Så var det det där påskfirandet som nu kommer lite i efterhand pga att förra inlägget kom före. Om man säger så. Fast det är inte riktigt i efterhand för här pågår påsken egentligen från påskdagarna och veckan efter. Dagarna före påsk, den s k ”Stora veckan” är förberedelse inför påsken, så kommer påskdagarna, i och med uppståndelsen hävs fastan och firandet kan börja. Det märks på olika sätt, t ex har barnen skolov i två veckor, apoteken har jourschema precis som på söndagar och andra helgdagar men nu är det påskdagarna och den efterföljande veckan.

För varje högtid man firar som utomstående lär man sig nya saker. Det blir liksom ett pussel att lägga där högtiden blir tydligare och tydligare. I pusslet finns luckor. Det är det man inte kan eller vill ta till sig och som man fyller ut själv. Det kan bli ganska spännande slutresultat!
En rolig pusselbit är att man här pickar ägg precis som vi gör på Österlen! Märkligt att hitta sin ”egen” tradition på en helt annan plats.

I år har jag äntligen fått en klar redogörelse om när de olika hälsningsfraserna Καλή ανάσταση! (”Bra uppståndelse!”), Χριστός Ανέστη! (”Kristus är uppstånden!”), Καλό Πάσχα! (”Glad Påsk!”) och Χρόνια πολλά! (ungefär ”God fortsättning!” i detta sammanhanget) ska sägas. Nästa år ska jag inte behöva göra någon förvirrad.
Jag upptäckte också att det jag trodde var en epitaf inte är en epitaf utan heter något annat, men det kräver lite mer informationssök från min sida.

”Stora fredag” ringer det under dagen i kyrkklockorna med jämna mellanrum. En stilla ringning som är vacker och manar till lugn och eftertanke. Av respekt för dagens händelse öppnar butiker senare, närmare lunchtid. Förmiddagen är lugn och fridfull. Det är en allvarlig dag.
Jag högg in på inlagd sill (Abbas, så klart), ägg mm innan jag vid 21-tiden körde ut till byn Episkopi. I år började jag i kyrkan och gick med hela rundan bland byns gränder och prång. Processionen gick fel på ett ställe och skulle vända. Inte så enkelt i smal passage, men det gick bra. Nedhängande kablar är inte heller så hälsosamt. Längs vägen stannade man då och då för att människor skulle få kyssa evangelieboken som prästen bar, gå två gånger under ”epitafen” och sedan kyssa tygstycket/ikonen (symbol för Jesu kropp) som ligger i ”epitafen”. Jag höll mig så nära sångarna jag kunde. Det gav en högtidlig stämning att vara så nära symbolerna, prästen och bärarna till tonerna av mässande sång. Vackert!
Som enda ”utomjording” i processionen fick jag så klart en del blickar, men jag var en av de få som gick med hela vägen! Så det så!
Tillbaka vid kyrkan fick prästen knacka med korset tre gånger och samtala med någon på insidan för att bli insläppt. (Jag ska ta reda på mer)

”Stora lördag” inledde jag med frukost på stamstället och sedan en sväng upp till marknaden. Därefter började väntan på att midnatt skulle närma sig. Strax innan midnatt gick jag bort till sta’ns huvudkyrka, Agios Giorgos, som ligger här i gamla sta’n. Tände ljus och stod sedan och väntade på att ljuset i kyrkan skulle släckas. Det visade sig att det var minsann biskopen själv som var igång!
När det släckts kom biskopen fram med ett stort stearinljus och människor började tända sina ljus på varandras. Biskopen och hans följe fortsatte ut på det lilla torget och upp i ”predikstolen” som är byggd i en hörna. Där förklarade han att Kristus var uppstånden och alla instämde. Man kan riktigt känna hur stämningen skiftar från allvarlig till glad.
Så var det dags att knacka på kyrkoporten tre gånger igen för att bli insläppt i kyrkorummet. Knackandet symboliserar Jesus som vill in i himlen och på andra sidan är Djävulen. Alla dörrar i ikonostasen var nu öppna (och de förblir öppna hela veckan).
Nu lämnade biskopen över till de andra prästerna och satte sig i biskopsstolen – första gången jag sett den användas.
Det där med knackandet och Djävulen – det finns en tro att oljud skrämmer Djävulen och det är också anledningen till det förfärliga påsksmällandet vid midnatt. I år har det smällt mer än någonsin även under fredagen och lördagen samt kraftigare smällar än vanligt. Nästan så jag trodde att turkarna kommit….

”Stora Söndag” hade jag sovmorgon innan det var dags att köra till byn Mithi för påsklunch. Geten snurrade runt på sitt spett på grillen och vi högg in på ett dignande bord. Massor med god mat, en fantastisk bergsvy och trevligt folk – en riktigt bra fest!

Några kommentarer
Jag tog inga foton, det skulle kännas påträngande och bryta stämningen. Jag vill bara vara närvarande och uppleva.
Påsk firas inte likadant överallt. T ex står det ingenstans att man ska lämna kyrkan på långfredagskvällen och gå i procession utan det är upp till prästen och lokala seder.
Jag antar att dockan som föreställer Judas eldades nere i fiskehamnen som vanligt vid midnatt. Det är en symbolisk handling som jag förstår betydelsen av, men tycker väldigt illa om.

Påsktankar
Mitt i det här firandet så funderade jag över varför så många svenskar tycker att det är fantastiskt att uppleva påsk i Grekland. Den ortodoxa påsken är i första hand en religiös högtid i en del av kristendomen som anser sig vara det mest ursprungliga och har en stor tro på mirakel. Vad är det i detta som tilltalar sekulariserade svenskar?
Dessutom så upplever jag att firandet av högtider i Sverige bara minskar och minskar. Många klagar på vardagens tristess och på stress, men när högtid bryter av tycker man det är jobbigt. Varför inte ta tillvara de egna högtiderna? Det är ju faktiskt en stor bit kulturhistoria.
Och tänk så härligt och välgörande att allt stannar upp! Fast skulle svenskar klara att butiker är stängda två dagar i rad…!?

Jag är nu mitt i vandringsvecka så vette tusan när nästa blogginlägg kommer! Ha det gott så länge och trevlig helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!