Ingen jul är fullständig och lyckad utan en bok bland julklapparna. Det blir liksom inte samma sak annars i soffan på eftermiddagarna på juldagen och annandagen. Julgodis och gamla tv-filmer räcker inte, man måste ha en bok att njuta av och slumra över. Här kommer några boktips!

Vi börjar med Jo Nesbö, ”Sonen”. Blodigt och lite rått, men också väldigt fascinerande karaktärer. Inte alls svårt att tycka att hans skäl är helt rätt eftersom hans handlande följer en logik, t o m ett moraliskt rättesnöre. Som vanligt sitter jag som ett frågetecken över slutet, nästan lite irriterad över att det föder fler frågor och samtidigt går det en rysning längs med ryggraden. För det stämmer inte riktigt….

”Den stumma flickan” av Michael Hjort och Hans Rosenfeldt är deras senaste om Sebastian Bergman och arbetslaget på Riksmord. Välskrivet och spännande, inte minst med tanke på att de hela tiden verkar ligga lite efter gärningsmannen. Har du läst de tidigare och retat dig på Sebastian Bergman så är han annorlunda i denna boken, ja allihop utvecklas vilket också är positivt, det finns så många stereotyper i deckarvärlden. Också en bok med ett speciellt slut. Min tanke är att måtte författarna skriva uppföljaren snabbt och fort för jag vill veta!

Ett sista deckartips: Reginald Hills böcker med duon Pascoe och Dalziel.

För den som börjat läsa Jan Guillous romansvit om de tre norska bröderna är ”Att inte vilja se” välkommen. Den kom tidigare i höst, men har nu äntligen hittat till e-lib. Jag har inte läst hela än, men ser fram emot den mycket. För hur ska familjerna klara av andra världskriget och hur går det med Harald?

Ett gott skratt som avslutning med ”Britt-Marie var här” av Fredrik Backman. Liten varning: det är precis som böckerna om mormor och Ove att läs inte i offentliga lokaler pga risk för att bryta ut i både skratt och tårar. Det är en utmärkt handbok i vilket stöd man kan skaffa sig från en arbetsförmedlare och det är en lovsång till fotboll.
Allra först kändes Britt-Marie väldigt skruvad, men ge henne några sidor. Backman lyckas igen med att lyfta fram lite mindre attraktiva drag genom att överdriva dom (och visst känner man igen sig…), men det är gjort med glimten i ögat. Jag tycker också att det är så tydligt att det finns människokärlek i botten. Slutet lämnas öppet, du kan själv bestämma.

Om du vill ha ett gott skratt lite då och då så titta in på Backmans blogg, här inlägget om balkongljusslingor i juletid: det var inte sa här det gick till

Och lämna gärna dina bok- och julklappstips i en kommentar!