Jag kan inte förstå de som tycker att natur och landskap är tråkigt, det finns mängder att titta på och det händer alltid en massa små och stora saker. Gårdagens vandring var inget undantag, men vi tar det från början.

Oj, så segt det var när klockan ringde strax före halv sex. Bit ihop, upp i sittande ställning och tänk på moroten = vandring. Kom iväg som jag skulle till bussen som tog mig österut till närmaste by. Där traskade jag upp till Ylva och Jan-Erik som såg lite nymornade ut. Jan-Erik skjutsade mig upp till bergsbyn Agios Ioannis där dagens vandring över bergen till Thrypti startade.

Det var bara andra gången jag vandrade denna sträckan och jag hade glömt hur långt motlutet var, men så kommer man också högt upp. Funderade över lite småvägar hit och dit, kan kanske bli en ny vandring. Försökte filma till firmans hemsida, men det är inte riktigt min grej.

Så var jag framme vid brytpunkten där det är dags att säga a’jö till Libyska havet och godda’ till Mirabello-bukten. En stunds paus, såg en fårflock gå och beta en bit bort. Tänk att få gå här uppe hela da’n, titta sig omkring då och då, bara njuta.

Jag började gå igen och det blev oro i fårflocken, kanske herden kommit upp, jag kunde inte se vägen pga en skymd kurva. Efter en stund var det något som inte stämde så jag vände mig om. Det var mig fårflocken följde! Jag stod helt stilla, de kom alldeles nära och vi glodde på varandra ett tag. Sedan insåg dom att jag varken var en foderautomat eller en vattentank och vände om. Det märkliga var inte att ha ett antal fårögon stirrande på mig utan att de inte flydde åt alla håll som getter och får i bergen brukar göra. Märkligt situation, visste inte vad jag skulle göra så jag pratade lite med dom. Kanske var grötvälskan (svenskan, alltså) som fick dom att ge upp.

Så kom jag in i byn Thrypti som är en ”sommarby”, dvs här har man hus som används på sommaren. En del flyttar upp, en del använder sina hus på helgerna. Det är bara turister som söker värme, lokalbefolkningen söker svalka. Det är en lite märklig by för den är utslängd på bergssluttningarna och det finns inget riktigt centrum. Den ligger vid slutet (eller början; beroende på hur man ser det) av Ha-ravinen. Jag har länge funderat över att vandra upp på bergen på andra sidan byn, där måste vara en enastående utsikt. Och nu blev det av!

Hittade där jag skulle gå upp och började streta på. Stötte på getflock med många små killingar, det måste vara så att vår och höst föds flest killingar. Efter en stund hade jag en magnifik utsikt över Thrypti! Det blev ännu tydligare hur utspridd byn är, hur terasserat landskapet är och mängden av småvägar som gör en alldeles yr. Men jag visste inte vad som väntade…

Rätt avstånd gör bergen så vackra och tydliga. Är man för nära ser man bara en klippvägg, är man för långt borta syns inte skrevor och formationer. Det höga berget vid byn Kavoussi blev mycket vackert med detta avståndet och på denna nivån. Under en sträcka gick jag genom ouzo-land. Gott om vild fänkål så det doftade starkt av anis. Berusande!

Så tog vägen slut, jag tappade andan och ögonen tårades. Vilken utsikt!! Jag hade kommit upp en bra bit och framför mig låg slätten mellan Thrypti-bergen och Dikti-bergen. Med denna vinkeln blev det väldigt tydligt hur platt där är. Ierapetra borta i fjärran till vänster, rakt nedanför mig ett rutigt landskap (liknade Skåne!) av olivlundar och åkrar med Mirabellobukten och till höger byn Kavoussi med Kretensiska havet i fjärran. Jag kan stapla vackra och fina ord ovanpå varandra, de räcker inte i alla fall. Det blir bara ett stort, kärnfullt ”Fan, så grant!”

Underbart att ständigt få uppleva nya platser, nya vyer. Det här landskapet, den här ön gör mig aldrig besviken. Pausade och njöt en god stund. Dags att byta till shorts och kortärmad t-shirt. Det är kallare här uppe än nere i sta’n, men nu hade jag fått upp värmen och solen stod högt på himlen.

På vägen ner skrämde jag upp några fåglar som såg ut att vara vilda fåglar typ fasan eller ripa eller nå’t liknande. Jag har aldrig sett någon vild fågel på någon matsedel, men jag har sett jägare. Konstigt.

Ner i byn, upp till kapellet och tända ljus, strosar bort till bybrunnen. Ungefär 5 tim 30 min och jag hade kommit in i det lite farliga ”nu kan jag gå hur långt och hur länge som helst”-stadiet. Dags att ringa efter taxi!

(foto finns på flickr.com! Jag glömde publicera foton från tisdagens vandring, men nu är det fixat så de finns också där.)