Det där med skifte av år tycker jag är både sorgligt och spännande. Sorgligt att lämna det gamla, invanda, trygga. Spännande med det nya, ett oskrivet blad som man själv och livet kan fylla. Det är också en möjlighet att stanna upp och reflektera en stund. Något vi borde göra oftare och inte bara springa. Vem vet vad vi missar i farten? Och vem eller vad är det vi springer ifrån?

År 2025 började inte så bra. Nå’t virus hittade mig och det gick magsjuka på hela ön. För några veckor se’n hittade ett annat virus mig och det var inget vidare. Men jag blev frisk och det finns de som skulle vara tacksamma om de bara hade ett virus.
Eftersom jag haft epilepsi i nästan hela mitt liv, och även haft andra vårdkontakter, så har jag träffat alla möjliga läkartyper. Och tro mig – det finns folk som borde jobba med nå’t annat, nå’n annanstans. Så när jag träffade nå’n proffsig som ingav förtroende blev jag så klart glad. Min läkare här nere ingår i den skaran och det är jag så tacksam över. Leva ensam i främmande land gör det så viktigt att känna sig trygg.

Några andra glimtar:

Jag tittade i helgen tillbaka i bloggen och på mitt flickr-konto. Vilket fint år jag haft! I mars var jag i Aten och där var flera höjdpunkter, bl a André Rieu-konserten och att spendera några da’r tillsammans med Ingalill som bor på fastlandet se’n många år. Sta’n och jag klickade inte, men jag fick upp ögonen för utbudet av museum, utställningar, konserter osv så vem vet om nå’t kan dra mig upp dit igen! Läs om Aten-dagarna här
I somras var jag i Skåne. Hälsade på vänner och familj. Fina dagar med utställningar, vandring, bilturer, Olle Adolfsson-minneskonsert. Hade gärna stannat längre, men jag ska inte trötta ut de som är beredda att ”husa” mig! Läs om Skåne-dagarna här
I oktober var det dags för några dagar i Rethymno med vackra bilfärder dit och hem. En stad jag trivs i, men inte skulle vilja bo i. Så kan det vara utan att det är nå’t fel eller konstigt! Läs om Rethymno-besöket här
Iraklio har fått några besök under året. Bland annat konsert på våren med italienska tenorer, på sommaren strosa runt i gränderna under Arts Festival och nu i december en kväll med julljusdekorationer, julsångskonsert och god mat. I Iraklio skulle jag däremot kunna tänka mig att bo! Några blogginlägg om Iraklio-besök här här här och här

Jag har haft ett år med många möten med trevliga och go’a människor som följde med på stadspromenad och lägg därtill likaledes vandrings- och bilturkunder. Det är så roligt att få visa vår fina stad och det vackra landskapet och naturen. Kreta är SÅ mycket mer än stränder!
Jag har saknat en vårblomstervandring under några år, men hittade en i år! Och den är testad med kommentaren att ”så här många blommor har jag inte sett tidigare”. Se’n är ju naturen som den är så det finns inga garantier, men en möjlighet är bättre än ingen alls.
Och så fick jag ju uppleva en högtidsstund med en hel hop gamar! Ett minne jag kommer att bära med mig länge, länge.
Läs om vandringar här

Jag fick medalj i mars! Inte så märkligt som det låter. Coast to Coast är ett lopp från nordkusten ner till oss. Jag sprang inte. I sta’n ordnas också barnlopp, lopp/promenad för de med funktionsnedsättning och en 5 km stadspromenad och det var den senare vi gick. Och fick medaljer, minsann!

Ett minne som jag gärna varit utan är givetvis den stora branden öster om Ierapetra i somras. Spåren efter branden och bakslagen för odlare, husägare, boskapsuppfödare m fl får vi leva med ett tag. En brand är inte över när den är släckt – långt ifrån!

Visst finns det mörka moln i världen med konflikter, krig, svält, fattigdom och 2025 var inget undantag. Vi européer bor i en väldans bra del av världen sett ur flera perspektiv. Men här finns i alla fall en sak att bekymras över och skämmas för: hur människor behandlas som tar sig hit över hav och land. I strax över åtta år har Grekland utövat pushbacks och det ser inte ut att avta. EU applåderar. Italien har sina ”åtgärder”, Spanien kämpar främst med drogsmuggling. Och vi betalar till andra stater utanför EU som ska hålla kvar dessa våra medmänniskor i läger där det visat sig att förhållandena är usla och våld allestädes närvarande.
De som hjälper dessa medmänniskor som tar sig till vår del av världen blir åtalade. Det har alltså blivit brottsligt att hjälpa en medmänniska! Regeringar sätter upp hinder för och stoppar NGO:s. Vart är vi på väg?
Om vi kan behandla medmänniskor så illa måste vi fråga oss om och när vi kommer att även behandla varandra på samma sätt.
Och Sverige talar med kluven tunga. Den som vågar sätta sin fot i landet ska lära sig språket i raketfart, börja jobba ännu snabbare, bli en ”svensk” (vad nu det betyder!). De som kom för flera år se’n och gjorde just det som krävs ska nu ut ur landet! Hur länge ska rasistpartiet få sätta agendan? Protester?

Vad önskar jag mig då av 2026? Att få ha hälsan och att alla andra också får ha sin. Att mina knän ska fortsätta att hålla för vandringar. Att Panda inte brakar ihop (han börjar bli gammal…). Att vi får mycket nederbörd i början av året så vi slipper leva under hotet om att vattnet ska ta slut vilket vi nu gjort i ett par år.

Jag ser fram emot möten med nya och gamla kunder på stadspromenader, vandringar och bilturer. Det är, som sagt, så roligt att få visa upp den här vackra ön och fina sta’n. Man kan lugnt säga att jag har den absolut storslagna och ljuvliga arbetsmiljö man kan ha! Lägg därtill alla möten med olika men lika go’a människor och det kan inte bli annat än väldans bra!

I mars reser jag till Neapel och Rom. Den resan har fått en extra guldkant som jag ska berätta senare! Jag tänkte inte återvända till Neapel, men där är två upplevelser kvar som jag inte vill vara utan. I Rom blir det både några bestämda mål och mycket strosa.
Det blir några dagar i Rethymno ”som vanligt”. Jag stannade i sta’n i år så nästa besök får Panda jobba i omgivningarna.
Vi (familjen) har börjat diskutera om jag ska resa till Sverige och fira jul. Senast vi var samlade för julfirande var 2013 så det skulle vara roligt. Synd att biljetter är så dyra vid högtider, och speciellt vid jul och påsk, men vi ska försöka hitta så billiga som möjligt. Fast med utsikten att få tillgång till all god julmat går det nog att betala lite extra…

Du som följt bloggen vet att min ekonomiska situation är allt annat än bra se’n det beslutades att vi som bor utomlands inte får garantipension, dvs vi får inte hela den pension vi har rätt till. Så kom glädjebudet att SINK-skatten (särskild skatt för utlandsboende) sänks från 25 % till 22,5 % – hela 2,5 % sänkning! När den mest himlastormande lyckan lagt sig något insåg jag att det i princip kan täcka den växlingsförlust vi gör varje månad. Under mina 11,5 år här har det varit förlust i 8 år – kanske Sverige borde gå över till euro?
Utebliven pensionsdel – nä då, jag är inte bitter. Min innehållna garantipension får ju vara med och delfinansiera vapen, att statskassan ska ta stora lån och annat nödvändigt. Bara glad att jag kan dra mitt lilla strå till stacken!

I övrigt hoppas jag att världen lugnar ner sig, dvs du och jag och alla andra. Tänk om vi kunde bli kvitt de skrämmande ultrahögervindarna som verkar fortsätta sprida sin galenskap. Vi har väl lärt av historien att rasistpartier (och andra extrempartier) gör inget gott. De tjänar bara sig själv och sina vridna idéer. Det är hög tid att säga stopp!

Och tänk om vi kunde skapa färre konflikter, mindre svält och fattigdom. För vi ska ta hand om vår planet och alla som lever på den – den är den enda vi har. Den är ju verkligen något att vara rädd om och uppskatta! Lyssna noga på Pops:

Imorgon är det dags – då vänder vi blad! Och börjar fylla det med…ja, vad!?

Jag önskar alla Gott Slut och Gott Nytt År!