Igår var det vandring i Tholos-området. Det jag bloggat om som ska exploateras. Så då ska jag väl idag berätta om vandringen? Njae, det blir inte så. Visst var det ljuvligt att se de snöklädda topparna i Dikti-massivet och känna att luften är annorlunda – vintern är här! Det eldades i flera olivlundar eftersom skörden är klar. Många har blivit klara tidigare än vanligt. Men….så har vi de där tecknen i naturen på att varma december rubbat och förstört så mycket. Det är inget roligt att berätta om fjärilar som desperat letar nektar, bin som raglar fram på marken, alltför tidiga skott på träd. Och så vidare.
Vill du se några foton från vandringen så gå in på min flickr-sida (länk till manual finns här på bloggen i högermarginalen)!

Jag har från och till ont i knäna vilket jag haft sedan början av 2000. Idag har högerknät slagit till så hårt att jag haltar lite här hemma! Det var många år se’n jag hade så ont. Det är kylan som påverkar lederna så inte mycket att göra åt än värme och ha knästöd på. Och för att inte stelna gick jag ut ett ärende i förmiddags. Jag bor två trappor upp och var väldigt glad över att inte möta nå’n när jag var på väg ner. En haltande, i övrigt fullt frisk, 64-åring…

Så vad ska jag då blogga om? Jo, jag kan ju berätta om gårdagens begravning som har viss historisk betydelse. Ex-kung Konstantin II av Grekland dog i förra veckan. Som kronprins var han mycket omtyckt. Han vann olympisk medalj i segling 1960 och var hedersledamot i Internationella Olympiska Kommittén. Som 23-åring var han Europas yngste monark när han tillträdde 1964, regerade i bara tre år innan han och familjen fick gå i exil. År 1967 tog juntan makten i Grekland och vad Konstantin II gjorde och varför finns det minst tre versioner om så det hoppar jag över. Efter juntans fall 1974 röstade landet bort monarkin och blev en republik. Ex-kungafamiljen fick under ett antal år inte sätta sina fötter i Grekland, men det mjukades upp efter hand. Konstantin II har bott i Grekland sedan 2008, var sjuklig på slutet och 82 år när han dog. Han var gift med prinsessan/ex-drottning Anne-Marie och de har fem barn.

Det fanns krafter som tyckte att Konstantin II skulle ha en statsbegravning, men den grekiska regeringen sa nej, det fick bli en begravning som privatperson. Premiärminister Mitsotakis ska ha motiverat beslutet med att ”the former monarch was the leader of the Kingdom of Greece which no longer exists”. Premiärministern, presidenten och partiledare deltog inte i begravningen. Regeringen representerades av vice premiärministern och ministern för kultur och sport.

Konstantin II låg i kapellet bredvid Atens ”domkyrka” från kl 6 på morgonen till kl 11 på förmiddagen. Flera rojalister fanns på plats för att ett sista farväl. Kl 8 uppskattade polisen att 5 000 personer passerat.
Några rojalister:
– 13-åriga Natalia hade fått ledigt från skolan för att tillsammans med släktingar få en glimt av de kungliga. Hon sa: “It was terrible what happened to him. They stripped him of his citizenship, but when you are born Greek, you die Greek.”
– En grek, Spyros, kom från Tyskland: “I flew in from Germany just for this. My family were Gastarbeiter [guest workers] Greeks and great royalists. My uncle, who was also called Constantine, had a portrait of the king in his home, and on their name day, he would festoon it with flowers. We all think he was very unfairly treated. He is part of our history and history cannot be erased.”
– 70-åriga Maria hade inte berättat för sin familj och släktingar att hon rest till domkyrkan “because they’d never understand”. Med sig hade hon ett julkort signerat av ex-kungen och hans fru och hon neg vid kistan. Hon sa: “It wasn’t right what they did to him. It wasn’t right that they sent him into exile and took away his passport and denied us a king.”

Därefter var det dags för begravningsakten inne i ”domkyrkan”. Hans barn och barnbarn bar kistan, äldste sonen Pavlos höll tal, ärkebiskopen för den grekisk-ortodoxa kyrkan och grekiska seniora medlemmar av den Heliga synoden höll i akten. En del kungligheter var på plats, men inte som representanter på en statsbegravning utan som släktingar. Anne-Maries systrar var där givetvis (drottning Margarethe hade sönerna med sig), hela den spanska familjen (den tidigare drottning Sofia var Konstantins syster), svenska kungaparet (vår kung är kusin med Anne-Marie), prinsessan Anne från England (nästkusin till Konstantin). Vidare kronprinsparet från Norge, kungahusen från Nederländerna, Belgium, Luxemburg och Monaco. Och som vanligt i sådana här sammanhang noteras vem som inte var närvarande, t ex kung Charles III (nästkusin), kronprins William (gudson till Konstantin II).
Konstantin begravdes på det tidigare kungliga sommarpalatset Tatoi, norr om Aten, bredvid sina förfäder.

Det finns lite att fundera över tycker jag.
Det finns en del greker som riktigt hatar ex-kungen. En del av dem var inte ens födda under hans tid. Så’nt historisk hat får mig att fundera över om vi inte har ett ansvar att dels se på historien ur olika synvinklar, dels släppa hat och gå vidare för att komma vidare. Det finns flera exempel runt vår jord där hat startat konflikter och konflikter som hålls levande med hjälp av hat som förs över från generation till generation. Hur skulle det vara om all den där hatenergin las på nå’t vettigare!?
Jag pratade en gång med en av mina vänner här om Konstantin, Anne-Marie och exil i London. Min vän visste nästan inget alls och när jag blev förvånad fick jag svaret ”vi lärde inte om kungen i skolan”. Men det är ju modern historia, den borde ingå i samhällskunskap, tyckte jag. Fast de som skriver läroböcker och lägger upp kursplaner bestämmer vad vi ska lära oss. Som t ex att vi skåningar i svenska skolan fick lära oss att danske kung Kristian II kallades Kristian Tyrann – något som svenskarna döpte honom till långt efter hans död och även uppfann att danskarna kallade honom Kristian den gode. Enligt danska historiker hade han aldrig något tillmäle.
Beroende på vilken bild jag tittat på så officierade 22-25 präster vid begravningen! Finns det verkligen en uppgift under akten för var och en av dem? Eller ska de bara ”vara där” och i så fall varför?
Tatoi eldhärjades för två år se’n och har legat svart och i aska. Städpatruller arbetade intensivt sedan Konstantin II:s död för att röja upp inför begravningen – på vems initiativ? Regeringens? Men de ville ju inte ha med ex-kungen att göra. Frivilliga?
För att finna orsakerna till militärkuppen måste man kanske gå längre tillbaka, i alla fall till grekiska inbördeskriget. Och när skuld fokuseras på en person eller en grupp – slinker då de andra undan? Alla slipper ta tag i ”smutsig byk”. Lite som när t ex soldater säger att ”jag lydde order” – är det verkligen så ”enkelt”?
Jag önskar att jag hade svar, men det har jag givetvis inte. Men en del av det här är viktigt och intressant att filosofera över en stund och diskutera. Och gärna flytta till andra och egna ”verkligheter” och ”sanningar”.

Nu ska jag åter inta min plats på elfilten för att värma min onda knä!

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!

PS. Artiklar:
Deutsche Welle
The Guardian
Ekathimerini
Aftonbladet