Etikettarkiv: en man som heter ove

Het lördag

Vinden. Har. Lämnat. Oss. Gick upp till marknadsområdet mitt på dagen och det var inte nådigt. En pratstund, lite vin och meze, så hem och stupade i soffan. Alla pustar.

Igår kväll en god bit mat i trevligt sällskap nere vid strandkanten. Då hände det som händer ibland och som är så speciellt och vackert, det går inte att fånga med kameran. Sent kom den precis över horisonten, den röda månen. Jag har aldrig sett det i Sverige, det måste ha att göra med närhet till ekvator och planeternas placering mm. Ibland ligger den kvar strax över horisonten och blir bara större och större, fortfarande röd. Ibland gör den som igår, dvs stiger litegrann, har till slut ett så intensivt gulaktigt sken sken att hela horisonten blir upplyst. Magiskt!

Jag vet att det finns sidor på internet som sparar ner på datorn att man varit där, Google ”minns” och det styr sedan vilken reklam man ser. Obehagligt och irriterande, men inte mycket att göra åt. Nu blev det plötsligen riktigt kusligt! På en sida fanns dök det upp banners på sidorna med reklam för Raid! Hur vet datorn att jag haft myror och köpt Raid? Det är som spionage eller en thriller. Kanske en internationell konspiration! Kan mina tankar och gärningar färdas i luften och fångas upp på nå’t sätt? Eller var det bara en tillfällighet? Hm…..

Jag hade filmkväll i torsdags och tyvärr blev det en besvikelse. Filmen var ”En man som heter Ove”. Lassgård ligger i facket ”favoritskådespelare” och Backman i facket ”favoritförfattare”, men det fungerade inte. Det jag beundrar med Backman är hans förmåga att skildra både det komiska och tragiska i livet, han balanserar ofta på en fin linje mellan de båda. Det gör att man ömsom skrattar, ömson gråter när man läser hans böcker. I filmen blev Ove bara en tragisk och sorglig typ. Dessutom blev det helt fel på slutet då viktig detalj uteslutits. Läs boken! Och de andra böckerna han skrivit!

Ibland när det varit skadegörelse på svenska kyrkgårdar sägs det att det beror på att vi blivit så profana, att inget längre är heligt och att det aldrig skulle hända i andra länder. Vad sägs om ett kapell där flaskor var sönderslagna på altaret och ett annat där avföring (jo, du läste rätt) var utsmetat på altare och ikoner? Det hände vid en by en bit ifrån Ierapetra. Som så ofta vid förstörelse förstår jag inte varför. Finns det ett budskap, vad är meningen eller syftet? Bristande respekt för andra och egen maktlöshet är kanske orsaken.

Väldigt snabba är vi ibland med att dra slutsatser. Därför tycker jag om theguardian.com när de rapporterar live från någon händelse. Det är fakta, källor redovisas, om en nyhet är bekräftad eller inte skrivs ut. Så är det också idag efter den tragiska händelsen i Tyskland igår. Med en gång var det kommentarer och uttalanden, t o m från ledande personer, om denna ”terroristhandling”. Då beundrar jag personer som Hans Brun: ”I det här läget måste man ha is i magen och invänta mer information.”

Nu får det bli helgläge! Ha en skön och fridfull sommarhelg!

 

VANDRA PÅ KRETA!
Kickstarta hösten eller ta en paus!
Njut av landskap och natur, låt tankarna flyga, vila och få energi!

Mer information på  hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

Kär och handlingsförlamad

Varm, vindstilla söndag i Ierapetra där inomhus är bäst att vara. Det verkar som hela sta’n sjunkit ner i depression efter gårdagens fotbollsresultat. Nu undrar du om jag inte snart ska komma till saken för visst blev du nyfiken på rubriken?

Jag är kär i Fredrik Backman. Eller kanske inte i honom som person, mer i hans författande. Har tidigare tipsat om ”Min mormor hälsar och säger förlåt” och nu har jag också läst ”En man som heter Ove”. Läste den i solstolen på stranden vilket fick omgivningen att titta lite snett och solstolskillarna att röra sig oroligt. Jag hoppade och skakade nämligen av skratt och med mina nuvarande extrakilo verkade solstolen gå ett tragiskt öde till mötes. Styrkan i hans sätt att skriva och berätta ligger inte bara i det roliga utan förmågan att balansera upp det med det andra. Det blev några tårar senare på balkongen. För det är ju så livet är – lite bra och lite dåligt. Och alla har sitt att bära. Och det formar oss precis som allt annat.

Så handlingsförlamningen. Jag missade att de anlänt trots att det var både med båt och helikopter. La inte ens märke till att det låg en ny, främmande båt i hamnen som hette ”Journey of Hope” från Kuwait. De är ute på nå’n resa för att uppmärksamma handikappade, finns lite info här.

Sällskapet bodde tydligen i Elounda (ligger ovanför Aghios Nikolaos; kallas ibland för ”Kretas Riviera”) och säkerhetsfolket på ett hotell utanför Ierapetra. Konstig fördelning. Kanske säkerhetsfolket var uppdelade så att de som bodde här nere skulle hålla ett öga på båten.

Alltså infann sig en viktig fråga: var bor han? Shejken, alltså. För viss måste en så’n vara med, kanske flera stycken. Och shejk = pengar, inte sant? Så bor han här eller där? Kan väl slänga mig på marken framför hans fötter eller nå’t för att påkalla uppmärksamhet, men hur komma nära? Om jag hyr bil och kör dit kanske han precis tar helikoptern hit. Jag funderade ut olika lösningar, men alla brast på nå’t sätt, hade nå’n svag punkt. Det blev så snurrigt och stressigt att jag gick in i ett tillstånd av total handlingsförlamning. Och nu är möjligheten borta, de har seglat vidare!