Sorg och glädje på samma gång!

Årets sista skälvande timmar. Nyårskrönikor sammanställs av tidningar och TV. Oftast lyfts det dramatiska och tragiska upp och det som var bra och lyckat får mindre utrymme eller glöms bort. Som t ex att världssvälten minskat och fler barn än någonsin går i skolan. Nu saknar jag Hans Rosling!
I bloggvärlden skrivs nu en del sammanfattningar och listor. Här blir det inget så’nt utan bara spridda funderingar i årets sista skälvande timmar.

Årets sista skälvande timmar låter ödesmättat, men det är ju så att ännu ett år är slut och ska läggas till handlingarna. Kanske dags för nyårslöften. Jag tycker att årsskifte är en naturlig och tydlig punkt för reflektion över vad som hänt, vad som är och vad som väntar. Det är något vi borde göra oftare eftersom vi är summan av vad vi varit med om, vad vi är och vart vi är på väg.

Bakåt finns så klart både roliga och sorgliga händelser, jobbiga och lätta saker. En del är avslutat, andra pågår och några går fortfarande att påverka. För mig finns saker att ta tag i och det ska jag göra på nya året. Några är betydelsefulla förändringar, andra är önskningar som jag vill realisera. Under året kommer jag att bli pensionär, men det stoppar givetvis inte vandrandet. Jag hoppas trenden håller i sig så fler och fler får se mer av den här vackra ön än stränderna. För att pusha lite var jag i veckan i en artikel i en tidningsbilaga: Kvällsposten juldagen 2018
Bloggen kommer att fortsätta, men jag tänker försöka få dig, läsare, lite mer aktiv. Vad vill du läsa om? Något speciellt du vill att jag ska ta upp om Grekland och grekerna? Jag ska också försöka få fler läsare att kommentera här inne på bloggen istället för på facebook. Vi får se hur det går med det! Kommentarer är viktiga för annars blir bloggandet en egen liten ”bubbla” och kommentarer ger nya idéer.

Jag håller mig inte så uppdaterad om vad som händer i Sverige utan det intresset läggs istället där jag bor. Tre saker har fastnat, kanske pga att jag har ett ”utanförperspektiv”. Det ena är valresultatet som jag tyckte var förfärligt. Om SD fortsätter växa – vart är Sverige och svenskarna på väg? Det andra är min förvåning över efterspelet. Visserligen är vi svenskar ovana vid valresultat som inte ger klart utslag om regeringsunderlaget, men det verkar som om den ende som behåller lugnet och är proffsig är talmannen. Journalisterna började skrika skandal, kris och nyval. Ganska snart stängde jag av och koncentrerade mig på att följa Marcus Oscarssons lugna faktarapportering med hans egna sansade analyser.

Det tredje är en pinsamhet. Greta talade i FN och gav Sverige, och en ofta glömd del av jordens befolkning, ett nytt miljöansikte. Tyvärr blir det nog svårt att följa upp. Jag menar, ett land vars invånare inte ens kan samsas i sin närmiljö kan knappast bli trovärdigt utan bara pinsamt och tragikomiskt. Jag tänker givetvis på lagen om förbud att röka på uteserveringar.

Rent allmänt verkar det som om Sverige börjar leva upp till bilden man har utomlands av ”förbudssverige”. Allt ska regleras! Fast man kan ju vända på det och se det som ett tecken på att det måste vara ett lugnt, tryggt och bra land som kan lägga tid och energi på mindre, och ibland skapade, ”problem”.

Här smällde en bomb utanför en kyrka i Aten i torsdags, två skadade. Samma dag kidnappades en affärsman på öppen plats i Pireus av fyra svartklädda män som drog in honom i en bil. Spänningen mellan Grekland och Turkiet ökar, Makedonien-frågan blir alltmer infekterad ju närmare vi kommer röstningen i parlamentet. Kommer regeringen att få gå eller kan de sitta kvar till valet i september?
Och den ekonomiska krisen rullar vidare med oförminskad styrka.

Tillbaka till nyåret som är en märklig högtid, tycker jag. De flesta högtider handlar om att fira något och på olika sätt om glädje. Nyår är en salig röra av motstridiga känslor, av lika delar sorg och glädje. Något invant och tryggt ska lämnas, ännu ett år avräknas. Något nytt och spännande väntar, ett oskrivet blad fullt av möjligheter.

Nyårsafton är den enda gången på året som jag önskar att jag var i Sverige. Tänk att få vara i Lundagård i Lund och njuta av när det gamla saluteras och det nya välkomnas med sprakande, vackert fyrverkeri! Och precis då står tiden liksom stilla, det är nästan som ett vakuum. Så tar fyrverkeriet slut, man tar ett djupt andetag och glider in i det nya med en lugn och skön första dag.

Nu ska jag iväg och handla mat! Allt (inte tavernor och caféer) är nämligen stängt 1 och 2 januari. Och jag ska ner i hamnen ikväll för att se Agio Vasili anlända (han är den grekiska tomten).
Ha nu en festlig kväll och en lugn nyårsdag!

GOTT SLUT

och

GOTT NYTT ÅR!

23 tankar på “Sorg och glädje på samma gång!

  1. Kristina Svensson White

    Tack för alla inlägg under året och dina kloka reflektioner över situationen både här i Grekland och i Sverige!
    Vi här på nordkusten ser fram emot många härliga vandringar under 2019 och vem vet, kanske dimper vi ner hos dej i Ierapetra nå’n dag.
    Gott Nytt År. Καλη Χρονια! 🥂

    Gillad av 1 person

    Svara
  2. Birgitta i Umeå

    Jag skriver hellre här på din blogg än på FB.
    Mitt år har som vanligt varit lyckligt fram till september då allt rasade.
    Först kom valresultatet då vi var i Grekland.. Jag kan bara inte få in i min skalle hur man kan rösta på SD.
    Sedan min mans sjukdom, som kom plötsligt på Iraklia. Att en människa kan förändras till en stor, stark och livsälskande person till en orkeslös liten människa är svårt att vara med om. Tänk så fort livet tar en annan vändning! Så detta år måste jag på sikt försöka glömma.

    Sedan funderar jag över din kommande bok. Jag tror vi är många som väntar,,,,

    Förslag på tips som jag vill att du tar upp återkommer jag till. Imorgon åker jag till Paleochora och då får jag tid att tänka.

    Jag önskar dig en fin nyårshelg! Birgitta.

    Gillad av 1 person

    Svara
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Glöm inte, Birgitta – bara sortera bland minnena! De som vi mött och fått vara med om lämnar oss aldrig för de har satt sitt märke i oss.
      Ha det gott i Paleochora! Välkommen till Kreta!!
      Kram

      Gilla

      Svara
  3. kristina60

    Regeringsbildandet är ett skämt! Att förbjuda rökning på uteserveringar är lagom PK för Sverige.
    Positivt är att man (samhället), äntligen, börjar förstå vad hederskulturen innebär för de unga. Och ”man” börjar förstå att vi inte kan backa, blunda och slå ifrån oss.
    2018 var för mig personligen ett år med flera vägskäl. Jag har gjort mina val, under 2019 ska de genomföras. Även om valen är mina egna är det stundom tungt, läskigt och lite sorgligt, men till största delen spännande!
    2018 var också ett år med semester och vandring i Ierapetra. Roligt och inte sista gången☺️
    Jag får från sjuksängen önska dig ett
    Gott Nytt År!
    Kristina

    Gillad av 1 person

    Svara
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Regeringsbildandet tycker jag inte är ett skämt. Talmannen följer regelboken till punkt och pricka. Att partierna är förvirrade är inte konstigt i det ovana läget.
      Genomföras 2019 – då är du på väh in i en riktigt aktiv period! Härligt och lycka till!
      Välkommen tillbaka på vandring! Krya på dig!!

      Gilla

      Svara
      1. kristina60

        Talmannen sköter sig till punkt och pricka. Han måste ha ett oändligt tålamod. Det var för övrigt en väldigt bra intervju med honom någon gång i mellandagarna. Jag tänker snarare på partierna som borde bilda regering.

        Gillad av 1 person

        Svara
        1. iamittilivet Inläggets författare

          Svårt läge för partierna eftersom det är en ny situation även för dem. Och de måste hela tiden hålla i minnet att det kan bli nyval och hur många röster ska de förlora. Svårt och ovant läge som sagt, tycker jag. Men det kommer att rodna sig och Sverige är ju inte utan regering eller i något svårt konfliktläge med annan stat el likn.

          Gilla

          Svara
  4. Eva My

    Hej Ia! Jag tycker du skriver skönt. Jag gillar dina reflektioner, tankar och kommentarer. Härliga bilder.
    Du efterlyser idéer och lite mer respons i bloggen, så jag tänkte lämna ett litet bidrag, en fundering.

    Jag kom till Kreta första gången i maj 1977 och blev helt överväldigad av intryck. Människorna, landskapet och stämningen. Jag var 17 år och hade aldrig träffat på något liknande. Min uppväxt i Sverige hade inte varit särskilt lyckad, jag var olycklig och cynisk. Jag trodde inte mina ögon när jag kom till denna ö….människor brydde sig om varandra, var vänliga, hälsade på varandra, ställde upp på varandra. Värme var det jag kände, både mellan människor och i klimatet. Jag hade inget att förlora, tog pick o pack och flyttade till Heraklion i oktober samma år. I mars 1978 gifte jag mig med en kretensare. Det räddade nog livet på mig, att flytta hit.
    Jag har lärt mig mycket på denna ö. Bland annat lärde jag mig ganska snart att kretensarna inte alltid räknar sig själva som greker, de är kretensare!!! De har sin egen historia, sitt eget sätt att leva och en enorm stolthet. Språket är lite annorlunda, lite som skånskan i Sverige. Jag hann tyvärr aldrig plugga grekiska, jag jobbade mycket och lärde mig språket med mina stora öron, något av det bästa jag lärt mig i livet. Det hade jag enorm nytta av när jag några år senare gick på folkhögskola för att få min gymnasiekompetens….plötsligt förstod jag en hel massa på svenska som jag aldrig begripit innan, nästan alla vetenskapliga ord kommer ju från grekiskan! Och det blev plötsligt begripligt!!! Vilken aha-upplevelse!
    Jag bodde kvar i Sverige till 2016 då jag flyttade hit till Kreta igen, den här gången söder om Rethymnon med min svenske man. Vi har köpt och renoverat ett hus i Spili.
    Det är så otroligt mycket jag inte har lärt mig om denna ö, inte riktigt tagit mig den tiden pga jobb. Så för mig att läsa din blogg är väldigt spännande. Du skriver från ditt perspektiv, från ditt liv med dina betraktelser. Du vandrar, något jag också älskar. Jag funderar ofta på hur denna ö blev till en gång i tiden. Det är fascinerande med så många olika bergarter på samma ställe, så nära varandra….berg och sten och jord är röda, gröna, svarta, vita, bruna och gula…. och allihop så nära varandra! Hur kan det komma sig? Hur har detta uppstått?? Om du vet något om detta så skulle jag mer än gärna läsa om det. Men oavsett vad du skriver om så är det en fröjd att läsa, välskrivet och tänkvärt! Tack Ia!!!

    Gillad av 1 person

    Svara
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Tack själv! Du är ju en återvändare så du har väl hittat hem på riktigt nu!?
      Det där med öarna i Medelhavet och havet i sig är intressant. Ska gräva lite i det och återkommer!
      Ha det gott!

      Gilla

      Svara
  5. Monica Björnsson

    Tack för trevlig läsning under året. Mycket givande att få information om livet på Kreta ”bortom solstolen”, 😄kan man skriva så? ja så kan det bli kl halv fyra på nyårsnatten😄.
    Gott Nytt År!
    önskar Monica B

    Gillad av 1 person

    Svara
  6. Pernilla

    Tack Ia för att jag får möjlighet att följa dig på bloggen- du är så klok och beskriver Ierapetra med omnejd så detaljrikt så det känns som jag är där med dig! Jag uppskattade så vårt möte i höstas och planerar att åter besöka ön hösten 2019- vi kanske ses igen då, jag hör av mig.
    Önskar dig ett fantastiskt 2019!

    Gillad av 1 person

    Svara
  7. Lena i Wales

    Som svenska utomlands hänger jag inte med mycket som händer i Sverige, men har länge tyckt att det är instängt i Sverige, tänk inte som du vill, utan tänk som du är tillsagd att tänka och en massa konstiga regler för det ena och det andra. Alltid är det någon som ska sätta sig över en och bestämma. Kanske har jag helt fel och många boende i Sverige märker det nog inte, de är så vana, men att se det med andra ögon utifrån är annorlunda.
    Gillar din blogg och du har lärt mig mycket om Grekland och Kreta, platser, seder och bruk, politik m m, jätteroligt. Men skulle vilja ha lite fler bilder instuckna bland texten. Skulle göra det ännu mer intressant.
    God fortsättning!

    Gillad av 1 person

    Svara
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Framför allt har Sverige blivit så ”PK” att man knappt vågar öppna munnen. Minoritetsgrupper styr alltmer, istället borde man försöka leva sida vid sida.
      Jag har ökat antalet foton, från början hade jag bara text i bloggen. Ännu fler foton blir det inte eftersom jag har min flickr-sida där det finns gott om foton.
      Detsamma!

      Gilla

      Svara
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Givetvis, men det går ju att samsas på en uteservering. Jag har varit rökare och blåste så klart inte rök på andra, men jag kunde störa mig på människor som nödvändigtvis skulle sitta vid bordet bredvid (trots flera lediga bord) för att sedan sätta igång att stöna och sucka. Det går att vistas på samma plätt med lite respekt och hänsyn – lagar tycker jag inte ska behöva tas till.

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar