Min torsdag

Oj, så segt i morse! Hörde inte klockan ringa, vaknade lite sent = hela da’n förstörd. Egentligen lika bra att dra täcket över huvudet och stanna i sängen resten av da’n. Men inte jag, inte! Upp och ut på morgonrunda. Skönt med vinden för idag känns det att graderna kryper uppåt.

Skype är en otroligt bra uppfinning. Ungefär som att sitta och snacka över en fika. Så blir det också ganska långa sessioner ibland. Iväg till affären, men måste ju leva också. Och jo, där är fortfarande fullt med varor. Möjligt att någon annan affär har börjat få problem, jag kan bara svara för ”min” som är en INKA.

Av någon underlig och oklar anledning gick jag inte samma väg som vanligt till INKA och det resulterade i att jag hade en kasse med nya persedlar när jag kom hem. Det är väl konstigt hur det kan bli ibland!

Så vardagen rullar på här som vanligt, så där småtråkigt emellanåt som det blir ibland lite varstans. Nu över till lite mer spänning!

Krisens torsdag

Röstningen i grekiska parlamentet
Igår kväll var det dags för röstning, men först debatt. Tsipras var inte närvarande, enligt uppgift för att han såg röstningen inte bara som en röstning om överenskommelsen utan också som en förtroendeomröstning. Jag antar att han med sin frånvaro menade att alla skulle kunna debattera öppet utan påverkan el likn från hans sida. Han dök upp till röstningen i natt och det blev alltså ja som segrade.  Anmärkningsvärt är, tycker jag, att samtidigt som Tsipras försökt samla styrkorna, suttit i långa möten osv så har han sagt att han inte tror på överenskommelsen. Det blir lite dubbla budskap plus att motparten efterlyste signaler för att upprätta tilliten till Grekland. Det kanske inte är så bra då att vara otydlig.
Samtidigt som debatten pågick samlades demonstranter utanför parlamentsbyggnaden och givetvis också ett litet gäng av de där käcka och pigga anarkisterna som hade lite överskottsenergi som de behövde bli av med. Som vanligt klädda i sina typiska huvud- och ansiktsbonader och utrustade med diversifierad vapenarsenal för att bekämpa samhällets företrädare på plats: polisen. Suck.

Röstresultatet blev 229 ja, 64 nej, 6 avstod och 1 var frånvarande. Alltså 300 platser totalt. Regeringen, som består av två partier, har 162 platser och av dessa röstade 39 nej. Slutsatsen måste bli att parlamentet stöder regeringen, men regeringen faller samman. Under dagen idag har det kommit uttalanden från inrikesministern att en ombildning kan ske före 22 juli och att det eventuellt blir nyval i september/oktober.

Överbryggningslånet
Här har förhandlingar pågått samtidigt som den politiska processen pågått i Aten. Icke EMU-länder har varit kritiska, främst England. Jag kan inte hitta om de kommit fram till något beslut än, bara att England fått någon form av garanti. Det är väldigt tekniskt, tycker jag, och jag har lite svårt för att hänga med. Syftet förstår jag, dvs att det behövs pengar i väntan på att avtal om 3:e stödlånet är helt klara och första utbetalning kan göras.

ECB
ECB meddelade vid lunchtid att de fortsätter stödja de grekiska bankerna och även höjer ELA. Återigen alltför tekniskt för mig, men det handlar ju om att hålla den grekiska bankvärlden vid liv så att den inte kollapsar för då går det illa. Minst sagt.
Bankerna kanske, kanske öppnar på måndag, men vi vet inte säkert. Hur man ska undvika att folk rusar dit och tar ut sina sista sekiner begriper inte jag, vi får se.

Beslut övriga EMU-länder
När det nu kom ett ja från Grekland så är det dags för de andra EMU-länderna att fatta beslut. Frankrike förvånade nog alla igår när de fattade beslut före röstningen i Aten. De sa ja. Förvånande är också att Finland sagt ja.
Imorgon ska Tyskland och Österrike rösta och besluta. Övriga länder har jag inte kunnat hitta, men enligt ”körschemat” (som finns här! obs, kan vara ändrat) ska det ske innan denna veckan är slut.
Länderna har olika konstitutioner så i några länder krävs mer än majoritetsbeslut medan det i andra inte krävs någon röstning alls (t ex Spanien, tydligen).

Det här med Frankrike är lite intressant, tycker jag. De har tonat fram som riktiga Greklandsvänner, t ex skickade de ju ner tjänstemän som hjälpte till med skrivningen i det grekiska reformförslaget, de har hela tiden sagt att Grexit finns inte på dagordningen. Och de röstar innan Grekland – för att markera att de litar minsann på Grekland? EMU var till stor del ett fransk-tyskt projekt från början – finns det en spricka mellan de två?

Kommentarer
Ganska lugnt, men det har varit en del under dagen, bl a har ECB haft presskonferens. Även chefen för ECB, Draghi, pratar om att Grekland behöver skuldlättnader. Det börjar bli väldigt tydligt att här finns två sidor hos motparten: ekonomi och politik. Undrar hur mycket extratjafs det för med sig?

En glad bankchef på dagens presskonferens: Mario Draghi, ECB. Photograph: Kai Pfaffenbach/Reuters

Han verkar vara en cool typ, den där Mario Draghi. Från theguardian.com:
Most of the questions at today’s press conference focused on Greece. Draghi threw his considerable muscle behind calls for Greece to receive debt relief, echoing the IMF, the US Treasury, and Athens, of course.
But the beautiful thing about Draghi’s intervention, is that he made it sound like the most natural, obvious thing in the world:

“It’s uncontroversial that debt relief is necessary and I think that nobody has ever disputed that. The issue is what is the best form of debt relief within our framework, within our legal institutional framework.

I think we should focus on this point in the coming weeks.”

In short, it was a picture of a central banker dutifully following his mandate, and quietly steering the eurozone through a mess that is not of his making.

Lagarde, IMF, har i en intervju gett förslag på hur skuldlättnad skulle kunna se ut, hon nämner förlängd lånetid, längre tid mellan amorteringar, lägre ränta, delavskrivning. Hon tillägger att hon är medveten om att det sistnämnda inte har något stöd bland EMU-länderna. Jag tror att det t o m är så att det inte är tillåtet enligt EMU-regler.

Schäuble ger sig inte, han tycker fortfarande att en temporär Grexit är ett alternativ. Han har en räv bakom örat för idag klargjorde han att en exit gör det möjligt att avskriva del av skulden, något som alltså inte är möjligt inom EMU. Problemet är bara hur återinträdet ska gå till, när det ska göras och vilken skada en exit (även om den är temporär) skulle tillfoga EMU-projektet. Om förtroendet sjunker så sjunker euron och då drabbas allihop, eller hur?

En del artiklar
Lite mer ”kött på benen” om vad som händer dessa dagar finns här.

Stilstudie av Tsipras och Merkel finns här. Jag är inte riktigt säker på att det är en artikel som bidrar med så mycket mer än att understryka det där tänket att Tyskland är motparten och inte EMU och övriga långivare.

Några besvikna (och unga!) grekiska röster finns här.