Väderleksprognosen slog helt fel. Istället för tre regniga dagar har vi haft tre soliga dagar med regn på nätterna. Och min hyrbil tickar pengar. Och hjärnan orkar inte vara kreativ. Dags för utflykt! Har inte varit i Sitia på ett tag så jag körde allra vackraste vägen dit. Stannade ofta och njöt. Hjärnkontoret tackade så mycket. Medan köket på tavernan i Sitia lagade min lunch satte jag ner en struktur på papper. Det kommer att gå som en dans att skriva imorgon. När jag parkerat bilen i Ierapetra och precis kommit innanför dörren kom svartblågråa moln från bergen och snart öste det ner. Timing!
(några foton från utflykten hittar du på min flickr.sida!)

Huslig är inte mitt mellannamn. Det är för mig en lika gåtfull värld som kärnfysik och filosofi. Fast lite måste jag försöka så jag inte drunknar i damm eller dör av svält. Husligt och jag blir alltid så besvärligt, det hakar alltid upp sig på nå’t sätt. Får väl hoppas att jag är bra på nå’t annat.

Då och då händer det att klädsömmar liksom spricker och måste snos ihop. Så är fallet med nya nattlinnet efter några användningar. Visst tycker man att det borde hålla ett tag? Det har blivit kallare inomhus igen så jag behöver det långa, varma linnet. I början av veckan köpte jag ett litet syetui i super market. Valde mellan två etui och det blev så klart det billigaste. Där fanns flera trådrullar fast jag behöver bara två: vit och svart. Det brukar fungera på det mesta och börja brodera ska jag inte.

Nu är jag så korkad att jag tror att om det ligger flera nålar i en liten ask så är dom olika tjocka, olika långa och har olika stora ögon. Så var det inte. De var olika långa och hade samma jäkla lilla, lilla öga allihop. Jag misstänker att några inte ens var genomborrade, bara graverade. Grå tråd, glasögon och det lilla, lilla ögat. Grrrrrrr.

Jag har en fysisk defekt som är väldigt användbar. Min hjärna går i stå när jag blir förtvivlad eller urförbannad eller upprörd på annat vis. Det gör att jag kan göra repetitativa moment om och om igen, ungefär som en robot. Inga känsloutbrott, jag är skendöd. Så blev det också idag. Provade under alla lampor, med alla glasögon (inte samtidigt, SÅ korkad är jag inte…), olika nålar. Till slut hittade jag en nål där nå’n måndagstrött arbetare sluntit (heter det så?) så att ögat var lite, lite större än på övriga.

Utan att blodvite uppstod eller att jag piercade min näsa är nu nattlinnet lagat. Ah, då måste jag pigga upp mig med att bädda med nya lakanen som jag köpte i Agios Nicholaos för ganska mycket pengar (gillar inte noppiga lakan)! Skakar ut underlakanet med en käck rörelse som skulle gjort vilken husmorsfilmsregissör som helst alldeles tårögd. Vek in kanterna, ställde mig vid sängkanten för att beundra skönheten. Jag blev alldeles yr, höll på att falla framlänges! Underlakanet är randigt på tvären. Om jag blundar redan när jag närmar mig sängen så kan jag kanske sova gott. Kanske blir väldans glad och munter eftersom jag kommer att få en mindre berusning varje morgon.

Nu ska jag hälla upp ett gott glas Retzina! Jamas.