Detta är tredje inlägget i nya omgången av Teman: Tankar kring ett foto (finns i menyn). Det är Karin Möller som önskat ett blogginlägg utifrån det här fotot. Hon fastnade för fotot när hon läste om bränderna som pågick. Och torka är ett problem vid bränder, men faktiskt mer än så i tillvaron. 

En del säger att naturen vid Medelhavet är ”vissen” och ”bränd” på sommaren. Som om den skulle vara död vilket den inte är. Den är bara klokare än oss människor och går i vila under den varmaste och hetaste delen på året. Ungefär som naturen gör i Sverige under vintern. När de första regnen kommer exploderar grönskan och Kreta har en av sina vackraste perioder.

Torkan breder ut sig av flera skäl, bl a bidrar klimatförändringarna, och när det gäller just stora bränder handlar det om att gräsmark, sly, buskar o likn på mark som växt igen brinner bättre än åkermark. Ett tydligt exempel är Italien som fått stora arealer ”ny” skog, men den största delen består av just mark som växt igen. När människan drar sig tillbaka återtar naturen sina domäner.

Kombinerat med vind ger igenväxt torr mark bränsle och snabb spridningsfart för elden. Den blir ”matad” och nyckfull. Eld måste fortfarande startas av människan på ett eller annat sätt (slarv är vanligast). Det vi kan göra för att förhindra att det blir storbränder är olika åtgärder som t ex hugga brandgator i skog. Men hur gör man brandgator i bergig terräng? Ett sätt skulle vara att bruka marken igen till odling eller bete. Ska olivlundar ligga sida vid sida? Olivträd brinner bra! Hur få människor att respektera eldningsförbud och inte grilla, svetsa och andra gnistriga aktiviteter?

Just nu är det mycket kritik i nättidningar mot att varje brandsäsong hyllas räddningspersonal, volontärer m fl och ersättningar utbetalas (ofta sker utbetalning väldigt sent) och se’n blir det tyst. Till nästa brandsäsong. Var blir förebyggande åtgärder av, frågar många. Varför används inte mellantiden till att försöka förhindra och begränsa nästa brand. Grekland har beställt ett antal Canadair-flygplan som kan flyga nattetid och ha med sig 6 ton vatten. Låter kraftfullt och bra, men som sagt: förebygga. Förhindra.

Torka drar också med sig damm! Denna sommar har det oftare än nå’nsin legat ett tunt lager i min lägenhet. Och nej, det beror inte på slöhet från min sida utan på att vi haft en hel del blåst. Den virvlar upp och tar med sig damm som lägger sig lite varstans. Ungefär som när vi har en omgång Sahara-damm på våren. Då går det ut varning att människor med andningsrelaterade problem ska hålla sig inne så mycket som möjligt och det tipsas om munskydd utomhus.
Jag tänker på väganläggningsarbetarna varje gång jag kör National Road eller vägbygget (heter det vägbygge eller väganläggning?) från nya flygplatsen upp till National Road. Där finns minsann inga varningar om att hålla sig inomhus. Det borras hål för dynamit, det bryts loss bergsdelar, det krossas sten. Och dammet ligger ibland så tätt att sikten påverkas. Hur är det att jobba i den miljön, att behöva vistas i den dag efter dag? Damm i ögon, öron, svalg, lungor. Lägg värmen med strålande sol ovanpå! Jag antar att det är ljuvligt för dem att komma hem och duscha efter en arbetsdag. Fast de vet att imorgon är det dags igen.

Det fanns en tid när vi människor trodde att vattentillgången på vår planet var konstant, att vatten var en oändlig resurs. Den avdunstade ju och föll ner igen i form av nederbörd. Ett evigt kretslopp. Och det ligger en del sanning i det, men oändlig resurs är det inte sedan vi började ta ut mer än vad som kommer tillbaka. Lite tillspetsat sägs det ibland att ge alla hushåll i världen en tvättmaskin och ett kylskåp så får vi se hur det går med vatten- och elförsörjning.
Och jag tänker inte ens nämna det idiotiska i att köpa gammalt, lagrat och ofta smaksatt (!) flaskvatten i länder som har fullt drickbart vatten i kranen. Eller vansinnet med pooler med sötvatten.

På fotot en lantbrukare på sin åker på Lasithi-platån som är Kretas största platå. Skåne kallades förr ”Sveriges kornbod” och platån har ungefär den betydelsen för Kreta. Här odlas stora mängder potatis, olika sorters kål, bönor mm. På platån finns tre dammar och vatten leds ut till åkrarna.
Vi borde ta oss en riktig funderare kring mat. Ja, just mat. De flesta grödor kräver mycket vatten och mat måste vi ha. Här på Kreta odlas många grönsaker i växthus och vattenbrist är ständigt oroande och närvarande. Det finns dock underjordiska källor och vattendrag så nu ska det borras lite här och där. Dyrt så klart. Men mat måste vi ha. Och vatten.

Så för att knyta ihop det: torka är aldrig människans bästa vän! Vi måste framöver leva med den oftare och längre perioder och därför måste vi tänka om. Hur och var kan vi få vatten. Vad ska vi använda vatten till. Hur kan vi hjälpa dem på klotet som inte har rent vatten. Kan vi odla upp torra områden (kräver stora investeringar, men det finns ju gott om pengar till vapentillverkning – ta lite av dem).
Och icke minst – vad kan jag och du göra för att använda och förbruka vatten på ett vettigt, vårdande sätt!?

Ha en skön helg! Var rädd om dig och andra!

PS. Påminnelse om den inbjudan du fått i tidigare blogginlägg:
Tre somrar har jag bjudit in dig, läsare, att välja ett eller två foton som jag ska skriva om. Dels som en rolig (tyckte i alla fall jag) idé, dels för att hjälpa mig med inspiration i högsommaren när det inte händer så mycket. Du kan välja från mina album på Flickr som är samlade i mina Collections. Skicka länkar till valt foto/valda foton via Messenger eller email. Om du vill kan du ge mig en fråga, ett önskemål el likn kring fotot/fotona eller så ger du mig fria händer. Kom igen – utmana mig!
(behöver du inspiration så titta på tidigare blogginlägg med foto i menyn under Teman och där hittar du Tankar kring ett foto)
Eller finns det nå’t annat du vill att jag ska blogga om?