Boktips

Här listar jag böcker om Kreta och Grekland – en salig blandning av biografier, verklighetsberättelser och skönlitteratur. Uppdateras efter hand!

Guidebok
Guideböcker finns det gott om. Jag tycker att de alltför ofta bara tar upp det vanligaste eller det som ligger närmast tätorter. Jag har snubblat över en som t o m berättar om byar på östra Kreta! Den finns på 8 språk, dock ej svenska:

Förlag: Toubi’s Hemsida: http://www.toubis.gr

Mikis Theodorakis (Jacques Coubard)
Som jag tidigare berättat vill jag lära mig mer om Greklands moderna historia och började med att läsa Theodorakis egen dagbok från juntatiden (se nedan). Denna biografin sträcker sig från Theodorakis barndom till flykten till Paris 1970. Boken ger en bra genomgång av olika samhällshändelser under perioden och jag blev nyfiken att gräva vidare. Många namn far omkring i boken, jag nöjde mig efter ett tag att hålla reda på de som återkom. Och en del namn ger återkoppling till nuet, t ex figurerar Mitsotakis* far. Allt och alla hänger ihop i Grekland.
Jag tyckte boken var svår att läsa eftersom man hela tiden fick värja sig mot två saker. J Coubard är själv vänsterorienterad och det färgar givetvis hans sätt att beskriva alla parter och händelserna. Han är också en stor beundrare av Theodorakis som skildras ensidigt och blir nästan övermänskligt perfekt. En nyhet för mig var Sveriges roll i Theodorakis s k ”flykt” 1970!
*nuvarande partiledare för Ny Demokrati

Dagbok från en motståndsrörelse (Mikis Theodorakis)
Jag ville lära mig mer om juntaperioden så jag tänkte att den här boken ”inifrån” skulle vara perfekt. Tyvärr inte. Jag vet lika lite nu som innan. Däremot fick jag en bild av en mycket självupptagen man som lever i en intellektuellt filosofisk verklighetsfrämmande värld. Han hoppar fram och tillbaka, det är inkonsekvent (trots total kontroll får han ut upprop och nya kompositioner) och när han pratar om ”folket” så undrar jag vem han menar. Han har bitit sig fast vid en lösning på hur motståndet ska organiseras och verkar inte öppen för andra åsikter eller synpunkter. Boken ger dock en bra insikt i vilka texter Theodorakis komponerat musik till och det är inga sorglösa texter.

Kritsotopoula. Girl of Kritsa (Yvonne Payne)
En skönlitterär bok om Rodanthe, flickan från Kritsa på Kreta som utklädd till man stred jämsides med motståndsmännen mot ottomanerna runt 1820. Det finns inget nedskrivet om henne utan det är muntlig historia. Payne använder henne för att beskriva byliv under ottomanerna. Intressant, men det stör mig lite att hon ändrat i geografin och att hon satt en aga i Kritsa som ”aldrig blev besegrat” sägs det. Men som sagt, det är skönlitteratur. På engelska, finns inte på svenska.

 

 

 

Krisernas Grekland i politik och litteratur. Arvet från Sokrates, Zorba och Lambrakis. (Christina Heldner och Torsten Rönnerstrand)
krisernasFörfattarna har lingvistik, litteraturvetenskap och historia i bagaget och vistas delar av året i Grekland. Boken tar upp den politiska historien från mellankrigstiden och till nutid. Greklands ekonomiska kris påverkar oss alla, men mediarapporteringen är aldrig så här grundlig eller reder ut orsakssammanhang.

Jag blev lite skum på upplägget för vartannat kapitel tar upp någon författare, journalist osv som på olika sätt beskrivit sin tid och i en del fall drabbats hårt. Hur ska det här kunna fungera, undrade jag. Det fungerar riktigt bra, historisk genomgång och mer jordnära exempel ger olika perspektiv och delar till en helhet. Dock seglar författarna iväg i kapitel 10 som är en alltför ingående analys av ett stort poetiskt verk. I detta sammanhanget tillför analysen inte något, det går bra att skumma om man inte är intresserad av verket i sig.

Jag tyckte att jag hade ganska bra grepp om Greklands historia, men har alltid känt att det varit lite rörigt från krigsslutet till juntan. Här föll en hel del på plats, det blev tydligt hur händelser och skeenden hänger ihop. Och jag förstod en del av det jag själv mött, t ex ilska mot NATO (dvs USA enligt en del). Det finns mycket ”smutsig byk” som orsakades av USA och England, saker som fick återverkningar länge, länge.
Det kändes också bra att jag tydligen inte haft helt fel när jag tyckt att Kazantzakis bok Zorba och filmen inte stämmer överens. Både boken och filmen har sina tråkiga partier, men jag känner mer igen greken i boken än i filmen. Kazantzakis ville med bokens jag och Zorba visa två olika sidor av samma mynt, den sammansatt grekiska själen, medan Zorba dominerar i filmen.
Att Churchill inte var Guds bästa barn visste jag, men att han så präktigt deltagit i att sprida felaktigheter om krigsslutet och inbördeskriget var nytt för mig. För övrigt är det sorgligt att så mycket historiskt material i Grekland är försvunnet eller förstört. Det banar väg för myter och legender och ”sanningen” kan bestämmas av vem som helst hur som helst. Jag vet inte vilket som är värst: ett folk utan historia eller ett folk med falsk historia.
– En faktabok som inte är ”tung” utan upplysande.

Eleni (Nicholas Gage)
En bok om inbördeskriget i Grekland. Det utkämpades mest på fastlandet, började redan 1942 som slitningar inom motståndsrörelsen mellan konservativa och kommunister. Det resulterade i ett inbördeskrig 1946-1949. Eleni bodde i en by med sin familj, Nicholas var hennes son. Under inbördeskriget skickade kommunisterna barn till läger bakom järnridån. Eleni räddar sina barn, de kommer till USA, men hon blir kvar och skjuten. Flera år senare reser Nicholas tillbaka för att försöka hitta vilka som sköt hans mor. En berättelse om en stark och beundransvärd människa som gör vad hon kan under omständigheterna. En stark bok där läsaren kommer nära inpå inbördeskrigs smutsiga och komplicerade natur där man vänder sig mot varandra. Jag funderade mycket över hur man lever vidare sida vid sida med en sådan här gemensam historia.
– En bok att läsa och beröras av mer än en gång.

Nicholas Gage har också skrivit boken A Place For Us (jag tror att den heter En plats för oss på svenska) där han skildrar familjens liv i USA. En intressant ”hur gick det se’n” till boken Eleni.
Hans dotter, Eleni N. Gage, skriver också böcker och på min läslista står North of Ithaka: A Granddaughter Returns to Greece and Discovers Her Roots där hon åker till sin farmors by. Eftersom hon är nästa generation och uppvuxen i USA ska det bli intressant att ta del av hennes upplevelser och intryck.

Uncaptured Crete (Diana Conyers)
uncapturedBoken är uppdelad i Kretas historia och en personlig berättelse. Författarinnan bodde på Kreta några år och delar med sig av sina funderingar och erfarenheter. Två saker tycker jag gör boken extra intressant. Hon resonerar kring de invasioner Kreta upplevt och ställer dem i viss mån i nytt ljus. Vidare resonerar hon kring senare invasioner som turister och bosättare. Hur har Kreta förändrats under tidigare invasioner och hur kommer det att förändras under de nya? Det andra som gör boken intressant är att hon har bott och arbetat i många olika länder, bl a i tredje världen. Det gör att hon ser med andra ögon och gör andra jämförelser än vad man vanligen möter.

Jag tycker om boken av flera skäl. Författaren och jag delar många tankar, slutledningar och reflektioner. Vi kan se för- och nackdelar i både historiens och dagens Kreta. Många av hennes funderingar kring att bo på Kreta och att göra det ensam har också korsat min hjärna. Genom hennes sätt att se på Kretas historia och avmystifiera den kretensiska själen gav hon mig ord för det Kreta som jag också ser. En underbart vacker ö som är ett spännande och stimulerande resultat av flera års smältdegel av olika idéer, kulturer, levnadssätt, språk med mera.
På engelska, finns inte på svenska.

Längtans ö (Victoria Hislop)
En berättelse om tre generationer: deras sorger, glädje, kärlek osv och ön Spinalonga spelar en huvudroll. Hislop handskas fritt med fakta, men boken är klart läsvärd i alla fall. Har filmats och gått som tv-serie.
Spinalonga är definitivt värt ett besök! Vid besök ska man glömma en del av boken och lyssna på guide istället. Eller försöka få tag på en faktabok.