Alltså, ibland blir jag alldeles vilse i tiden och känner mig snurrigare och snurrigare. Denna veckan har varit så’n. I onsdags var jag övertygad om att det var tisdag. Ännu snurrigare blev jag när jag insåg att jag gjorde alla de saker som skulle göras på onsdagen fast jag trodde att det var tisdag. Och hur kunde jag ha bilen? Den lämnade jag ju till tvätt, vax och polering på tisdagen och den skulle hämtas på onsdagen. Eller lämnade jag den kanske redan på måndagen? Och om det inte var tisdag utan onsdag var hade då tisdagen blivit av? Och vad i hela fridens namn gjorde jag på måndagen? Igår var jag säker på att det var torsdag, men idag vet jag inte riktigt om det är fredag eller lördag. Jag måste försöka få ordning i skallen för det vore förfärligt om det plötsligen är måndag och jag missat min fridfulla söndag!
Varför blir det så här? Åldern, säger du kanske. Då kontrar jag med att jag hoppas verkligen att demens inte slår till över en natt. Våren, är kanske nästa förslag. Nja, det vore kanske inte så dumt att bli vårrusig, billigt i alla fall! Det skulle också kunna bero på hushållsarbete som jag inte tål (nej, jag är inte allergisk…). Jag har strukit de största gardiner jag nå’nsin sett och hängt upp dom med de mest korkade krokar jag hanterat. Kanske all mjölksyran i armarna rann ner och in i hjärnan?
Kanske det beror på att jag haft ovanligt mycket att fixa denna veckan tillsammans med andra, möten och tider att passa. Och besök på både skattekontoret i tisdags och polisen i onsdags (jag har kollat kalendern och det var de dagarna…). När man ska ha kontakt med myndigheter här (kanske likadant för invandrare i Sverige!) så laddar man innan. Alla möjliga scenarier måste tänkas ut så man är förberedd och ändå vet man att något oförutsett kommer att dyka upp. Så lägger man lite adrenalin och tålamod ovanpå det och traskar iväg.
Båda besöken gick betydligt smidigare än jag trott vilket resulterade i att jag vid två tillfällen stod ute på gatan adrenalinstinn och förvånad. Kanske det är allt det adrenalinet som ställde till det för mig?
Annars har veckan varit bra. Nu är det sandalväder och kortärmat på dagen. Träffade en ny, trevlig bekantskap. En svenska som läst grekiska för min språklärare och det var han som förmedlade kontakten! I veckan som kommer hoppas jag kunna vandra två dagar. Denna veckan vågade jag inte ge mig ut. Så snurrig som jag är hade jag väl gått vilse eller något annat tokigt! Nästa vecka ska jag också översätta en hemsida till svenska. Det går rykten här i Ierapetra att det ska komma så många skandinaver i år. Jag bara ler och säger att det tror jag när jag ser dem. Roligt om det stämmer och ännu roligare om det bränner till i min bokningspärm.
Nu ska jag sätta mig ner och försöka få in i skallen att det är fredag så jag inte glömmer att gå ut och äta! Och du ska inte glömma Frågestund!
Ha en bra helg med en skön söndag!
Vandra på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!
”När man ska ha kontakt med myndigheter här (kanske likadant för invandrare i Sverige!) så laddar man innan. Alla möjliga scenarier måste tänkas ut så man är förberedd och ändå vet man att något oförutsett kommer att dyka upp.”
Så ville det också ha varit i Danmark – eller i Sudan! Varför är det så överallt för utländinger?!?
Ha en så trevlig helg du med – vet inte om du är snurrig, men ditt sätt att beskriva ”snurrigheten” med är inte snurrigt! Det är rakt på, konsekvent!
GillaGillad av 1 person
Jag tror att det är så av många skäl. Språket, inte veta alla tricks, önskan att det ska bli rätt, inte förstå alla rutiner och steg.
GillaGilla
😀 😀 😀
GillaGillad av 1 person