Det är nå’t fel på min hjärna. Jag har visst det länge, ingen idé att försöka dölja det längre. Felet är att den låser sig så snart den ser siffror och den klarar inte av vissa resonemang. Som momsdeklaration.

Det var dags för det idag och jag fyllde i den på nätet enligt instruktioner jag fått via mail. Fungerade? Givetvis inte. Slutsumman var fel. Gång på gång.

Bara att kasta sig på luren och ringa deras servicetelefon eller vad det heter. Det hör till saken att jag fick kontakta Skatteverket för ungefär ett halvår sedan och då kunde de inte riktigt reda ut hur jag skulle fylla i rutorna utan jag fick ta bort en del uppgifter. Så jag har liksom dessutom fått en sned start, kan man säga.

Jodå, jag hade fyllt i rätt och räknat rätt. Inte ens den lilla människan på Skatteverket kunde få igenom utan felmeddelande. Så hon började prova (!) några alternativ och till slut kom hon på hur man skulle räkna. Och förklarade för mig.

Det var då mitt hjärnfel visade sig. Det tas inte ut nå’n moms inom EU, men man ska ändå räkna fram moms enligt något som kallas huvudregeln och när man gjort det ska den redovisas i en ruta för utgående eu-moms. Därefter ska den räknas med i ingående moms och sedan dras ifrån när man räknar ut hur mycket man ska ha tillbaka.

Alltså får man ingen ersättning för den där momsen som man räknat fram eftersom den egentligen inte finns så den är inte betald. Fast det är den ju. Eller?

Hon förklarade några gånger. ”Det blir ju ett nollsummespel!” utbrast hon till slut lite irriterat och nästan lite tvär på rösten.
Jag frågade bara stllsamt (med en tår rinnande nerför kinden och krampaktigt stadig röst): ”Vad ska jag skriva i ruta 49?”
Hon gav mig summan.
Jag sa att jag fortfarande inte förstod hur det hängde ihop men huvudsaken att det blev rätt och tackade så mycket för hjälpen.
Jag gissar att hon under förmiddagsfikan underhöll sina arbetskamrater med vilken korkad egen företagare hon pratat med.

Men jag är inte korkad, bara skadad. Och jag fattar fortfarande inte. I juli är det dags igen….