Det blir inte mycket bloggat när det inte händer så mycket. I två veckor har vi haft ostadigt väder, det har regnat mycket uppe i bergen så ingen vandring. Igår la någon ut en videosnutt från en bergsby i vårt område, Anatoli, där vatten forsade fram på bygatan. Synd om det kommer alltför häftigt, men det är så härligt att se efter månader av torka! Även idag regnar det uppe i Dikti-bergen. Jag hoppas på uppehåll imorgon eller onsdag för nu vill jag ut och vandra!

Vår biograf har kommit igång igen och visar inte bara barn- och ungdomsfilmer. Det är givetvis härligt att barn- och ungdomar kan se film gjord för bioduk på bioduk och inte på tv eller i mobil. Jag har varit och sett ”Conclave” som var väldigt bra. Se den! Jag hoppade ”The Room Next Door” eftersom jag precis sett en liknande tv-film, men denna vecka ska jag nog gå och se ”Small Things Like These”. Här textas filmer vilket gör att man kan se filmer på språk som man behärskar. Väldans bra att de inte ”dubbar”!

Jag kan meddela att blogginlägget Resa – vistas – bo i EU är uppdaterat under rubriken ”Vistas”.

Jag fick reaktioner på blogginlägget Annan syn på Grekland? som jag tänkte besvara. Döm om min förvåning när jag inte hittar inlägget på min facebook-profil! Hur som helst, mitt minne säger att det dels var nå’n som undrade om det som vi kallar välfärd i Sverige och en annan som undrade över hur långt kvinnofrigörelsen kommit, t ex om kvinnor jobbar.
Grundfrågan för blogginlägget var om min syn ändrats från när jag var turist till att vara permanentboende. Förklaring kring hur jag ser på olika saker mm finns i det första blogginlägget så läs det först.

Välfärdssystem kan ju se olika ut. Det svenska välfärdssystemet består av tre grundläggande delar: ekonomisk trygghet (som innefattar ekonomiska trygghetssystem), social trygghet (som innefattar sociala trygghetssystem) och hälsa (som innefattar vårdrelaterade trygghetssystem) (definition från SO-rummet.se). Som turist hade jag givetvis väldigt luddig syn på dessa delar i Grekland och i några fall ingen syn alls. När det gäller sjukvård så kom jag i kontakt med både privat och offentlig vård på 80-talet och kunde konstatera att den var lika bra som i Sverige. Däremot visste jag ingenting om att ligga på sjukhus vilket jag gjorde 2015.
Så jag får väl konstatera att min syn inte ändrats eftersom den var luddig och t o m obefintlig i vissa fall. Däremot har min kunskap genom erfarenhet och information fördjupats och breddats om framför allt sjukvården, men det är en annan sak.

När det gäller kvinnofrigörelse så var min syn som turist på Grekland också luddig i detta fallet. Jag kan inte grunda min syn på något utifrån antaganden, rykten eller att ”någon berättade att”. Men var jag då inte intresserad och skaffade mig information och fakta? Nej. Dels fanns inte internet så att söka information var inte så enkelt (och ibland verkar det som om många slutade söka information för en del år se’n!), dels är jag inte så intresserad eftersom jag inte ser mig som feminist utan humanist.
Jag måste dock få poängtera att det är svårt att avgöra då ”frigörelse” kan betyda olika saker i olika länder och kulturer. T ex att alla kvinnor ska ut och jobba som i Sverige är kanske inte ett mål för andra kvinnor. Som humanist tycker jag att det bl a är viktigt med valfrihet för alla individer inom ett samhälle.

Däremot har jag i många år försökt hålla mig informerad om Grekland i stort och dess historia. Jag läste en kurs om ”Antikens historia” på Lunds universitet på 80-talet. Givetvis har mina kunskaper och erfarenheter breddats och fördjupats av att vara permanentboende. Och i samma stund som jag skrev den meningen slog det mig att ”givetvis” är fel ordval. Det finns utlänningar som lever här som håller sig mer uppdaterade om vad som händer i gamla hemlandet än här där de bor. Jag har alltid, ända sedan jag bodde i Geneve, tyckt att det är konstigt. Det som händer både lokalt och på riksnivå i landet där jag bor påverkar mig direkt. Därefter nyheter om världen som påverkar oss alla förr eller senare och i sista hand nyheter från Sverige.
En annan sak (nu kommer jag in på ett sidospår) är att man upplever nyheter olika om man är mitt uppe i det eller om man tittar ”utifrån”. En del ”kriser” och ”katastrofer” i Sverige är väldigt uppblåsta och ibland komiska ”utifrån” sett. Kanske något att komma ihåg när man läser om eller hör nyheter?

Efter helgens utveckling i öster börjar det nästan kännas lite oroligt att bo så nära. Jag minns den sommaren då det var så spänt mellan Turkiet och Grekland att det låg marinfartyg (eller flottan – jag kan inte skilja på de två) utanför Ierapetra nästan varje dag. Och ofta mer än ett fartyg. Då kändes det tryggt att stå på ”svensklistan” och jag hade kontakt med ambassaden i Aten om händelseutvecklingen. Samtidigt får jag dåligt samvete. Vad har jag att förlora och vara rädd för som bor flera mil bort? De stackars människorna mitt i eländet och de som måste fly är de som hjälp och tankar ska gå till.

I fredags kväll tändes vår julgran på Frihetstorget. Jag hade tänkt gå upp dit, men det åskade och blixtrade nå’t alldeles hejdlöst så jag stannade hemma. År 2010 upplevde jag min första jul i Ierapetra och det syntes knappt på sta’n att det var jul. Nyår ska vi inte tala om – det var dödstyst, stilla och mörkt. I år är det på andra hållet! Stan är nästan överdekorerad inför julen och julgranen tändes tidigare än vanligt. Kreta är jultokigt – kan det bero på att många kommuner har nya borgmästare och ny kommunledning (vi har det)? Jag kan inte låta bli att undra vilka som blivit utkommenderade att knyta röda silkesband i alla träd och lindat rött band och gjort rosett runt lyktstolparna. Det måste ha tagit en himla tid…
Jag som älskar julen borde väl inte klaga! Nja, även för mig kan det bli lite väl mycket. Och det skaver lite i ett land som egentligen inte firar jul. Den grekiske ”tomten” Vasilis kommer ju nyårsafton och Jesus föddes nå’n gång runt den 5 januari.
Kommer foto från vår upplysta stad och från Iraklio i ett jula-blogginlägg! Tills vidare kan du kasta ett öga på min flickr-sida.

Förutom biobesök och vandring hoppas jag komma upp en tur till Iraklio för att strosa runt i juligt upplysta sta’n, besöka deras ”julby” (ungefär som en marknad) och äta nå’t gott. Man kan ju tycka att jag får nog med jul och ljus nu här i Ierapetra, men det har blivit lite av en tradition att besöka Iraklio i juletid. Och traditioner ska man vara rädd om!

Nej, nu har jag inte tid med bloggen längre! Här ska släktforskas lite, ska nu ge mig på min moders linje.

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!