Vandringsvädret blir bättre och bättre. Under veckan som gick blev det två vandringar – en kort och en längre. Den längre har jag inte vandrat på länge så det fanns längtan med i bilden när jag äntligen gav mig iväg österut!

Kom iväg lite sent så jag startade inte förrän en stund efter kl 9. Molnslöjor på himlen som skymde solen – perfekt! Här är början där jag lämnar platå, ger mig upp i bergen och fina, djupa dalen tar emot:

Jag förväntade mig en och annan pick-up och människor ute i lundarna eftersom det är så gott om lamm och killingar samt att oliverna börjar bli klara att skörda. Men nej, det var lugnt, tyst och fridfullt. Lisa för själen och gott för huv’et! Och jag skulle få en fantastisk gåva, en sällan skådad upplevelse. Men mer om den senare!

Det är fortfarande väldigt torrt och torkan går djupt ner så det behövs mycket regn och snö. Regn och torka verkar vara det stående samtalsämnet nu, alla är medvetna om hur illa det är. Buskar och gräs som nu borde vara väckta till liv efter sommarvilan är ännu inte igång så landskapet är inte så grönt som det brukar vara. Dock hittade jag några blomster och frökapslar är ju alltid vackra!
Bildspel med Sprutgurka, ljung, Tusensköna, Italiensk snokört, Kapvädd (Scabiosa africana), Klibbkrissla och frökapslar från Allium.

Här i södern finns inte förutsättningar för den höstpalett som finns norröver. Det finns några få växter som blir röda, annars är det mest gult och se’n visset. Att oliverna börjar bli klara för skörd får ses som vårt stora hösttecken!

Jag ser vandring som avkoppling och ett tillfälle att vara ute och njuta av landskap och natur. Därför vill jag ha underlag som är lättgånget. Att gå med näsan i marken för att se var jag ska sätta fötterna ger mig inget – då kan jag vara hemma i soffan och se ett naturprogram. Genom att hålla blicken uppe och låta den leta sig fram får man så många intryck och upplevelser.
Så jag hade precis lämnat en annan platå och by för att gå upp i nästa berg när jag stannade mitt i ett steg. Vad var det där uppe på bergskammen? Kunde det verkligen vara…? Allihop…? Som satt där och spanade. Eller?

Och även på bergskammen till vänster om mig:

Jodå, totalt fyra grupper med gåsgamar! Jag kände mig som en inkräktare på deras territorium. Tiden stod stilla. Jag stod alldeles stilla, bara huvudrörelser hos gamarna. Undrar om det inte slutade blåsa också. Jag fick sakta upp kameran:

Den andre från vänster såg direkt på mig (det kändes i alla fall så):

Tiden stod stilla. Jag tror att det var för långt mellan oss för att jag skulle skrämma dem. Efter en stund (tror att jag hade slutat andas…) lyfte en, se’n lyfte två, så lyfte en till. Snart var alla i luften och jag blev bjuden på en segelflygsfest jag bara skådat en gång tidigare. Med så många fåglar. Jag slutade räkna vid 25. Foto på så stora, utbredda flockar blir blaha blaha, men jag har min minnesbild!

Fåglarna var i två storlekar vilket gjorde mig konfunderad, men så kom jag på att de något mindre antagligen var unggamar. De skulle troligen lära sig jaga eller hitta vatten. Gamarna har haft en förfärligt svår sommar pga torka och hetta. Det händer att de blir uttorkade. I somras hittades bl a en gam mitt på vägen utanför Koutsounari (by öster om Ierapetra). Den togs omhand, vätskades upp och släpptes se’n ut. Det har t o m räddats gamar som gett sig ut till havs! Inte för att dricka vatten utan för att svalka sig i hettan. Mot bakgrund av de svårigheterna kändes det givetvis ännu mäktigare och fantastiskt att få uppleva min stund med gamarna!

Det var med lätta steg jag vandrade vidare. Molnslöjorna gav sig iväg så det blev riktigt varmt i cirka två timmar (oj, vad det suger energi och kraft!), men plötsligen slog det om så sista timmen var det nästan kyligt i luften! Småfåglar höll mig sällskap. De är så roliga när de gömmer sig i buskarna och tycks tro att eftersom de inte syns så hörs de inte heller. Jag hörde tydligt hur de hoppade runt och ibland gav ifrån sig nå’t ljud. Omöjligt att inte dra på munnen och skratta.

Sista sträckan var kantad med vild fänkål som nu börjat ”gå i frö”. Det låg dock en behaglig anisdoft i luften som också hjälper till att ge lätta steg. Nöjd och belåten (och lite ”hög” efter gamgåvan) styrde jag hemåt!

Jag är fortfarande lite ”hög”! Ut i naturen – utforska, upptäck och upplev! Den bjuder alltid på nå’t, alla årstider är olika. Nya växter, annorlunda ljus, härliga färger, vindsus, kåddoft….

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!