Vårsolsvandring

Oj, vilken underbar vårvandring igår! Ett soldränkt Öresund tog emot med blå himmel och hav och nästan vindstilla. Ur ett dis som låg precis över havsytan borta vid Danmark såg det ut som om Helsingörs slott nyligen rest sig ur havet. Det var magiskt.

Det nakna landskapet kan förvirra, emellanåt känner jag nästan inte igen mig. Landskap och byggnader blir så tydliga. På ett sätt kan man säga att det blir mer varierat än när allt grönskar, mer att titta på och upptäcka, men allt har sin tjusning. Jag slås framför allt av hur brant det egentligen är på Landborgspromenaden i Helsingborg!

Det är märkligt hur benägenheten att hälsa på mötande avtar ju närmare man kommer stadsbebyggelse. Det verkar inte vara en generationsfråga utan handlar om något annat, vad vet jag inte. En sak har jag noterat (ingen vetenskaplig undersökning, bara en reflektion): när jag möter och hälsar på par och inte båda hälsar tillbaka så är det nästan alltid han som hälsar men inte hon. Är vi kvinnor lite snipigare, nonchalanta? Eller bara oartiga? Eller, lustiga tanke, känner vi igen en singel och markerar ”hands off”? Man är inte direkt på jaktstigen när man är på vandringsstigen…

Ganska många människor utlockade av vårsolen. Det är mest pensionärer och hundägare, men också några i arbetsför ålder. Då börjar fantasin flöda: är de arbetslösa som jag? Jobbar de enligt schema, dvs kvällar och helger och därför lediga? Kanske de har varit sjuka och håller på att komma tillbaka? Så lite vi vet om varandra, vi är alla små livsöden som snurrar runt.

Låter tankarna flyga vart de vill, kommer så klart upp lite om den förestående flytten. Jag har flyttat så där en 12-13 gånger så det bör flyta bra. Det är alltid en massa småsaker och som ensamstående finns en rädsla att glömma något viktigt. Denna flytten är dessutom lite annorlunda än de övriga. Så dyker det upp knoppar på buskarna och flyttfunderingar skjuts till morgondagen.

På Landborgspromenaden sitter folk på bänkar och njuter av solen. Då dyker en historia upp, något som några vänner berättade för ganska många år sedan. En bekant till dom kom till Sverige från Indien eller Pakistan. Han berättade att han blivit så lycklig när han kom till, det för honom, okända landet Sverige. Det var ett land med djupt andliga, kanske religiösa människor som så snart de stannade upp vände ansiktet uppåt och försjönk i bön eller meditation. Du har gissat det, va? Just det, han anlände på våren!

Vid Kärnan i Helsingborg är vandringen slut, men klockan är bara 2 på eftermiddagen, det går ju inte. Här måste fikas en stund i solen innan det är dags att åka söderöver!

Dagens vandring: Höganäs-Sofiero-Helsingborg
(alternativ sträckning: Höganäs-Helsingborg (inte via Sofiero)
Dagens foto: flickr.com
Tidigare blogginlägg om samma vandringssträcka: Öresund och indianer

Tips

– lätt att vandra och variera längs kusten så länge du har lite koll på markeringar och havet på rätt sida.

– man följer Skåneleden, men samtidigt också Kullaleden (röd markering).

– vid Kulla Gunnarstorp kan du göra en liten avstickare upp för backen för att se hela fastigheten. Ligger väldigt vackert!

– Skåneleden delar sig efter Domsten så du kan välja att gå branten upp och förbi Sofiero eller följa kusten.

– vid Sofiero går Skåneleden in på Landborgspromenaden och det blir kuperat.

– gör en liten avstickare genom den täta trädgången och ta en titt på Pålsjö slott.

– från slutet vid Kärnan kan du ramla ner till tåget eftersom stationen ligger runt hörnet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s