte tänka oss att ge naturen mer skydd än så? Om vi var kloka skulle vi skydda hela klotet och inte bete oss som om natur är en bisak, något vi kan konservera i en park.

”Om vi pratar om miljövård, om att rädda planeten, måste vi börja med rovdjuren. För om vi inte kan rädda rovdjuren har vi inte en chans att rädda något annat.” säger Inti i boken ”När vargarna kom” (Charlotte McConaghy). En bok om att återinföra varg i Skottland (fiktivt, det har ännu inte gjorts) och vad som då händer bland ortsbefolkningen. Boken är inspirerad av återinföring av vargar i bl a Yellowstone. Förutom Intis kontakt med och förståelse av vargarna som är underbart att läsa i sig så visar berättelsen den rädsla som sprider sig och som bottnar i okunskap. Intressant är att bönderna inte vill inhägna sina djur utan tycker att de har rätt att låta dem beta fritt. Men jorden, landskapet är inte ditt! Det tillhör hela naturen där vi bara är en del. Berättelsen visar också på att för att läka naturen och återinföra t ex djurarter måste vi tänka större, t ex vilken miljö behöver de. Skog? Öppet landskap? Buskvegetation? Ett exempel på att vi måste ta hänsyn till flera faktorer är den rörelse som fått fart när det gäller bin. Vill vi ha honung måste vi också bjuda på nektar och kanske ge upp att ha den där perfekta klippta gräsmattan utan blommor.
Boken pratar också om att vi behöver återförvilda naturen som en del i att bromsa klimatförändringar. Och att genom det blir också vi människor återförvildade, dvs vi blir en del av den natur som vi, trots att vi tror annorlunda, är beroende av och är en del av.

Många pratar högt och gärna om ”vår miljö”. Jag undrar ofta vad de lägger in i begreppet ”miljö”. Är det en teoretisk definition? Och begränsas den av ”vår”? Som nå’t sorts ägande, en ensamrätt. Jag undrar också ofta över hur många som pratar ”miljö” som faktiskt är ute i naturen, som faktiskt förstår vår roll i ekosystemet.

Det sägs att restriktionerna under pandemin fick människor att gå ut i naturen. Det gick inte att resa och naturen var smittfri. Jag tyckte det var toppen! Naturen är gratis, full av små och stora under, en plats för avkoppling och ger energi. Hur blir det nu när pandemin klingar av? Har de människor som gav sig ut fått blodad tand? Jag hoppas det. Och kom ihåg att man behöver inte vandra, och inte ens fjällvandra, för att uppleva naturen. En fika i en skogsglänta på en promenad kan väl ersätta besök i köpcentrum och hamburgare?
Släpp krav på att veta vad växter och djur heter. Det går alldeles utmärkt att njuta av dem ändå. Och titta noga för i undervegetation finns många förunderliga konstruktioner! Som sagt – flora och fauna är bra på att anpassa sig. Något som vi människor behöver lära oss.
Framför allt – ge barnen naturen. Gör den till den självklara plats där vi alla hör hemma. Lär dem att förstå att vi är en del av den, inte dess härskare eller vid sidan av i nå’n sorts egen sfär.

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!