Boktips

Jag läser för tillfället inte skönlitteratur utan ägnar mig lite åt böcker om inställning till livet och förhållningssätt för att klara av detsamma. En sak som jag haft och har lite svårt för är ”positivt tänkande”. Om du hängt med ett tag här i bloggen så vet du att jag ibland skriver ”flåspositivister”. Jag tycker att det liksom blir för ensidigt, enkelt och påträngande. Tillvaron och vi människor är så mycket mer komplexa och fascinerande, tycker jag.

Så fick jag tag på en bok som även en ”positivist” kan ha intresse och glädje av. Positivt tänkande kommer ju från USA så det är intressant med en amerikansk författare som ger sig i kast med att kartlägga ursprung, effekter osv. Och vågar ifrågasätta! Boken heter ”Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande” av Barbara Ehrenreich. Hon har ett bättre ord än mitt ”flåspositivism”: glättighetskultur.

Boken är full av intressanta synvinklar, tänkvärda teorier och tankar som manar till eftertanke. Svår att sammanställa eller ta utdrag ifrån, hela måste läsas.

Hon börjar med att berätta om hennes möte med positivismen när hon fick bröstcancer. Det förvånade henne att höra att cancern var en ”gåva”, en ”möjlighet” att omvärdera livet osv. Hon mötte en hurtfrisk och käck kultur där det inte fanns rum för ilska över att vara drabbad, orden ”offer”, ”orättvisa” och ”tragedi” var inte tillåtna. Istället talades det om ”krig”, att ”strida” och ”överlevande”. Det fanns en inställning att cancer är något man drar på sig genom att inte ha ”tänkt” rätt och bra och det är också genom positivt ”tänkande” som man blir botad, blir en ”överlevare”. Kommer cancern tillbaka eller man blir sjukare och sjukare så har man alltså inte ”rätt inställning”.

Det är en skrämmande och kall subkultur hon beskriver. Jag betraktar mig som en fridens människa som respekterar allas rätt att ha en åsikt. Men om någon hade sagt till mig när jag fick bröstcancer att jag skulle se cancern som en ”gåva”, som en möjlighet att omvärdera livet, så hade jag slagit ner den människan. Utan att tveka. Med nöje.

Barbara Ehrenreich går sedan vidare och spårar varifrån positivismen kommer, varför den blivit så dominerande i just USA, hur den strömmar genom olika tider och områden. Riktigt intressant blir det när hon kommer fram till affärsvärlden, ekonomiska kriser och den nya ”ledaren”. Du vet, de där som ska entusiasmera och motivera och som inte verkar veta så mycket om den verksamhet de leder. Som tycker det är viktigare och värdefullare att åka på halvdag med optimistövningar än att organisera och planera arbetet som ska utföras.

Hon pekar på den farliga baksidan med positivismen. Om inget negativt tillåts, ingen kritik får yttras så lever vi farligt för vem ska då göra oss uppmärksamma på varningssignaler? Vem vågar, t ex på en arbetsplats, öppna munnen och riskera att bli avskedad? Jag tycker att detta påminner lite om diskussionen kring definitioner av ”social kompetens”. Är hög social kompetens detsamma som att ”hålla med”?

I sista kapitlet visar hon att alternativet är inte förtvivlan eller att slå över till negativism. Hon tycker i princip att det bara är dags att vi kopplar på det kritiska och rationella tänkandet igen, tar emot information och inte bara reagerar på ”känsla”. De tu kan komplettera varandra. Hon resonerar också kring att positivism inte bara är unikt amerikanskt utan har använts i andra länder som inslag i politiskt förtryck. Och hon slutar med en uppmaning att lämna den inåtvända självupptagenheten och istället se oss om och ta tag i ”verkliga” problem som omger oss.

Vi kommer inte att lyckas med allt detta, i varje fall inte på en gång men – om jag får sluta med min egen hemlighet om lyckan – vi kan ha det fint medan vi försöker.

Läs boken! Du behöver inte tycka om den eller hålla med, men som sagt ger den intressant bakgrund och nutidshistoria till ett fascinerande fenomen.

Skatteverket

En liten grej: jag blev fakturerad i euro och skrev till Skatteverket att hur räknar jag om det till sek så jag kan räkna ut momsen (du minns, den där momsen som jag skrev om i ett tidigare inlägg, den som ska redovisas fast den ska dras ifrån eftersom den inte är betald fast pengarna är betalda…liksom…alltså…). Några dagar senare kom jag på att det var en ganska onödig fråga för jag kunde se kursen på mitt kreditkort den dagen jag betalt via nätet. Eller kanske jag gör det för enkelt? För så här lät svaret från Skatteverket:

Hej!
Använda någon av följande kurser:
– den senaste genomsnittliga växelkursen som har fastställts på den mest representativa valutamarknaden i Sverige, eller
– den senaste växelkursen som offentliggjorts av Europeiska centralbanken (7 kap, 7 a § första stycket och 7 b § första stycket ML)

Förlåt en enskild företagare vars verksamhet inte bedrivs inom den finansiella sektorn – ”mest representativa valutamarknaden i Sverige”? ”ML”?