Börjar bli dags att tända stearinljus, höra vinden vina runt knuten medan du kurar i soffan med en bok? Böcker passar alltid, men kanske höst och vinter är tider på året då många läser mer än vanligt. I detta boktips får du ett mästerverk, två höjdare och tre bottennapp. Jag brukar ha med fler böcker, men mästerverket och höjdarna är värda mer text än några rader.

Jag har inte läst en rad på nästan en hel vecka! Har kanske varit alltför omskakad av jordbävningarna. Men nu finns en hög som väntar – härligt!

Du vet väl att du hittar alla boktips uppe i menyraden under Boktips (läs kommentarerna också)? Lämna gärna boktips i kommentar nere på denna sida!

Amerikansk jord (Jeanine Cummins)
”Amerikansk jord är en bok du aldrig glömmer.” skriver bokus.com. Och det stämmer. Detta är ett mästerverk som borde läsas av alla! Berättelsen utspelar sig i Mexiko. Vi kastas rakt in i badrummet där Lydia skyddar sin åttaårige son Luca medan de hör skottlossning ute på gården. Grillröken har ersatts av krutrök, skratten har tystnat, främmande röster ropar till varandra. När den skrämmande tystnaden infinner sig står Lydia inför faktum: hennes make och 15 släktingar ligger mördade ute på gården. Hon och Luca måste fly undan kartellen. Först flyr de panikartat, men inser att de måste ta sig norrut. På vägen möter de andra som flyr i samma riktning.
Det är en bok som inte går att sträckläsa, man måste hämta andan emellanåt, få tid att reflektera. Det är spännande samtidigt som det är skrämmande. Men också fullt av värme mellan människor som hjälper varandra.
Jag följde Lydia och Luca på karta samtidigt som jag läste boken. Berättelsen har inte tid för en massa utvikningar och målande beskrivningar – det är ont om tid, mycket ont om tid. Det är mer som en rapportering där bara det viktigaste får plats. Den ger perspektiv på hur långt rädsla, överlevnadsdrift och inre driv kan föra oss när livet står på spel. Det må vara att de flyr i Mexiko och undan kartell, men så här har flera människor det idag runt om i världen oavsett vad de flyr ifrån. Flyktingar är inte en anonym hop utan här påminns vi om att de är av kött, blod och själ. Som du och jag.
Boken knuffade ner mina tidigare favoriter och la sig trygg och ohotad på första plats.
Läs den! Nu!

Haven som skiljer oss åt (Gill Thompson)
En hjärtskärande berättelse. London 1941, ett hus exploderar, kvinnan som bodde i huset skadas. Hon irrar runt på gatorna, vet inte vad hon heter eller var hon bor. Hon vet bara att hon förlorat något. Hennes femårige son Jack är i skolan, men denna dagen hämtas han inte av sin mamma. Han hamnar på barnhem, åren går och mamman blir dödförklarad. Jack skickas till Australien där inget blir som utlovat. Han är alltid övertygad om att hans mamma lever, men hur ska de kunna hitta varandra?
Jag blev mycket berörd av berättelsen och tänkte på alla familjer som splittras under krig – hur många hittar varandra igen? Så kom jag fram till ”Författarens kommentar” i slutet. Jag tappade hakan och blev ännu djupare berörd! Att Storbritannien förde straffångar till Australien med början på 1700-talet känner nog de flesta till. Men visste du att 150 000 ”föräldralösa” barn förts dit? Av de 150 000 barnen fördes 10 000 till Australien efter 1947! Den här ”exporten” slutade inte förrän sent 60-tal. Premiärminister Gordon Brown bad barnmigranterna om ursäkt 2010.
Jack och hans mamma är en uppdiktad berättelse grundad på handlingar, foton, kontakt med ”barnmigrant” osv. Men den är alltså inte tagen ur luften….
Läs den också!

The Madness of Crowds (Louise Penny)
Penny nämner jag då och då i boktips, hon är en av mina favoritförfattare. Hennes huvudperson Gamache berättade jag om i Boktips – några favoritkaraktärer. The Madness of Crowds är hennes senaste bok och den är andlöst spännande. Och mycket upprörande och skrämmande!
Pandemin är över, viruset besegrat av vaccinet och tillvaron börjar gå tillbaka till det vi känner som ”normalt”. Det är dags att summera, sammanställa, dra lärdom av det som hänt. En som gjort det är professor Abigail Robinson. Hennes slutsats är understödd av fakta, inte ologisk och inte overklig. Men djävlusiskt skrämmande! När den gick upp för mig i sin helhet fick jag hicka, framför allt när jag insåg att den kanske inte är omöjlig….
Penny blir bara bättre och bättre för varje bok. Hon överraskar varje gång. Alltid med någon livsfråga eller moraliskt dilemma. Denna gången kombinerat med kalla kårar.
Läs den också, men läs den på originalspråk. Översättningarna av hennes böcker är sällan bra.

Några böcker som inte föll mig på läppen:
En sista söndag (Julie Parsons) utspelar sig i Dublin och hon väver ihop gamla synder från IRA osv. Spännande? Intressant? Nä, ganska tråkig bok.
The Family Across the Street (Nicole Trope) beskrivs som en psykologisk thriller, men den lyfter inte.
Slaget om Troja (Theodor Kallifatides) var väldigt tröttsam! Jag hade förväntat mig en Kallifatides-vinkling på slaget. Han har så underbar humor och livsvisdom, men det är slaget berättat rakt upp och ner. Det är för mycket blod, avhuggna huvuden, svärd, fånigt mod, hjältar. Jag antar att Kallifatides ville visa på krigets meningslöshet och grymhet samt att vi alla bara är människor efter bästa förmåga, men det blir, som sagt, bara tröttsamt.

Ha en skön helg! Var rädd om dig och andra!