Egentligen borde jag inte sitta här och skriva för det åskar. Du vet väl att tangentbord kan bli strömförande? Bra. Då vet du vilken uppoffring under farliga förhållanden som jag just nu ägnar mig åt.
Vädret ska i helgen bjuda på regn, åska och blåst. På en del platser i landet finns risk för hagel! Jag har skrivit tidigare i bloggen att vädermässigt är det här året helt knas. Och det tycks fortsätta på den vägen.

I veckan var det äntligen dags för det första sjukgymnastbesöket. Eller fysioterapeut som det väl numera heter. Strunt samma. Efter att ha tagit del av mina röntgenplåtar och undersökt knäna kom det positiva: meniskerna är oskadda, de är ok. Det är artrosen jag känner av. Så var det dags för några övningar, ultraljudsbehandling och nå’n sorts elimpulsbehandling. Efter lite mer än en timme fick jag gå hem med order att inte göra några övningar hemma utan på måndag det är utvärdering av behandlingen. Promenader är ok, men vandra får vänta. Jag antar att en skada på ett artrosknä tar lite längre tid att läka än på ett friskt knä. Det är bara att anpassa sig. Jag känner det som att de får göra precis vad de vill. Bara skönt att bollen är satt i rullning. Nu kan det bara bli bättre.

Nu kan jag i alla fall återigen erbjuda stadspromenader och bilturer!

I tisdags kände jag att nu får det bli strandpremiär minsann! Hur knasigt vädret än är (jag har fortfarande! täcke i påslakanet! och jag är inte ensam om det…). Det var molnigt, men vad gör det? Körde till favoritstranden där tavernaägaren gick runt i längbyxor, t-shirt och jacka. Jag kom i kortärmad t-shirt och shorts med bikini under. Såg mig omkring och nästan alla var ordentligt påklädda. Nåja, har man bestämt sig så har man! Jag tog av shortsen, gled ner i en solstol (för övrigt den enda personen på stranden) och tog upp min bok. Riktigt skönt. I alla fall i sisådär 1,5 – 2 tim. Se’n började det blåsa en kylig vind från sydväst. Jag gav upp vid lunchtid, åt en farligt smaskig och nylagad mousaka innan jag körde hem. Lite snopen premiär, men cirka 3,5 tim blev det i alla fall!

Igår var det dags för en annan sorts premiär: närvara i domstol! Lugn, jag var där som en sorts vittne, inte som åtalad buse. En vän har ansökt om skilsmässa och jag var där för att intyga vännens uppgifter. Jag var varnad av advokaten och tolken för att systemet inte är så välorganiserat och det var svårt att ange tidpunkt. Jag skulle infinna mig strax före kl 10 då vi skulle få veta när vårt ärende skulle tas upp. Ett schema kom ut: kl 11 skulle det vara vår tur. Jag gick iväg och drack en kopp kaffe. Vårt ärende kom upp strax efter kl 14! Domaren frågade mig 4-5 saker och se’n var det över. Alltså 4,5 tim väntan för cirka 5 min. Jag gick och köpte ett nytt, snyggare diskställ som tröst och som belöning åt jag middag på kvällen på Signorino (italienskt matställe – väldans god mat och gott vin! och deras fläderblomsspritz är en njutning)!

Tolken och jag pratade historia och lite annat. Bland annat berättade jag att jag läst att nu ska det inte längre heta Libyska havet söder om Kreta utan Södra Kretensiska Havet. Han skakade på huv’et så troligen finns två läger i namnfrågan. Vi var överens om att då uppstår två frågor: ska Kretensiska Havet längs Kretas nordkust döpas om till Norra Kretensiska Havet? Och Ierapetra kallas ju för Libyska havets brud – ska sta’n nu kallas Södra Kretensiska Havets brud? Visst är det viktigt med historia, men men…

Vi lämnar min lilla tillvaro och vidgar perspektivet:

I år har vi oftare än vanligt överflygningar av flygvapnet, troligen från militärflygplatsen i Kastelli (Iraklio län). Jag gissar att det antingen beror på kriget i Mellanöstern eller på spaning efter migrantbåtar. Kan också vara styrkedemonstration gentemot Turkiet. Länderna fortsätter tjafsa och värre lär det bli i sommar eftersom Turkiet ska komma med ett nytt dokument angående öar, vatten och kontinentalplattor. Fast det kan ju givetvis vara nå’n helt annan anledning till överflygningarna.

I onsdags, den 20 maj, var det 85 år se’n Slaget om Kreta började (1941). Prinsessan Anne från England ska representera Storbritannien eller rättare sagt Samväldet. Hon anlände igår till Aten för nå’n mottagning eller ceremoni. Hon ska sedan fortsätta till Kreta för att delta i minneshögtid på Samväldets kyrkogård i Souda, Chania. Jag kan inte låta bli att fundera över om tyskarna ska ha nå’n minneshögtid vid Tyska kyrkogården i Maleme. Offer som offer, döda som döda. Värda att hedra oavsett sida.

Om du just nu befinner dig i Grekland eller i alla fall på Kreta och får höra högljudda, kollektiva jubelrop (eller dito besvikna suckar) så beror det på nå’n Europeisk basketliga som avgörs denna helg. Jag har aldrig förstått kopplingen Grekland+basket. Kanske jag har fel associationer som tänker att basket=långa spelare. Samt att jag har vistats för mycket på Kreta. Kretensarna är ju generellt kortare än greker i allmänhet.

Nu är det dags för lunch! I nästa vecka planerar jag att göra ett nyhetsinlägg, men det kanske händer nå’t annat – vi får se!
Och uppe i norr firas Pingst – vi väntar till nästa helg.

Ha en skön Pingst! Var rädd om dig och andra!