Som jag skrev i förra inlägget jobbar jag nu med nästa hemsida. Mycket text- och ordbearbetning så det finns inte mycket över till bloggen. Tänkte att jag kan berätta om mina tre ”biblar” som jag också nämnde.

”Vart är du på väg – och vill du dit?” av Christer Olsson. Jag har också haft förmånen att få ta del av hans föreläsning för några år se’n. Christer Olsson träffar mitt i prick med sitt konkreta, jordnära resonemang kring livet, oss människor i förhållande till varandra och oss själva, ledarskap mm. Ofta sunt förnuft istället för diffusa, svävande strategier och modeller. En bok som följde mig sommaren 2013 fram till beslutet tidig höst: ja, vart är jag på väg – och vill jag dit? Svaret var ju nej, jag vill inte dit jag är på väg, jag vill nå’n annanstans. Och så blev det.

”Johannes” av Heinz Körner är en berättelse om en man, Klaus, som ger sig ut på en promenad en dag som är annorlunda än andra dagar. Han känner en så’n stor lust att leva och tiden verkar vara i olag. På promenaden möter han Johannes, en man från ingenstans och överallt. De har ett intressant samtal. Johannes är inte rädd för att ställa obekväma frågor, ruska om. Det blir tankeställare om det personliga ansvaret för hur livet levs och att bli kvitt rädsla, förhållande till tid, olika livslögner. Och att inte bedöma andras liv, hur viktig balans och jämvikt är mellan kropp – tanke – själ. Ja, de hinner med en hel del! Allvarligt och djupt? Kanske det, men livet är alltför värdefullt för att slarvas bort eller levas ytligt.

Nytillskottet är ”Den lycklige pessimisten” av Mattias Lundberg och Jan Bylund, den har underrubriken ”Varför negativt tänkande är positivt”. Äntligen en motvikt till ”flåspositivismen”! Det där orealistiska, fjärmade framgångsevangeliet som påstår att bara du tänker positivt, tror på dig själv och verkligen ”vill” så löser sig allting. Visst är tankens makt stor, men lite handling måste väl till tillsammans med lite självinsikt och planering med realistiska mål istället för orealistiska. Och vetskapen att ingen lever avskild från andra, saker drabbar oss utan att det är vårt fel.
Denna pärla ska studeras närmare, måste bara köpa den först i pappersform, har den bara som lånad e-bok än så länge och det duger inte!

Jag fick ett mail idag från en vän i Sverige, vi har tät kontakt. Hon bad nästan om ursäkt för att hon inte hört av sig på en vecka eller så, men allt går ju på halvfart efter helgerna och vädret är inte det roligaste. Det är likadant här eller som lokalbefolkningen säger: detta är den tråkigaste tiden på året. Jag tycker det är skönt, känner mig inte höstdeppig eller trött. Vi har nämligen rejält dagsljus om dagarna och vilken skillnad det gör! Längtar definitivt inte efter mörka eller gråa dagar då det liksom aldrig blir riktig dag. Och naturen är grön, inte avlövad och halvdöd och trist.

Nu är kl halv sex, det har börjat skymma men jag ser fler regnmoln på väg ner från bergen. Snart dags att fixa middag.