Såg på svtplay igår att det var en nyhetssändning om värmeböljan i Spanien, Italien och Grekland. Jag återkommer till det i ett annat inlägg i veckan. Vill bara nämna att denna värmeböljan (det kommer en ny till helgen) hade som officiell registrering 44,1 som högsta temperatur i lördags här på Kreta. Här i Ierapetra nådde vi samma dag ”bara” 39,4. Jag har hållit mig inomhus det mesta av tiden. Just nu, kl 11 måndag, har vi bara 31,7. Snabba kast!

Under juni har jag och en vän varit ute på några utflykter där vi sett och upplevt mycket. Tänkte nämna några saker som kan fungera som tips för den intresserade!

Först alla shoppare: sommarrean pågår! Den startade 10 juli och fortsätter till slutet av augusti. Givetvis kan det finnas butiker som väljer kortare period.

Sommar är festivaltid och vår Kirvia (musik, teater, dans, film) är i full gång. Jag blev så full i skratt och förvånad när jag såg det här på deras facebook-sida:

Ett stycke teater om Nils Holgersson! Nu tror väl alla barn i Ierapetra att i Sverige är barnen pyttesmå och far omkring på fågelryggar.
En kväll hade en dansskola uppvisning och då deltog alla elever från de allra minsta till de vuxna.

Jag har oerhört svårt för den kretensiska musiken, men tillsammans med dans är det ok. Alla var väldigt duktiga, men mot slutet såg de trötta ut. Inte konstigt när de dansade i juli med full mundering!
För den som är på facebook är här länk till Kirvias sida. Oavsett vilken ort och land du befinner dig på – fråga efter festival och olika arrangemang!

Kritsa
En utflykt gick bl a till Kritsa. Jag har skrivit om byn tidigare, t ex här men du kan också söka här i bloggen på ”kritsa”. Den är känd för sina handarbeten och turistbussar och hyrbilar anländer i strid ström. Titta en stund på skådespelet när damerna får in kunder i sina butiker! Lämna sedan affärsgatan och strosa runt i gränderna. Gå ner till stora kyrkan och njut av den vackra vyn med Mirabello-bukten i fjärran.
Det finns annat i byn! Besök Kritsotopoula-muséet! Hennes, Rodanthe, historia är fascinerande. I korta drag: första halvan av 1800-talet, ottomanska riket, dotter till en präst, smugglades till klostret Faneromeni (nära Gournia), återvände till byn, blev utsedd av en aga att gifta sig med honom, på bröllopsnatten mördade hon honom och flydde klädd som en man upp i bergen. Där träffade Rodanthe partisanerna och kallade sig Manolis (de kallade henne ”skägglöse Manolis”), hon stred tillsammans med dem, blev till slut träffad och föll sårad ihop. När de skulle se om hennes skador upptäckte de att hon var en kvinna. Muséet är hemmet där hon växte upp. Här är deras hemsida. På torget i Kritsa finns en vacker byst av henne.
Värt att nämna: om du kör upp till Lasithi-platån från Agios Nikolaos eller Neapoli så håll utkik på höger hand. Där finns ett minnesmonument över Rodanthe för det var ju där uppe i bergen de höll till. Om du besöker Lato en bit utanför byn: Lato är en väldigt fin dorisk (doriska lämningar på Kreta är sällsynta) fornlämning som hade en hamnstad där nuvarande Agios Nikolaos ligger och det finns en utgrävning där nere. Där vägen delar sig stöter du på ett annat monument. Det är till åminnelse av där hon föll ner sårad och dog. Yvonne Payne har skrivit en bok om henne som jag kan rekommendera!

En sevärdhet i Kritsa för den örtintresserade är Rodanthi-muséet (ja, det är förvirrande att han namngett sitt museum efter byns hjältinna). Han har under flera år samlat ihop örter och annat som han sedan ett par år visar i sitt egna museum. Fantastisk prestation! Hans hemsida är inte riktigt klar, men där finns en del information.

Nästa år ska det öppnas ett skomakerimuseum i gamle skomakarens hus – inskrivet på min utflyktslista!

Lunch i Kroustas – en mycket fin liten by som lever lite i skuggan av Kritsa. Stanna och strosa i de gamla gränderna där en del har vacker stenläggning! Och njut av mullbärsträdsallén längs med huvudgatan.

Bioaroma Crete
Jag tror inte att många som passerar eller är i Agios Nikolaos känner till Bioaroma Crete och det är väldigt synd. Det ligger bredvid National Road och kommer kanske inte att finnas kvar så länge till eller i alla fall inte där. National Road ska byggas ut och de som ligger nära har av regeringen erbjudits en spottstyver i ersättning för mark och byggnader vilket de protesterat mot så vägbygget står stilla.
Hur som helst – Bioaroma Crete odlar egna örter, hanterar dem i sin ”fabrik”, säljer i egen butik och har ett litet museum. Deras beskrivning av örter och hur man utvinner bl a olja ur dem är intressant och bra åskådliggjord. De har även aktiviteter som blanda din egen parfym, massage, ansiktsbehandling med mera. De säljer också via internet. deras hemsida hittar du här.
Besök – det är värt det! Och givetvis kom vi ut med varsin kasse…

Österut
En dag begav vi oss österut. Vi körde kustvägen till Goudouras och därifrån upp och inåt. Vid lilla byn Agia Triada stannade vi och strosade runt. Tips: döm inte hunden efter håren! En by kan se oansenlig och trött ut, men om man ger sig in i den kan man hitta riktiga skatter. En del övergivna hus, men i de hus där det bor folk fanns massor av blommor utanför. De måste tycka om både blommor och sin by! Kyrkan var i väldigt fin kondition, dock låst som det är numera. Vyerna makalösa. I en ruin hittade vi ett fint och utsirad dörrvalv. Vi vet att kors ovanför dörren betyder att där bodde en präst, men det här var så mycket mer. Kanske en präst med gott om pengar? Jag la ut fotot på facebook och fick veta att det kunde vara rester av ett gammalt kloster. Så med tanke på byns namn låg här kanske först ett litet kloster (som det fanns mängder av en gång i tiden) och byn växte upp runt klostret.
Vi hittade också en skylt med ett ord vi inte hört. Samma där – ut med fråga på facebook! Så via Google Translate och hjälpsamma människor fick vi veta att ordet var gammal grekiska, betyder ”gemenskap” och var en företeelse innan kommunerna kom till, dvs när byarna hade mer ”självstyre”.
Vi hittade också (och givetvis) ett minnesmonument över stupade i krigen, men underst stod något vi inte sett tidigare: tre namn som var ”avrättade under italienarna”, inga årtal. Hm? I samband med något krig (jag tror att det var efter andra världskriget, men det kan vara fel) delades Kreta upp i tre ”protektorat” mellan Storbrittanien, Frankrike och Italien varav den senare fick östra Kreta. Så 1+1=2. De tre namnen måste har gjort något brottsligt i talienarnas ögon och straffats med döden.
Här foton:

Vai är en palmstrand på östkusten som marknadsförs väldigt mycket. Jag förstår inte vad som är så fantastiskt – palmerna är inte ens naturliga för Kreta utan införda, troligen österifrån. Nej, skippa Vai och åk istället till Xerokampos! Där finns ingen egentlig gammal by utan det är villor och rum och lägenheter till uthyrning. Allt är utspritt bland tavernor och caféer. Det är ett lugnt område som främst britter hittat till. Här finns inga stora hotell eller anläggningar, men gott om stränder att välja bland! Om Elafonissi och Balos är västra Kretas fantastiska stränder så är Xerokampos vår motsvarighet på östra kusten. Och som grädde på moset är landskapet otroligt vackert och vägen ner bjuder på underbara vyer. Eller så kommer du norifrån och kör genom en liten ravin. (finns fler videos på youtube!)

På väg från Zakros fick passageraren syn på en märklig sak så vi stannade. Ett hål i ett berg? Kunde det vara gjutet av människohand? Vid en närmare titt (kamera med bra objektiv – kikaren hemma…) kunde vi se att nej, det var helt naturligt. Men hur hade det skapats? Varför skulle vinden slipa fram en så perfekt form? Kanske det suttit mjukare bergart i mitten där det nu var ett hål? Natur och landskap är inte bara vackert utan bjuder på upplevelser som kan slå den bästa film, tavla eller deckare!

Vi besökte Toplou-klostret där jag var för inte så längsen på deras ”öppna dagar” då vi fick besöka lokalen där de gör vin av druvor, prova viner, blev guidade i klostret och dess museum. Nu tog vi oss fram på egen hand och jag berättade vad jag kom ihåg (det är aldrig fel att läsa på lite när man ska besöka nå’t – det ger mer!). Ingen vinprovning denna gång, men vi tog god tid på oss att beundra de gamla trycken från kopparsticken och annat i muséet. En turistgrupp både kom och gick samt ströbesökare. Jag slutar aldrig förvåna mig över hur folk ”bär sig åt”! Klädsel – har väl ingen betydelse när man besöker ett kloster, kyrka el likn!? Fotoförbud – nej, nej, jag ska fotografera. Kedja som hänger över trappa upp till ett tak – den kan man lyfta bort och gå upp (en av de två munkarna som bor i klostret bad dem vänligt att gå ner). Varför går man snabbt in och ut ur kyrka och museum om man inte är intresserad eller nyfiken?
Nåja, vi var ensamma den mesta tiden i muséet så vi hade lugn och ro. Vi besökte även klosterbutiken där jag köpte ett vin som jag provade förra gången, men då inte fanns till försäljning. Dyrare än de viner jag vanligen köper, men så gott!! Toplou är känt för sina röda viner, men eftersom jag inte dricker rött kan jag inte uttala mig.
Några hemsidor om klostret: ortodoxa kyrkans hemsida om klostret och klostrets egen hemsida. Mitt blogginlägg om besök i kyrka, kloster osv.

Efter klosterbeöket satte vi kurs och fart mot Sitia för lunch på favorittavernan Fegaropsaro (Φεγγαρόψαρο). Passageraren passade också på att ta ett dopp!

Iraklio
En dag styrde vi kosan till Iraklio! Körde västerut och sedan norrut. Eftersom passageraren inte sett Kazantzakis-utställningen (som jag skrev om här) så började vi där. Och jag blev lika fascinerad som alltid av denne man! På utflyktslistan står muséet i Myrtia. Jag har varit där två gånger, men min passagerare har inte varit där så det får bli en utflykt i sommar (har AC i bilen…). Är du det minsta intresserad av Kazantzakis eller bara av människor i allmänhet så besök utställningen i Iraklio och/eller muséet i Myrtia!

Vi tittade givetvis också in i Markus-basilikan, men den pågående utställningen intresserade oss inte så mycket.

Smarrig lunch på Curry Park, se’n var det eftermiddag och väldigt varmt att strosa i storstad. Så efter ett kort butiksbesök släpade vi oss till bilen. Nu skulle vi köra förbi där nya flygplatsen håller på att byggas! Vi körde österut på National Road, tog av första avfart till Kastélli och efter en stund bara gapade vi! Det pågår otroligt stora vägbyggen, givetvis för att anslutning till National Road ska kunna ske så snabbt och enkelt som möjligt (även tåg har diskuterats, men jag tror det är skjutet på framtiden…). Vi kom in i Kastélli norrifrån och det är inte enkelt att snirkla sig genom byn för att komma ut på vägen förbi flygplatsen! Fråga nå’n efter vägen. Du kommer in på trång bygata där du tror att du kört fel, men det är helt rätt.
Man ser inte mycket av flygplatsen, det är ju idag en militärflygplats så man släpps inte nära. Sex stora kranar är på plats så arbete pågår. Om jag inte missminner mig ska den vara klar 2025. Vi funderade över vad som ska hända med de olivlundar och mindre bosättningar som idag ligger väldigt nära. Och om byn Kastélli är glada över den kraftigt ökade flygtrafik de kommer att få. Iraklions nuvarande flygplats är trots allt Greklands näst största flygplats! För Iraklio är det givetvis skönt att bli av med bullret.

De där med byar….
Jag poängterar ofta att stanna i byar, ha gott om tid. En by eller plats är kanske inte ”känd” men desto större anledning att stanna. En sträcka från A till B behöver inte bara bli transport. Leta upp mindre vägar än de stora trafiklederna.
En dag körde jag upp i bergen och tog en titt på mina vandringsmarker – allt såg bra ut. I Malles är det lätt att i en ganska skarp kurva i utkanten av byn missa hur fint de målat sitt oljepresseri. Och de har tänkt till – från träden via skörd, press och färdiga produkter. Visst är det läckert!? Och snygga målningar.

Temperaturen har stigit lite igen, men är bara strax över 30 gr. Eftersom vi ska få ytterligare en omgång till helgen så tänker jag nu landa i soffan. Det blir vila idag. Sömnkontot står på minus och trots att jag varit inomhus det mesta av helgen så sliter värme. Lite vila med god bok och en kopp kaffe blir utmärkt!

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!