Jag skulle ju uppleva en, för mig, ny tradition igår kväll. Det gick inte riktigt som jag tänkt mig. Det var lite oklart var i sta’n det skulle äga rum, men att det var i gamla sta’n var klart. Så jag gav mig ut i gränderna på en liten promenad, ovanligt många barn ute i grupper, och snubblade över förberedelserna på ett litet torg. Långbord och stolar var utplacerade, musikerna värmde upp, souvlaki låg på grillen. Jag visste inget om hur firandet skulle gå till så jag hade precis ätit middag, Kände inte för att betala inträde för att titta på souvlaki. Dessutom började folk anlända i sällskap från husen runt omkring och ibland känner jag inte för att göra saker ensam. Traskade hem genom gränderna, nästa år ska jag ta nå’n med mig!
Vad var det för tradition? Jo, det var Klidona. Har försökt läsa på nätet, men blir bara mer och mer förvirrad. En del påstår att det firas 22 juni, andra 23 juni vilket är dagen före Johannes Döparens födelsedag så det har väl nå’n symbolisk betydelse. Här i sta’n var det alltså igår. Det kommer från en märklig tradition då ogifta kvinnor hämtade vatten i en kruka eller urna och gick hem i tystnad. Därefter ställde de sig i ett öppet fönster och väntade på att få höra namnet på sin tillkommande. Visst låter det snurrigt? Jag får nog läsa på lite bättre till nästa år. Kanske t o m ska prova, kan ju stå på balkongen!
Alla, ogifta som gifta, deltar i den del då man samlas och tänder eldar. Ju högre och finare eld desto bättre. Så ska det dansas och man hoppar genom/över elden. På elden läggs de kransar som man gjorde 1 maj och då hängde över ytterdörren. De lär brinna bra för de senaste veckorna har de mest påmint om torkad, gammal halm.
Plötsligen så tändes en liten eld snett nedanför min balkong och ett gäng barn hoppade över, genom och runt elden. Så lite fira blev det i alla fall!
Kan inte hjälpa att jag tycker att det finns likheter med vår midsommar. Dansa, blommor, barn, äta, samlas, ljus, tillkommande, tystnad. Eller? Det som skiljer skulle väl vara det där med att springa genom elden – krocka med midsommarstång kan inte vara nå’n höjdare.
För övrigt…
…väntar vi på att det blir en överenskommelse denna veckan. Igår gick nog luften ur en hel del av oss, många trodde att det skulle bli klart. Jag är ingen bra ”kommentator” för jag är irriterad på allihop. Det är hög tid att alla tar sitt ansvar och får ihop ett avtal så att ekonomin i Europa kan börja fungera igen. För det handlar ju inte bara om Grekland längre, det handlar om att allt står stilla och det är inte positivt för något land i Europa. Antagligen därför USA hoppat in och tryckt på, dödläget måste brytas, det har pågått för länge.
Jag skulle inte vilja vara den stackare som lyckades skicka fel förslag från Grekland i söndags kväll. Fadäsen bättrar så klart inte på den negativa bild av greker och Grekland som valsar runt i en del media. Det rätta skickades i måndags morse och måste givetvis gås igenom. Kunde inte grekerna plitat ihop det för några dagar sedan? Förhandlingarna och krisen har ju pågått ett tag, milt uttryckt.
Det känns verkligen som väntans tider här nere. Det senaste jag såg på nätet var att möjligen kan man enas om ett avtal på torsdag. Låt oss hålla tummarna hårt, hårt!!!
Pingback: Midsommar i förskingringen | ia mitt i livet