Roligt att träffa digitala vänner i verkligheten, så att säga. Det har jag gjort några gånger och igår var det dags igen. Ett par från Frankrike som funderar på att bo halva året på Kreta om 5-6 år när de pensionerar sig. De har under några år bott på och besökt olika orter på ön. Klokt! Nu var det dags för Ierapetra och efter fika och promenad så verkade de pigga på ett längre besök nästa år. Kul! Jag kanske kan få jobb på kommunen med tjänsterum på stadshuset.

När vi traskade runt i gamla sta’n höll vi på att rinna bort. På kvällen förflyttade jag min trötta kropp till taverna vid havet, beställde in kallt vin och dito vatten. Se’n fick havsbrisen göra resten. Å, så skönt! Tittade lite på folk, alltid roligt.

Två svenskar var där, men jag gick inte fram till dom. Man vill ju inte störa och vi svenskar har ju så stor privat sfär. Vill inte heller framstå som nå’n besserwisser eller verka stöddig eller oförskämd. Det lustiga är att om man ska utgå från vad man själv uppskattat så hade jag blivit jätteglad om nå’n kommit fram, pratat och gett en massa tips när jag är nå’nstans. Men som sagt…..

En familj kom in och satte sig vid bordet bredvid mig. Jag blev så där läskigt fascinerad av dom, så där du vet så det är svårt att låta bli att titta. När de beställt mat satt alla 4 och pillade på sina mobiler. Alldeles tyst vid bordet. Så kom maten in, mobilerna las ner, de åt och pratade nästan inte alls. Då och då kollade några av dom sin mobil. Så betalade dom och gick. Jag är medveten om att vi alla är olika, men är det så tokigt att vara lite närvarande i det härvarande!?

För övrigt blir jag snart tokig. Har varit på stranden idag, fläktade skönt. Prognoserna för imorgon säger 36 grader respektive 38 grader. Detta är bara för mycket. Blir stranden imorgon igen. Och om ni inte hör nå’t från mig eller om det kommer förvirrade blogginlägg så är det bara hjärnan som kokt. Över.