Igår kväll blev det många ”Välkommen tillbaka!”, kändes bra, varmt och glädjande. Efter den inledningen blev det lite lustiga samtal:
”Hur länge stannar du denna gången?”
”Ja…ungefär 1 år först och främst.”
”Ha, ha, kul! Allvarligt talat?”
”Ja, 1 år.”
Därefter var det antingen kommentar att ”det är bra!” eller blick och skratt som jag tolkade ungefär ”är du tokig?” Jag fick en känsla av att det är inte bara jag som har svårt för att ta in och fatta att jag ska bo här. Bra, då har jag sällskap i förvirringen.

Upp tidigt i morse, kurs och fart mot bergen. Vandrade upp till min egen och hemliga plats för att riktigt njuta. Så länge jag har sett fram emot detta, haft det som mål. Döm om min förvåning när det stora lugnet inte riktigt ville infinna sig. Jag måste nog acceptera att jag är rastlös, att jag på nå’t sätt är på väg. Svårt att inse att nu stannar jag så länge jag vill och kan, finns inget bokat ”hemresedatum”. Sitter nog fortfarande i transithallen….

En sak gick inte att missa: våren! Det blommar överallt, bergen är gula av ginst, det kvittrar och surras, det luktar gott. Precis som i den svenska våren finns här en hel palett med olika gröna nyanser på grönskan. Och bergen som bakgrund. Ja, jäklar vad det är vackert!

Alla vill hjälpa mig att hitta en lägenhet och det är jag jätteglad för. Alltid tryggt och stärkande att vara omgiven av hjälpsamma människor, kanske speciellt när det händer något utöver ”det vanliga” i livet. Samtidigt vill jag säga att hallå, kan vi ta det lite siga, siga – jag kom igår. Visst vill jag komma på plats så snart som möjligt, men det får gärna ta lite tid att se på olika alternativ så det blir bra det som blir.

Eftermiddagen har jag spenderat några timmar nerbäddad. Visst låter det tokigt? Människan har balkong som badar i solen och nedanför brusar vågorna i Libyska havet, men hon är nerbäddad!? Jag är beredd på alla möjliga ”baksmällor” på den här stora förändringen, t ex tvivel, hemlängtan, ånger. Fysiskt dålig stod inte med på den listan, jag frös som en galning. Antar att ”något” håller på att komma ifatt, kanske bara trötthet.

Ikväll blir det till att ta hyrbilen ut till Koutsounari för att träffa Nadine (flyttade från Tyskland ner hit i mitten av mars i år) och Sofia (flyttade från Holland till Kreta i början av 90-talet).